Wiki - Användarbidrag [sv]

Söderfors

2010-10-28T19:32:51Z

81.234.81.18:

[[Kategori:Vallonbruk]]
[[Kategori:Bruk]]
Söderfors är ett av de få bruksorterna i Uppland med en ännu fungerande järnindustri. Bruket anlades [[1676]] av för tillverkning av ankare vilket var av stor betydelse inte minst för den svenska krigsflottan.

Under en lång period, 1748 - 1907, innehades bruket av släkten [http://www.adelsvapen.com/genealogi/Grill Grill]. Herrgården uppfördes omkring 1690 och byggdes om i rokokostil i mitten av 1700-talet. Numera bedrivs där värdshus och konferensverksamhet. [http://www.adelsvapen.com/genealogi/Grill#TAB_17 Adolf Ulric Grill] uppförde ett berömt "naturaliekabinett" med bl.a. över 600 uppstoppade fåglar. Samlingarna övergick sedermera till nuvarande Naturhistoriska Riksmuseet.

Söderfors har väl bevarad bebyggelse av arbetarbostäder och en välkänd parkanlägning av engelsk typ med ett tempel i dorisk stil. En modern stålindustri, med inriktning mot specialstål, drivs av franskägda Erasteel Kloster AB.

[[Källa:Vallonbruk i Uppland]]

Söderfors

2010-10-28T19:31:56Z

81.234.81.18:

[[Kategori:Vallonbruk]]
[[Kategori:Bruk]]
Söderfors är ett av de få bruksorterna i Uppland med ännu fungerande järnindustri. Bruket anlades [[1676]] av för tillverkning av ankare, vilket var av stor betydelse inte minst för den svenska krigsflottan. Under en lång period, 1748 - 1907, innehades bruket av släkten [http://www.adelsvapen.com/genealogi/Grill Grill]. Herrgården uppfördes omkring 1690 och byggdes om i rokokostil i mitten av 1700-talet. Numera bedrivs där värdshus och konferensverksamhet. [http://www.adelsvapen.com/genealogi/Grill#TAB_17 Adolf Ulric Grill] uppförde ett berömt "naturaliekabinett" med bl.a. över 600 uppstoppade fåglar. Samlingarna övergick sedermera till nuvarande Naturhistoriska Riksmuseet. Söderfors har väl bevarad bebyggelse av arbetarbostäder och en välkänd parkanlägning med ett tempel i dorisk stil. En modern stålindustri, med inriktning mot specialstål, drivs av franskägda Erasteel Kloster AB.

[[Källa:Vallonbruk i Uppland]]

Vallonsmide

2010-10-28T19:17:43Z

81.234.81.18:

Under [[1600-talet]]s första hälft infördes en ny smidesmetod med [[valloner]]na. Man använde sig av två [[härd]]ar, en [[smälthärd]] och en [[räckarhärd]]. Den långa tackjärns[[gös]]en sköts in genom en öppning i [[vallonsmedja]]ns yttervägg. Järnet smälte i [[blästerstråle]]n och droppade ned i härden. Endast så mycket [[tackjärn]] som var tillräckligt för en [[smälta]] på 20 kg smältes ned åt gången. I vallonernas [[smältarhärd]] avkolades färskorna huvudsakligen i [[blästerstråle]]n och endast i mindre grad i den oxidrika [[slagg]] som bildats.

Smältan bröts ned med hjälp av ett spett och färskades. Smederna var noga med att se till att slagg från härden inte arbetades in i smältan under hopslagningen. Smältan lyftes ur härden och fördes till hammaren, där den slogs samman till ämnen eller [[smältstycke]]n. Härvid pressades [[slagg]] ut. Smältstycket värmdes upp på nytt en kort stund i [[smältarhärd]]en och överfördes sedan till [[räckarhärd]]en för att slutvärmas. Fyra [[smältstycke]]n lades samtidigt i härden. De räcktes därefter ut till stänger under hammaren. Varje [[smältstycke]] räckte till en stång. På 3 1/2 timme hann smeden räcka ut sex stänger.

Smedernas arbete var hårt och tungt. Mödosammast var brytningarna. I [[tysksmedja]]n arbetade [[smedslag]]en med såväl smältgörning som som räckning. I vallonsmedjan var arbetsfördelningen längre driven med ett [[smältarlag]] och ett [[räckarlag]]. Dygnsproduktionen i vallonsmedjan var högre, men samtidigt arbetade där fler [[mästersmed]]er och drängar. I [[tyskmedja]]n sysselsattes två [[smedslag]] i två skift med sammanlagt åtta smeder och drängar. [[Vallonsmedja]]n hade tio smeder och drängar fördelade på två skift.

