Wiki - Användarbidrag [sv]

Bruk i övriga Svealand

2009-02-03T20:18:53Z

195.198.246.137:

Dessa bruk ligger i Svealand men inte i [[Bergslagen]].

[[Ackkärr]]

[[Acksjöhyttan]]

[[Adolfsfors]]

[[Algrena]]

[[Allström]]

[[Anthammar]]

[[Antonström]]

[[Arbohyttan]]

[[Arvikanderström]]

Aspa - se [[Algrena]]

[[Asphyttan]]

[[Axbergshammar]]

[[Backa]]

[[Backa i Mo]]

[[Bada]]

[[Beateberg]]

[[Bengtstorp]]

[[Berg]]

[[Billsbro]]

[[Bjurbäck]]

[[Björka i Sunne]]

Björkborn, se [[Backa]]

[[Björked]]

[[Björkelle]]

[[Björkefors]]

[[Björkhyttan i Kvistbro]]

[[Björndammen]]

[[Björneborg]]

[[Blacksta]]

[[Blyälv]]

Bo, se [[Backa]]

[[Bofors]]

[[Bolhyttan]]

[[Borgvik]]

[[Bornshyttan = Båren]]

[[Borse]]

[[Borsjö]]

[[Boxboda]]

[[Brattfors]]

[[Brattfors i Bodarne]]

[[Brattfors i Varnum]]

[[Breven]]

Brofors, se [[Blyälv]]

[[Brohyttan]]

[[Brotthyttan]]

[[Brunsberg]]

[[Bränn-Ekeby]]

[[Bränninge]]

Båren, se [[Bornshyttan]]

[[Bäcka]]

[[Dalby]]

[[Damhyttan]]

[[Damhyttan i Filipstad]]

[[Dormen]]

[[Edsvalla]]

[[Eksåg]]

[[Emtkärn]]

[[Ervalla]]

[[Fada]]

[[Finnshyttan]]

[[Flosta]]

[[Fogdhyttan]]

[[Fors i Färnebo]]

[[Fors i Västerhaninge]]

[[Forsbol]]

[[Forsbro]]

[[Forsbro i Vingåker]]

[[Forsby]]

[[Forshyttan]]

[[Forsnäs]]

[[Fredros]]

[[Fredshammar]]

[[Frösvidal]]

[[Fösked]]

[[Föskefors]]

Gammalkroppa, se [[Kroppa]]

[[Gammelhyttan i Kvistbro]]

[[Garphyttan i Tysslinge]]

[[Geijersholm]]

[[Gillsåsen]]

[[Giälhyttan]]

[[Glasfors]]

[[Glumserud]]

[[Glumstjuv]]

[[Granbergsdal]]

[[Grishyttan]]

[[Grundsjö]]

[[Grässjö]]

[[Haborshyttan]]

[[Haddebo]]

[[Harg i Helgona]]

[[Harnäs]]

[[Harvik]]

[[Hasselfors]]

[[Hedebo]]

[[Hektorshyttan]]

[[Hennikehammar]]

[[Hillebola]]

[[Holm = Torshälla]]

[[Horrsjön]]

[[Hyndevad]]

[[Hytte]]

[[Hytte i Lerbäck]]

[[Håkansbol]]

[[Hållsjöhyttan]]

Hättorpsjö, se [[Borsjö]]

[[Hättälven]]

[[Högfors i Gräsmark]]

[[Högsjö]]

[[Hökebro]]

[[Järshyttan]]

[[Jönsbol]]

[[Karl]]

[[Karlsfors i Sillerud]]

[[Klockarhyttan]]

[[Klunkhyttan]]

[[Kortfors]]

[[Krampan]]

[[Kroppa]]

[[Kråkfors]]

[[Kräggaholm]]

[[Kröningshyttan]]

[[Kungsskogen]]

[[Kvarntorp i Karlskoga]]

[[Kvarntorp]]

[[Kväggeshyttan]]

[[Kålsäter]]

[[Kårberg]]

[[Kötthyttan]]

[[Lanfors]]

[[Lannafors]]

[[Lekhyttan]]

[[Lesjöfors i Sunne]]

[[Lesjöfors]]

[[Lidefors]]

[[Lindfors]]

[[Lockhyttan]]

[[Lonnhyttan]]

[[Lundholm]]

[[Långbanshyttan]]

[[Långbansändehyttan]]

[[Långfors]]

[[Långstorp]]

[[Länna]]

[[Lövholm]]

[[Lövvik]]

[[Matlång]]

[[Molkom]]

[[Molstaberg]]

[[Mora]]

[[Morpan]]

[[Mosshyttan]]

[[Mullhyttan]]

[[Mulån]]

[[Munkfors]]

[[Munkfors i Ransäter]]

[[Månghyttan]]

[[Mögsjöhyttan]]

[[Mörttjärnshyttan]]

[[Nedre Lanfors]]

[[Nolby i Brunskog]]

[[Nordmarkshyttan ]]

[[Nore]]

[[Norum]]

[[Nyhammar i Dunker]]

[[Nyhyttan i Färnebo]]

[[Nyhyttan i Hidinge ]]

[[Nykvarn]]

Nykroppa, se [[Kroppa]]

[[Näs]]

[[Näshulta]]

[[Nävekvarn]]

[[Oleby]]

[[Orkebäck]]

[[Orsa]]

[[Paradishyttan]]

[[Ramshyttan]]

[[Ransäter]]

[[Reinholdsfors i Brunskog]]

[[Ribbohyttan]]

[[Rosenberg]]

[[Rottnedal]]

[[Rottnesholm]]

[[Råglanda]]

[[Rämshyttan]]

[[Röfors]]

[[Sandsjöhyttan]]

[[Saxhyttan/Saxa]]

[[Sibbo]]

[[Skarped]]

[[Skarphyttan]]

[[Skeppsta]]

[[Skillingsfors]]

[[Skyllberg]]

[[Skåltjärn]]

[[Smedstorp]]

[[Snavlunda]]

[[Spjutbäcken, se [[Brattfors i Varnum]]

[[Stavsjö]]

[[Stjälpshytta]]

[[Storbrohytta]]

[[Storfors]]

[[Strömstorphyttan]]

[[Stålboga]]

[[Stömne]]

[[Stöpafors]]

[[Stöpsjöhyttan]]

[[Svaneholm]]

[[Svartsång]]

[[Svartå]]

[[Svartå i Brattfors]]

[[Svenshyttan]]

[[Svenstorp]]

[[Svärdshammaren]]

[[Säby]]

[[Sälboda]]

[[Sölje]]

[[Tingstorp]]

[[Tobo]]

[[Tolsbohyttan]]

[[Torsby]]

[[Torsby i Värmdö]]

Torshälla, se [[Holm = Torshälla]]

[[Tutemo]]

[[Tvärås]]

[[Tyresjö]]

[[Uddeholm]]

[[Valåsen]]

[[Vassgårda]]

[[Vekhyttan]]

[[Villings]]

[[Villingsberg]]

[[Virå]]

[[Visnum]]

[[Vissboda]]

[[Ymningshyttan]]

Åboholm - se [[Algrena]]

[[Åker]]

[[Ålberga]]

[[Åmekvarn]]

[[Åminnefors]]

[[Älgå]]

[[Älvbron]]

[[Älvsbacka]]

[[Ölby]]

[[Ölsboda]]

[[Ömningshyttan]]

Västanå

2009-01-24T18:55:32Z

195.198.246.137:

'''Västanå''' låg i Viksjö i Västernorrlands län och äldsta kända uppgiften är från 1778. [Harmens register]

Vid det mäktiga Västanåfallet, med en fallhöjd på 60-70 meter, i Ångermanland låg en gång Västanå bruk. Den goda tillgången på vattenkraft och skog för kolning gjorde att flera bruk anlades i regionen, t ex Lägdö bruk (1685-1878) och Graninge bruk (1673-1898). Västanå bruk fick sina privilegier 1744 och anlades av Daniel Krapp (1693-1765).

Råvara till stångjärn, tackjärn, fanns det dock inte i området. Tackjärnet köptes därför från Nora, Linde och Norbers bergslager och transporterades med båt efter kusten till brukets upplagsplats på Kronholmen i Härnösand. Därifrån forslades det vintertid vidare med hästforor till Västanå. Under sommartid användes istället landväg samt brukets båtar för transport över sjöarna Brunnesjön och Långsjön.

Verksamheten var till en början liten. På 1760- talet arbetade här endast en ämnessmed och två knippsmeder, ett antal drängar och några kolare med sina dagsverkare. Redan 1770 har antalet anställda dock ökat och antalet mantalsskrivna på bruket var 48 personer. Vid slutet av 1700- talet skedde större förändringar. Herrgården, som står kvar än idag, uppfördes år 1792. År 1805 fick man rättigheter att anlägga en stångjärnshammare med två härdar. Brukets befolkning var vid denna tidpunkt 206 personer. Bland de anställda återfinns smedsläkter med namn som Stockhaus, Östman, Granberg, Flemström, Åberg och Duva.

Stångjärnet var Västanås ursprungliga produkt. Under brukets storhetstid hade man en stor en blandad produktion av stångjärn, knippjärn och bultjärn. Här tillverkades även skeppssmiden och bruksföremål som spik, hästskor, spadar och stekpannor som behövdes på traktens gårdar. Produktionsbyggnaderna omfattade två Franche-Comtehärdar, en smälthammare, två verkshammare och en trecylindrig blåsmaskin. I smedjan fanns två tyskhärdar, blåsmaskin, två knipphammare och två spikhammare. Ett brukssamhälle växte fram och år 1864 fanns 101 hushåll på bruket.

Järnbrukskrisen drabbade dock många bruk under av 1800-talet. År 1867 läggs slutligen järnhanteringen ned vid Västanå.

Besökare av idag möts av ett mäktigt Västanåfall, och ett besök under vårfloden visar på ett mäktigt vattenspel. För den som vill anta utmaningen inbjuds till en brant klättring upp för en smal och vältrampad stig. För att kunna stå upprätt i vissa partier måste omgivande träd och buskar användas som stöd. En paus i blåbärsriset är ett välkommet avbrott. För den som vill veta mer om Västanå, både före och efter järnbruksepoken finns ett litet museum att besöka.

Källor:

Brukssvängen. Informationsbroschyr om Lögdö bruk, Västanå bruk och Graninge bruk (2003)

Databasen SMED, Föreningen för Smedsläktsforskning

Lund, Anette, Upprustning av ässja vid Västanå bruk, Länsmuseet Västernorrland, Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2003:17

Mascher, Bodil, Upprustning av blåsmaskinhus och uppmontering av skvaltkvarn vid Västanå bruk, Länsmuseet Västernorrland, Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2002:10

Linnefors

2009-01-24T18:45:40Z

195.198.246.137:

'''Linnefors''' låg i Vissefjärda i Småland och bruket nämndes första gången 1735 [Harmens register].