Den produktion som såldes på export var framför allt [[stångjärn]]. [[Vallonjärn]]et svarade för en mycket liten andel men i gengäld var dess kvalitet överlägsen. Detta järn hade en alldeles egen prisbildning. Redan under 1700-talet betalade man ett pris för [[vallonjärn]]et som var högre än för det ordinarie [[stångjärn]]et och så blev det även i fortsättningen. Från och med 1827 var överpriset än mer betydande, nära nog dubbelt så högt som för ordinarie järn. [[Vallonjärn]]et var en kvalitetsprodukt och det såldes under 1700- och 1800-talen nästan uteslutande till England, främst [[Sheffield]]. Där användes det som utgångsmaterial för [[ståltillverkning]]. [[Vallonjärn]]et hade rykte av att vara oöverträffat som [[stålämne]] för produkter med särskilt höga krav på eggskärpa, polerbarhet och motståndskraft mot utmattning.

[[Källa:Boken om Bergslagen]]
[[Kategori: Smide]]

Vallonsmide

2010-10-28T19:16:33Z

81.234.81.18:

Under [[1600-talet]]s första hälft infördes en ny smidesmetod med [[valloner]]na. Man använde sig av två [[härd]]ar, en [[smälthärd]] och en [[räckarhärd]]. Den långa tackjärns[[gös]]en sköts in genom en öppning i [[vallonsmedja]]ns yttervägg. Järnet smälte i [[blästerstråle]]n och droppade ned i härden. Endast så mycket [[tackjärn]] som var tillräckligt för en [[smälta]] på 20 kg smältes ned åt gången. I vallonernas [[smältarhärd]] avkolades färskorna huvudsakligen i [[blästerstråle]]n och endast i mindre grad i den oxidrika [[slagg]] som bildats. Smältan bröts ned med hjälp av ett spett och färskades. Smederna var noga med att se till att slagg från härden inte arbetades in i smältan under hopslagningen. Smältan lyftes ur härden och fördes till hammaren, där den slogs samman till ämnen eller [[smältstycke]]n. Härvid pressades [[slagg]] ut. Smältstycket värmdes upp på nytt en kort stund i [[smältarhärd]]en och överfördes sedan till [[räckarhärd]]en för att slutvärmas. Fyra [[smältstycke]]n lades samtidigt i härden. De räcktes därefter ut till stänger under hammaren. Varje [[smältstycke]] räckte till en stång. På 3 1/2 timme hann smeden räcka ut sex stänger.

Smedernas arbete var hårt och tungt. Mödosammast var brytningarna. I [[tysksmedja]]n arbetade [[smedslag]]en med såväl smältgörning som som räckning. I vallonsmedjan var arbetsfördelningen längre driven med ett [[smältarlag]] och ett [[räckarlag]]. Dygnsproduktionen i vallonsmedjan var högre, men samtidigt arbetade där fler [[mästersmed]]er och drängar. I [[tyskmedja]]n sysselsattes två [[smedslag]] i två skift med sammanlagt åtta smeder och drängar. [[Vallonsmedja]]n hade tio smeder och drängar fördelade på två skift.

Den produktion som såldes på export var framför allt [[stångjärn]]. [[Vallonjärn]]et svarade för en mycket liten andel men i gengäld var dess kvalitet överlägsen. Detta järn hade en alldeles egen prisbildning. Redan under 1700-talet betalade man ett pris för [[vallonjärn]]et som var högre än för det ordinarie [[stångjärn]]et och så blev det även i fortsättningen. Från och med 1827 var överpriset än mer betydande, nära nog dubbelt så högt som för ordinarie järn. [[Vallonjärn]]et var en kvalitetsprodukt och det såldes under 1700- och 1800-talen nästan uteslutande till England, främst [[Sheffield]]. Där användes det som utgångsmaterial för [[ståltillverkning]]. [[Vallonjärn]]et hade rykte av att vara oöverträffat som [[stålämne]] för produkter med särskilt höga krav på eggskärpa, polerbarhet och motståndskraft mot utmattning.

[[Källa:Boken om Bergslagen]]
[[Kategori: Smide]]

Strömbacka

2010-10-28T18:49:22Z

81.234.81.18:

[[Kategori:Vallonbruk]]
[[Kategori:Bruk]]
Strömbacka stångjärnssmedja stod klar [[1753]] på samma plats som dagens smedja. Efterhand anlades hammare och härdar vid ytterligare två fall i ån. Från början bedrevs tysksmide i Strömbacka. [[Tamm|P A Tamm]] införde [[1828]] även vallonsmide i verksamheten. På [[1860-talet|1860]] och [[1870-talet|1870-talen]] infördes metoderna [[franche comté]] smide och [[Lancashiresmide]]. [[Tackjärn]] från [[Moviken]]s masugn fraktades upp till Strömbacka på den så kallade Oxbanan som byggdes [[1883]]-[[1884]]. Vallonsmidet upphörde [[1947]] och smedjan lär då ha varit den sista i världen med [[vallonsmide]]. [[Lancashiresmide]]t fortsatte till [[1953]]. Nuvarande smedja innehåller en [[vallonhärd]] och tre [[lancashirehärd]]ar, en [[vällugn]] för [[vallonsmide]]t samt en vattendriven [[mumblingshammare]].