Vissefjärda socken ligger i södra Småland. Idag är den by som utvecklats till tätorten Emmaboda mest känd. Den ligger nu i glasriket, men från 1738 fanns här också ett järnbruk: Linnefors. I de två första av socknens kyrkböcker (1696-1735 och 1736-1810 med SVAR:s beteckningar C:1 resp. C:2), finns beskrivningar av grundadet och invigningen av detta järnbruk. I C:1 står som avsnitt III under Casus memorabilis:

”Anno 1734 in Januario, lät BruksPatronen uppå Lessebo, Hr Daniel Schröder, igenom sina utskickade betiente, eftersökia uthi de förnämsta siöar, i denna och några omkring liggiande socknar, om uthi dem funnes någon järnmalm. Och som de, til största delen befunnos rijka af en god järnmalms art, föruthan det myrmalm, som på åthskilliga ställen här i socknen tå redan war bekant; fördenskul lät Hr BruksPatronen, igenom Bergmästarn, Hr Gustaf Lemoine, och wederbörande Cronolänsman af Södra Möre och Konga härad, hålla besichtning uppå den plats wid Stora Törn, och Skäppebo och Hofgårds ägoskillande then han hade uthsedt berömlig til att Brukswärks anläggiande. då ock samma gång en stor del af allmogen uthi Wissefierde och Långasiö socknar sig infant blifwandes de samtel. uthaf Hr. Brukspatronen, efter skedd förrättning, uppå Comministribostället Skäppeboda, med de (......) de förnämligare både med maat och dryck undfägnade. Och när denna besichtning war för sig gången, och Kongl. Maijts. och Riksens BergsCollegio ther om berättelse gifwen, och högbemälta Collegii tilstånd til detta järnbruks anläggiande erhållen; lät wälbemäble BruksPatron, d. 7 Augusti samma åhr, göra begynnelse med hålldammens byggiande wid hwilket tilfälle Comministren, Hr Nils Blohm, uthi Patroni frånwahro til Riksdagen, detta arbete helgade med Psalmer och böner, och förklarande af de 5tr vers uthi Davids Psalm den 37. Efter hvilken heliga förrättning arbetet i Herrans namn företogs, och de tilstädes warande förnämste, äfven som tilförne, uthi Skäppeboda undfägnades.
Anno 1735, d. 9 Julii, begyntes byggnaden af sielfwa Bruksdammen och samma åhr, d. Septembris, anlades sågeqwarnen der wid.”

I C:2 fortsätter berättelsen under rubriken: ”Märkwärdiga händelser som sig uthi Wissefjerda sockn tildragit. III Om Järnbruket Lindefors”. Denna text är relativt svårläst, beroende både på handstilen och mörka fläckar i boken. Jag har därför inte kunnat tolka alla ord, vilket markeras med frågetecken eller parenteser. Understrykningarna finns i originaltexten.

”Om begynnelsen med detta Bruk, Anno 1734, samt huruledes wid hålldammens anläggiande d. 7 Augusti samma åhr, det skedde med Gudelig sermon böön och sång; item huruledes sielfva Brukshammaren begyntes Ao 1735 d. 9 Julii, ther om är berättat i förra kyrkioboken No 4. Nu föllier widare at mäla, dhet Sågeqvarnen blef bygd in Octob. samma åhr.

Men Anno 1737, d. 24 Maji, börjades grunden gräfwas til Masugnen, och strax der på fullfölgdes med murningen, hwilken lychtades wid Septembris Månads sluut, så wäl sielfwa muren som krantzens uptimbrande, doch uthan taak. Anno 1738, d. 1 Junii, fortsattes åter samma Masugns arbetande, med hyttans upbyggande, hiulens och watturännans förfärdigande, samt annat nödigt arbete, hwilket d. 29 Julii blef färdigt. Tå fyltes masugnen med kohl och elden itändes d. 2 Augusti kl. 4 om morgonen. Samma dag kommo 5 präster detta Bruk at beskåda, som woro Pastor loci, med sina gäster, Magr Nils Starbeck, Pastor i Söderåkra; Magr Alexander Xatonius, Pastor i Torsås; Magr Sante Bodin, Eloqv. och Poes. Lector i Calmar; och Magr Israel Nicander, Adjunct. ministerii i Söderåkra.

Den 7 der på föliande, släptes Blåsbälgarna i gång. Den 19 i samma månad, knäptes(?) och stragtades(?) Stångjärnshammaresmedian.

Enär nu, igenom Guds wälsignelse (blefwet) thetta wärk så wida kommit war (....) ägare och Inrättare BruksPatronen i Lesebo Hr Daniel Schröder, at det med Guds absolution, bön och sång skola (...) blifwa, hwilket skedde samma åhr d. 11? Augusti eller Dom. XIII post Trinit.* på följande sätt.
Söndagen föruth war thetta tilkänna gifvit på Predikstolen i Wissefjerda socken. när Inn- och Utsocknes Adel och ståndspersoner woro hos wälbemälde Hr Brukspatron församblade uppe uthi des huus, och en der til upbygd, samt med granqvistar klädd saal, samt en ganska stor myckenhet från denna och omkring liggande socknar stående hela backen full; gick man i ordentelig procession til och igenom hyttan, til den til predikan utsedda platz, mellan hyttan, masugnsbroen och Rännan; blifwandes det förnämare fruentimbret af de förnämste manspersoner beledsagade, och på sina stolar placerade, woro allmogen intaga sina rum på de der til beredda bänkar, och större delen stodo der omkring på alla sidor; Imedlertid blef af några Standboister musicerat uppå masugnsbroen. Så stiger Pastor loci up på et til den ändan bygdt och uphöjdt rum, hwilket war belagdt med rödt scharlakan, och förrättar Gudstiensten på det om Söndagarna erfediga(?) wijs. Til gradual blef sången Psalmen No 97, Alt arbet är ju fåfängt här. Hvar Gud eij är etc; Men när den andeliga Predikan och wanliga böner sluter woro, håller Pastor en widlyftig sermonal föreställandes Ett lands härlighet, af metallers ymnighet, längandes samma sermon omsider til detta nya järnbruk, hwars namn han med hög röst uthropade, LINDEFORS. Så gafs dubbel Swensk Lösn, af 4 der til, wid änden af Masugnsbron, upstälta stycken; hvaruppå sermonin widare continuerades, med lyckönskningar, och andeliga påminnelser, tagna af järn, samt eld, wattn, wäder och hamrar, som wid slika Brukwerk cooperera. Efter Tacksägelse til Gud, samt slutelig lyckönskan öfh. thetta Bruk, blef Wälsignelsen sagd, och strax åter dubbel Swensk lösn gifven. Sedan sångs den Psalmen Nu fader Gud alt folk etc.; och då hon lychtad war, sköts åter med the 4 stycken. Therefter begyntes åter Musiquen, gåendes the förnämsta tilstädes warande personer, tillijka med så många af almogen, som rymmas kunde, in i hyttan, hwaräst af Hr BruksPatronen så beställt war, at the strax fingo skåda ett utslag, eller huruledes järnet löper uthu masugnen; efter hwilket man gick tilbaka up til Brukshuset, theräst adeln och Ståndspersonerna, men the hederligsta af allmogen uthi gransalen med maat och dryck rikeligen och hederligen undfägnade blefwo. Wid det at skålarna druckes, lossades twänne stycken, men wid deras Kongl. Magijstäters, herrar Riksens Råds, Ständers, Collegiers etc. gafs salva med 4 stycken. Sedan nu med maat och dryck och öhl och 3nne slags wijner samt (...) wäl och förnöjeligen undfägnade war reste adeln, och de förnämsta Ståndspersoner ther efter om aftonen, tå ock 4 skott til (...) girwa blifves och således thenna heliga och hederliga act med allas stora nöje beslöten.

Föruthom hr BruksPatronen sielfe dess k. fru Anna Christina Trahni, och en son och en dotter, samt af des domestiquer från Lesebo, Magst Petrus Folin, Adjunct Gymnast (bläckplump) och bokhållare Michael Ekbom, woro vid denna act tilstädes;

Af Wissefjerda socken högwälb. fru friherrinnan Eva Christina von Otter uppå Fledingstorp, samt des måg, CapitaineLieutenant Wälb. hr. Wolmer Johan Silfversparre, och dess k. fru, wälb. fru Eva Catharina von Haren, h. Salomon och Erland Hederstierna, samt deras informator mag. Petrus Trimbius. Pastor comminister, och alla ståndspersoner i Wissefjerda, med deras hustrur, från Carlscrona Amiralitet Commisatris(?) Wälb. hr Lars Dalmans k. fru Wälb. fru Brita Margareta Psilanderhielm, med des k. son, och en fröken dotter. Rådmannen hr. Eric Norén och handelsmannen hr Anders Bussk, och några widare af Borgerskapet.
Från Fridlefstad sockn: (....) och kyrkoherden, Mag. Magnus Fredell, och des k. fru, och en fröken(?) dotter; samt flera af ståndspersoner från denna och flera socknar.”

I marginalen står tillagt: ”Och Gudstiensten i Wissef: kyrkia blef på thenna dag, af comminister, så tidigt förrättad, at her med folket kunde komma til bruket, hwaräst begyntes precis kl. 10.”

* Det ser ut som det står XIII post Trinit. Detta var dock 4 september detta år, varför det verkar troligare att det står XI post Trinit., som var 21 augusti.

Ordförklaringar: eloqv. = eloquentiae lector, lektor i latinsk vältalighet.
poes. = poeseos lector, lektor i poesi

Örjan Hedenberg

Wolffenfors

2009-01-24T18:43:41Z

195.198.246.137: Ny sida: Wolffenfors bruk Bland alla de järnbruk som funnits i Sverige finns ett antal små och relativt kortlivade som därför är ganska okända. Ett av dessa är Wolffenfors bruk i Sandhults s...

Wolffenfors bruk

Bland alla de järnbruk som funnits i Sverige finns ett antal små och relativt kortlivade som därför är ganska okända. Ett av dessa är Wolffenfors bruk i Sandhults socken nära Borås. Privilegiebrevet från Bergskollegium är utfärdat 2 september 1783 och gav tillstånd till ett jernmanufaktur werk, af en plåthammare med glödugn samt tvenne knipp- och tvenne spikhamrar, att därstädes förädla stångjern uti hvarjehanda gröfre manufactur smide. Bruket uppfördes på Hällereds säteri och verksamheten startade i november 1784.

Ägare till bruket var Mårten Fredrik Kjerrulf von Wolffen. Denne var son till kyrkoherde Nils Kjerrulf i Vessige i Halland. Mårten Fredrik gjorde militär karriär, adlades Kjerrulf von Wolffen 1772 och blev slutligen riddare och överstelöjtnant. 1761 köpte han Hällereds säteri i Sandhult. Säteriet hade stora skogstillgångar. I privilegiebrevet konstateras: Till kolfång har majoren upgivit dess egna under säteriet Helleröd och tillydande hemman belägna skogar, hvilka enligt undersökningen funnits mer än tilräckeliga för den tillverkning som wid den ansökte inrättning åstadkommas kan.

Familjen Kjerrulf von Wolffens innehav av bruket blev kortvarigt. Mårten Fredrik dog redan 1785 och sonen Isak, som ärvt Hällered, sålde gården inklusive bruket 1788. Den nye ägaren lagmannen Johan Rogberg lade ner plåthammaren 1796 och ersatte den med en kopparhammare med två härdar till förädlande av 100 skeppund koppar varje år. Johan Rogberg avled 1804 och när hans änka tre år senare gifte om sig såldes egendomen återigen. Den nye ägaren majoren Jacob Carl Ridderborg von Block bodde på sitt fideikommiss Broxvik i Östergötland. Intresset för bruket var nog därför inte så stort. Han fick visserligen privilegium för att utöka verksamheten med en ämneshammare, men ansökte sedan flera gånger om anstånd med byggandet av den.

Enligt en anteckning i Sandhults kyrkbok brann Hällereds mangårdsbyggnad ner natten till den 20 september 1825. Året därpå avled Jacob Carl Ridderborg von Block. Eftersom han var ogift ärvdes egendomen av hans yngre syskon, som efter några år sålde den.

De täta ägarbytena i kombination med vad det verkar oengagerade ägare är troligen orsaken till att verksamheten vid Wolffenfors bruk aldrig blev speciellt omfattande och 1840 lades bruket ner. I Bergskollegiums utslag från 2 november detta år står att läsa: Uti en till Kongl. Collegii den 31 sistl. ingifven ansökning har ägaren af ofvanberörde bruk, Brukspatron C Wikström anmält sig vilja samma bruk nedlägga; och som sådant icke kan sökanden förmenas, altså kommer Wolffenfors bruk med dervid priviligierade en härd och hammare för tre hundrade skeppund stångjärns smide att från och med detta smidesår ur Kronans räkenskaper uteslutas och utskylderne derföre at uphöra. Åliggande det Bergsfogden i orten att efterse at werkstäderne äro utrifne, hvarom bevis bör till Bergmästaren aflemnas för att derefter till Kongl. Collegii insändas...

De första smederna vid bruket var spiksmederna Daniel Fahlberg och Anders Bjugg. Daniel Fahlberg stannade endast ett drygt år och flyttade sedan till Önafors bruk i Vassända-Naglums sn, även det ett mindre bruk. En dotter föddes vid Wolffenfors, men hon dog endast en månad gammal. Anders Bjugg stannade ända till 1799, då han flyttade med familjen till Kind. Tre barn föddes vid Wolffenfors bruk.

Daniel Fahlberg efterträddes av Lars Eriksson Berg. Denne vigdes 1788 28/12 i Sandhult med Agneta Andersdotter Göthberg, en av endast fyra smedvigslar som noterats i Sandhult. Lars stannade till 1796. Därefter var Carl Hellström verksam en kort period. Han kom närmast från Kvillinge och flyttade snart tillbaka till Östergötland.

Längst tid stannade mästersmed Erik Ros, som avled vid bruket 1820. Han var född vid Forsviks bruk i Undenäs men kom närmast från Lagerfors bruk i Bällefors. Brodern Peter var också en kort period anställd vid Wolffenfors.

Andra smeder som nämns i kyrkböckerna är Abraham Bergman, Petter Forsman, Sven Kruse och Anders Hellman.

Örjan Hedenberg

Tack:
En stor del av underlaget till denna artikel är hämtat från en sammanställning inför Sandhults hembygdsförenings årsmöte 1994, skriven av Örjan Hill.

Bruk i Götaland

2009-01-24T18:42:27Z

195.198.246.137:

Dessa bruk ligger i Götaland:

[[Adamsberg]]

[[Aneby]]

[[Ankarsrum]]

[[Billingsfors]]

[[Bona]]

[[Borggård]]

[[Borkhult]]

[[Boxholm]]

[[Braås]]

[[Bruzaholm]]

[[Brännhult]]

[[Bränninge i Habo]]

[[Byarum]]

[[Bäckefors]]

[[Börgöl]]

[[Börsjö]]

[[Cederberg]]

[[Diö]]

[[Djuckerö]]

[[Djurshyttan]]

[[Dunkehallar]]

[[Eckersholm]]

[[Ekeryd]]

[[Erstorp]]

[[Falsterbo]]

[[Finspång]]

[[Flasbjörke]]

[[Flerohopp]]

[[Folkström]]

[[Forsbacka i Mo]]

[[Forsström]]

[[Forsvik]]

[[Fredriksfors i Anderstorp]]

[[Fredriksfors i Döderhult]]

[[Fredriksfors]]

[[Fröl]]

[[Frövi]]

[[Fyrsten]]

[[Fågelfors i Mörlunda]]

[[Fågelfors]]

[[Gammelsbo]]

[[Gisslarbo]]

[[Gladhammar]]

[[Godegård]]

[[Gruthyttan]]

[[Grytgöl]]

[[Gunnebo]]

[[Gunneby]]

[[Gusum]]

[[Hanefors]]

[[Holm i Åtvid]]

[[Holmfors]]

[[Hult]]

[[Huseby]]

[[Hättorp]]

[[Hultema]]

[[Hävla]]

[[Hörle]]

[[Johanneberg]]

[[Jägerstorp]]

[[Karlsfors]]

[[Karlström]]

[[Katrinefors]]

[[Katterum]]

[[Klavreström]]

[[Koppararp]]

[[Kristinefors]]

[[Kvarn]]

[[Kvarngården]]

[[Lada]]

[[Lessebo]]

[[Lindal]]

[[Lindefors]]

[[Linnefors]]

[[Ludvigsfors]]

[[Lummelunda]]

[[Lämneå]]

[[Mantorp]]

[[Margreteholm]]

[[Mariefors]]

[[Mariefors i Undenäs]]

[[Markaryd]]

[[Mobro]]]

[[Nissafors]]

[[Norra Åreberg]]

[[Näsbo]]

[[Orga]]

[[Persby]]

[[Petrefors]]

[[Reinholdsfors]]

[[Resta]]

[[Ry]]

[[Rådanefors]]

[[Rämninge]]

[[Skahus]]

[[Skärblacka]]

[[Skönnarbo]]

[[Sonstorp]]

[[Stenfors]]

[[Ström]]

[[Strömfors]]

[[Strömshov]]

[[Svartebo]]

[[Sätra]]

[[Sätra i Risinge]]

[[Sävsjöström]]

[[Söderhammaren]]

[[Tegneby]]

[[Tinkarup]]

[[Torrskog]]

[[Tovehult]]

[[Tyrstorp]]

[[Törnefors]]

[[Upperud]]

[[Vitlanda]]

[[Wolffenfors]]

[[Ysunda]]

[[Ålhult]]

[[Åmål]]

[[Årberg]]

[[Åryd]]

[[Öxnäs]]

Billingsfors

2009-01-24T18:39:58Z

195.198.246.137:

'''Billingsfors''' låg i Laxarby o Steneby i Dalsland. Var en egen bruksförsamling mellan 1761 och 1872 [Anbytarforum].

Billingsfors bruk kom till genom ett lurendrejeri.

Bakgrunden är följande: Under den så kallade frihetstiden efter Karl XII:s död uppmuntrades alla manufakturer att minska importen av olika produkter. En manufaktur kan ses som en mellanform av hantverk och fabrik. Där fanns fortfarande gesäller och lärlingar, men arbetet var ofta mer specialiserat så att vissa personer bara gjorde en del i en produktionskedja. Manufakturer fanns inom många områden, som väverier, porslinsfabriker etcetera. Ett av de första verken för järnmanufaktur anlades 1725 i Kollerö i närheten av Vänersborg. Detta ägdes av Uddevallaborgaren Jöns Kock, som snart grundade liknande verk även i Öxnäs och Rådanefors i södra Dalsland.

Efter ytterligare några år ville Jöns Kock utöka verksamheten. Det gällde då att finna en plats med god tillgång till vattenkraft och stora outnyttjade skogstillgångar. Han hade hört om en lämplig plats där Upperudsälven rinner ut i Laxsjön på gränsen mellan Steneby och Laxarby socknar. Hans yngre bror Nils, som då var bokhållare på Öxnäs, sändes dit för att undersöka platsen.

Vid sin återkomst avrådde Nils sin bror att börja bygga. Istället förhandlade han själv med ägaren av marken och lämnade 1736 tillsammans med denne in en ansökan till Bergskollegium om att få starta ett bruk. Det här ledde naturligtvis till bråk med Jöns, som på alla sätt försökte stoppa anläggningen. En skriftväxling fylld av påhopp och insinuationer följde. Även sågverksägare i Åmål, Vänersborg och Uddevalla protesterade. Men trots motståndet och sitt bedrägliga förfarande fick Nils Kock sitt privilegium i maj 1738.

Till en början framställdes ett stort urval varor: Rund-, bult- och plattjärn i olika dimensioner, klippta och oklippta plåtar, sågblad, spadar, skyfflar, yxor, hästskor och så vidare. Tillverkningen baserades emellertid på köpt tackjärn, och dels var tillståndet till köp begränsat till 200 skeppund (ungefär 27 ton) per år, dels var det svårt att få jämn kvalitet på tackjärnet. Kock prövade därför att komplettera verksamheten med en kopparhammare och ett pappersbruk. Det sistnämnda, som bara var i drift mellan 1747 och 1752, är intressant med tanke på brukets nutida verksamhet, vilken jag återkommer till.

Efter dyrbara försök med en ny smidesmetod i kombination med en översvämning och allmänt dåliga år gick Nils Kock i konkurs. Bruket såldes på auktion till Leonhard Magnus Uggla, som tidigare ägt Adolfsfors bruk i Värmland. Nu byggdes bruket om med ny stålugn och plåthammare. Efter en brand 1773, som bland annat. förstörde stålugnarna, byggdes ett valsverk. Under 1700-talets senare del var Billingsfors ett av de mer omfattande stål-, järn- och manufakturverken. Här fanns två ämneshammare, en plåthammare, en dubbel stålugn, vals- och skärverk, fjorton spikhammare och två stålhammare. Starten var dock trög för Uggla, och redan 1768 tvingades han sälja halva bruket till norrmannen Mathias Waern. Dennes son Karl Fredrik, som senare tog över, hade inte större framgång, och 1812 såldes bruket till Arvid Posse, ägare till Upperuds bruk. Denne behöll dock inte hela Billingsfors för egen del utan sålde redan 1814 en fjärdedel till sin kusin Carl Silfversparre. Det skulle föra för långt att här redogöra för alla fortsatta ägarbyten, men 1859 kom släkten Waern tillbaka som ägare och hade sedan ett finger med i spelet ända tills järnhanteringen lades ner i mitten av 1880-talet.

Redan 1877 diskuterade man på bolagsstämman om man skulle lägga ner järnbruksrörelsen. Det blev inget beslut då, men frågan återkom 1882. Man beslöt då att det bästa sättet att utnyttja vattenkraften vid Billingsfors var att uppföra en pappersmassefabrik. 1884 år stod denna färdig. Idag ingår bruket Munksjö-koncernen, som ägs av riskkapitalbolaget EQT, tillsammans med Aspa bruk (även det ett före detta järnbruk) och Jönköpings bruk. Trots att Billingsfors är ett av de minsta pappersbruken i Sverige går det bra, genom att man tillverkar specialprodukter som extra tunt papper för exempelvis engångskarbon och mönstrat papper till köksbänkslaminat och liknande produkter.

Eftersom bruket uppfördes på gränsen mellan två socknar var det långt till kyrkan för arbetarna och deras familjer. Gudstjänster hölls ofta på Billingsholms herrgård, men 1763 lät brukspatronen bygga en träkyrka alldeles intill bruket. Den var länge en av Sveriges få privata kyrkor och övergick först 1981 till Steneby församling. I förra numret av Smedsforskaren fanns en bild av kyrkan.

Då bruket startade värvades smeder från många olika håll. Från Fellingsbro kom plåtsmederna Johan Möller och Johan Eliasson. Den sistnämnde var innan flytten verksam vid Stensta bruk, där alla hans barn föddes. Hans söner blev alla plåtsmedsmästare vid Billingsfors och tog sig namnet Stenström efter Stensta bruk. Från Kollerö bruk kom manufaktursmeden Peter Fröberg och från Persby bruk hammarsmederna Nils Jonsson Warg och hans son Jöns samt Joakim Nilsson Landberg/Lamberg.

Andra smedsläkter som förekommer under brukets första tid är Fägersten, Gutke, Sillberg, Wennersten och Willbas.

Örjan Hedenberg

Referenser:
Edestam, Anders: De dalsländska järnbruken. Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund, Vänersborg 1977.

Jansson, Göthe: Smederna vid Billingsfors järnbruk 1738-1885. Ur Gamla Steneby del I. Steneby Hembygdsförening 1989.

Jägergren, Bengt: Dalsland. Bilda förlag 2006.

Magnusson, Lars: Manufakturierna. Ur Signums svenska kulturhistoria. Frihetstiden. Bokförlaget Signum, Lund 2006.

Smeddatabasen (Föreningen för Smedsläktsforskning).

Upperud

2009-01-24T18:37:20Z

195.198.246.137:

'''Upperud''' låg i Skållerud i Västra Götalands län och bruket startade 1674 [Harmens register].

Upperuds bruk är Dalslands äldsta järnbruk. Privilegium för två hammare utfärdades den 26 november 1674 till rådman Paul Rokes från Göteborg. De inledande åren blev emellertid besvärliga. Vid denna tid rasade den s.k. Gyldenlöve-fejden, som var en del av kriget mellan Sverige och Danmark 1675-79, mest känt genom slaget vid Lund. För att splittra de svenska trupperna ryckte en norsk här in i Bohuslän i början av juni 1676. Hären leddes av Ulrik Frederik Gyldenlöve, oäkta son till Danmarks kung Fredrik III och ståthållare i Norge. Förutom flera slag, bl.a. vid Vänersborg och Uddevalla, härjades Dalsland svårt och ett stort antal byar och gårdar skövlades. Även Upperuds bruk hotades, men räddades av att Rokes erbjöd fienden en brandskatt. Först efter freden 1679 kunde arbetet vid bruket komma igång i full skala.

Tackjärnet hämtades från första början från Värmland och fraktades sommartid med brukets egna skutor över Vänern. Vid hammarskattläggningen 1695 bestämdes den årliga tillverkningen till 1200 skeppund, vilket motsvarar ungefär 163 ton. Med åren ökades produktionen, och efter öppnandet av Göta kanal togs tackjärn också från Västmanland. 1812 kompletterades stångjärnstillverkningen med ett manufakturverk. Till att börja med låg detta i anslutning till det ursprungliga bruket, men i början av 1830-talet byggdes en ny anläggning en knapp kilometer norrut. Denna fick namnet Håvreström. 1840 fick man privilegium på att framställa stångjärn även där.

Upperud var ett av de första bruken i Sverige som provade lancashiremetoden och den första smältan gjordes 1 juli 1830. Bolagets dåvarande disponent Henry Révérony de S:t Cyr var en driftig man som själv medverkade vid detta tillfälle och som sedan modifierade metoden till den variant, kallad S:t Cyrs smide, som tillämpades i Upperud. I en berättelse i Jernkontorets annaler 1843 betecknas metoden som ”en sammansättning af vårt vanliga Tysksmide och Engelska Lancashire-smidet”.

1690-talets produktion på omkring 160 ton per år steg till närmare 600 ton i början av 1840-talet, då Upperud var Dalsland största bruk. Därefter gick det emellertid utför. Bruksrörelsen i Dalsland hade sett sina bästa dagar, och under 1860- och 70-talen lades sammanlagt ett dussin bruk ned. Stångjärnstillverkningen vid Upperud upphörde 1871. I början av 1880-talet startades istället tillverkning av pappersmassa både i Upperud och Håvreström. Tillverkningen i Upperud är nedlagd sedan länge, men Håvreströms bruk lever fortfarande och ingår nu i koncernen Arctic Paper som gör finpapper till bl.a. böcker och andra trycksaker. Idag har bruket ungefär 330 anställda.

Arbetsfolket vid bruket hade från början måst införskaffas från Värmland, ”alldenstund folket där i orten icke vill låta bekväma sig till att lära smedjeämbete”. Till de äldsta smedsläkterna vid Upperud hör Krage/Krave och Wass. Dessa kom troligen från Värmland. Några släkter tog senare sitt namn efter bruket: Uppström och Uppvall. Brukets ägarförhållanden gör att det även kan ha förekommit flyttningar mellan Upperud och ett antal bruk i Småland.

Upperuds bruk ägdes länge av samma släkt. Efter grundaren Paul Rokes död 1684 övertogs bruket av hans dotter Brita som var gift med den värmländske brukspatronen Johan Linroth. När denne dog 1720 gick bruket vidare till hans dotter Anna Maria. Hon var först gift med en ryttmästare, sedan med lagmannen Nils Stedt, grundare av Lindefors bruk i Småland. Anna Marias yngsta dotter Carolina gifte sig med Nils Stedts son Claes Henrik, som förutom Lindefors bruk, som han ärvt från fadern, ägde hälften av Bruzaholms bruk, också det i Småland.

Efter Claes Henrik Stedts död 1786 delades Upperuds bruk mellan hans arvingar, men genom ytterligare arvsskiften och ett antal olika köp stod efter ett tiotal år Claes Stedt och dennes svåger Arvid Posse som ägare. Arvid Posse skötte disponentskapet och bodde på Upperuds herrgård. Från 1815 började han göra långa resor i Europa, framförallt till Italien. För att vinna anseende i finare kretsar kallade han sig då Comte de Dahl. Vid en mottagning i Rom hos furst Camillo Borghese, som var gift med Napoleons syster Pauline, träffade han Christine Alexandrine Egypta Bonaparte. Hon var dotter till Napoleons bror Lucien. Denne hade varit inrikesminister under Napoleon. Den lynnige Napoleon blev ofta osams med sin bror som då skickades utomlands. Han kom att vistas mycket i Italien där han 1814 av påven blev utnämnd till prins av Canino, ett litet furstendöme 70 km norr om Rom. Dottern, som alltså var prinsessa av Canino, föddes 1798 och fick sitt ovanliga förnamn för att hedra Napoleon, som kommit hem från sitt fälttåg i Egypten. Den blivande kejsaren stod fadder vid hennes dop.

Arvid Posse uppvaktade den unga prinsessan och fick faderns godkännande. Bröllopet var en praktfull tillställning i Villa Borghesa i Rom i mars 1818. Vigseln finns noterad i Skålleruds vigselbok i slutet av 1818: ”Grefve Arvid Posse och prinsessan Christina”. Efter vigseln for man till Upperud. Ett porträtt av prinsessan, målat 1816, finns bevarat.

Prinsessan trivdes aldrig i Dalsland. Hon gav sig ofta ut med häst och vagn i vilken hon läste franska och italienska romaner. Allteftersom sidorna var lästa rev hon ur dem och kastade ut genom fönstret. Folk samlade upp dessa sidor och man lär fortfarande i bondgårdarna kunna påträffa kistor som invändigt tapetserats med sidor med fransk text. För att slippa tristessen i Upperud vistades prinsessan så ofta som möjligt i familjen Posses residens i Stockholm. Här fanns jämnåriga att umgås med och även den bildade krets hon saknade i Dalsland. En av dem hon umgicks med och fattade tycke för var den brittiske diplomaten lord Paul Amadeus Dudley Coutts Stuart. Det ledde till skilsmässa 1824. Då allt var klart och grevinnans vagn försvunnit lät greve Posse ringa i stora vällingklockan för att kalla samman allt manfolk vid bruket. Då alla samlats framför herrgårdsbyggnaden trädde han fram på trappan under den rad av kolonner som han låtit bygga för att skapa hemkänsla åt sin maka (bild i förra numret av Smedsforskaren). Han höll ett kort och kärnfullt anförande: ”Det är bara en sak jag vill säga er, gubbar. Geft er allri me’ e’ fransöske!”

Örjan Hedenberg

Referenser:
Arctic Papers hemsida.
Edestam, Anders: De dalsländska järnbruken. Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund, Vänersborg 1977.
Jägergren, Bengt: Dalsland. Blida förlag 2006.
Matz, Edvard: Sällsamheter i Bohuslän och Dalsland, Rabén & Sjögren 1975.
Olausson, Robert: Christine Alexandrine Egypta Bonaparte – När prinsessan av Canino blev dalslänning. Projektarbete vid Dahlstiernska gymnasiet, Mellerud, 2006.