Wiki - Användarbidrag [sv]

Vasslehyttan

2010-04-05T18:10:03Z

83.241.147.194:

'''Vasslehyttan''' låg i [[Linde i U län|Linde]] socken i Västmanland och bruket startade omkring [[1610]] [Harmens register].

[[Kategori: Bruk]]

Östanbro

2009-05-22T19:27:16Z

83.241.147.194:

'''Östanbro''' låg i Söderhamn i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1693 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Åsen/Åttersta

2009-05-22T19:27:02Z

83.241.147.194:

'''Åsen/Åttersta''' låg i Ovansjö i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1687 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Åsbygge

2009-05-22T19:26:40Z

83.241.147.194:

'''Åsbygge''' låg i Valbo i Gävleborgs län [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Åmot

2009-05-22T19:26:27Z

83.241.147.194:

'''Åmot''' låg i Ockelbo i Gävleborgs län och bruket startade 1709 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Ålhultshyttan

2009-05-22T19:26:13Z

83.241.147.194:

'''Ålhultshyttan''' låg i Valbo i Gävleborgs län och bruket startade 1640 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Åby i Hamrånge

2009-05-22T19:24:55Z

83.241.147.194:

'''Åby''' hammare i Hamrånge 1656-1668
Jfr [[Åby]].

I.
Under arbetet med att söka pålitliga uppgifter om de tre järnbruken Hamrångeverken, påträffades också en del värdefulla anteckningar om Åby hammare, uppförd vid Hamrångeån strax söder om kyrkan. Bl a fann jag, att där hade arbetat och varit bosatta hammarsmederna Per Olofsson, Nils Andersson och Kristoffer Hammar, alla gifta enligt 1670 års mantalslängd. Och följande hade då hänt i anledning av att hammarsmeder finns upptagna i längderna, innan Axmar bruks tillkomst: År 1656 ansökte borgmästaren i Söderhamn, Johan Eskilsson, om tillstånd hos Bergskollegiet att få uppföra en hammare för utsmide av järn på ställe han hade tillhandlat sig av Åby och Bergs skattebönder för 400 daler kopparmynt. Platsens läge uppgavs vara strax söder om Hamrånge kyrka. Bergmästaren Olof Larsson besiktigade belägenheterna den 6 september 1656, utan att finna anledning till avstyrkan. Några detaljuppgifter om Åby hammare, såsom om smidestillverkning, kolåtgång o s v, står dock inte att uppbringa. Tackjärnsleveransen till hammaren torde dock ha skett från Hilleviks masugn, där Eskilsson var halvpartägare i en hammare. Men den bruksbyggande borgmästaren från Söderhamn var tydligen för tidigt ute. Havsnivån stod ännu för hög. Vid sjösprång uppstod bakvatten i Hamrångeån och omöjliggjorde bruksdriften. Efter några år revs bruket till grunden, varvid hela anläggningen - finns fog för att antaga - forslades till Hillevik. Källa: Per Wikberg, Hamrångeboken 1970. (Hambrunger 20090116)

II.
Två år senare (1656) grundade Johan Eskilsson Åby hammare i Hamrånge socken. Det genomsnittliga antalet mantalsskriven befolkning vid Åby hammare var 1651-60, 8 personer och 1661-70, 9 personer. Åby köpmanshammare, hann aldrig växa upp till något större samhälle. Det genomsnittliga antalet hammarsmeder vid Åby hammare var på 1650-talet, 4 stycken och på 1660-talet, 5 stycken. Under 1650-talet bodde i genomsnitt 2 kolare vid Åby hammare, men redan under 1660-talet hade dessa försvunnit. Från Åby hammare finns inga uppgifter om körare. Hammarsmeden Nils Andersson, som sedermera blev räckarmästare i Axmar, hade tidigare smitt vid den nedlagda hammaren i Åbyn. Mästaren Anders Andersson, som varit i Ljusne från starten, kom troligen från Åbyn som hade lagts ned strax innan. Kolaren Johan Filipsson Finne hade tidigare tjänstgjort vid Åbyn. Källa: Haggrén, Georg: Hammarsmeder, masugnsfolk ock kolare; Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie Nr 38, 2001. (Hambrunger 20090116)
[[Kategori: Bruk]]

Västanå

2009-05-20T20:34:07Z

83.241.147.194:

'''Västanå''' låg i Viksjö i Västernorrlands län och äldsta kända uppgiften är från 1778. [Harmens register]

Vid det mäktiga Västanåfallet, med en fallhöjd på 60-70 meter, i Ångermanland låg en gång Västanå bruk. Den goda tillgången på vattenkraft och skog för kolning gjorde att flera bruk anlades i regionen, t ex Lägdö bruk (1685-1878) och Graninge bruk (1673-1898). Västanå bruk fick sina privilegier 1744 och anlades av [[Krapp|Daniel Krapp]] (1693-1765).

Råvara till stångjärn, tackjärn, fanns det dock inte i området. Tackjärnet köptes därför från Nora, Linde och Norbers bergslager och transporterades med båt efter kusten till brukets upplagsplats på Kronholmen i Härnösand. Därifrån forslades det vintertid vidare med hästforor till Västanå. Under sommartid användes istället landväg samt brukets båtar för transport över sjöarna Brunnesjön och Långsjön.

Verksamheten var till en början liten. På 1760- talet arbetade här endast en ämnessmed och två [[knippsmed]]er, ett antal drängar och några [[kolare]] med sina dagsverkare. Redan 1770 har antalet anställda dock ökat och antalet mantalsskrivna på bruket var 48 personer. Vid slutet av 1700- talet skedde större förändringar. Herrgården, som står kvar än idag, uppfördes år 1792. År 1805 fick man rättigheter att anlägga en stångjärnshammare med två härdar. Brukets befolkning var vid denna tidpunkt 206 personer. Bland de anställda återfinns [[smedsläkter]] med namn som [[Stockhaus]], [[Östman]], [[Granberg]], [[Flemström]], [[Åberg]] och [[Duva]].

Stångjärnet var Västanås ursprungliga produkt. Under brukets storhetstid hade man en stor en blandad produktion av stångjärn, knippjärn och bultjärn. Här tillverkades även skeppssmiden och bruksföremål som spik, hästskor, spadar och stekpannor som behövdes på traktens gårdar. Produktionsbyggnaderna omfattade två Franche-Comtehärdar, en smälthammare, två verkshammare och en trecylindrig blåsmaskin. I smedjan fanns två tyskhärdar, blåsmaskin, två knipphammare och två spikhammare. Ett brukssamhälle växte fram och år 1864 fanns 101 hushåll på bruket.

Järnbrukskrisen drabbade dock många bruk under av 1800-talet. År 1867 läggs slutligen järnhanteringen ned vid Västanå.

Besökare av idag möts av ett mäktigt Västanåfall, och ett besök under vårfloden visar på ett mäktigt vattenspel. För den som vill anta utmaningen inbjuds till en brant klättring upp för en smal och vältrampad stig. För att kunna stå upprätt i vissa partier måste omgivande träd och buskar användas som stöd. En paus i blåbärsriset är ett välkommet avbrott. För den som vill veta mer om Västanå, både före och efter järnbruksepoken finns ett litet museum att besöka.

Källor:

Brukssvängen. Informationsbroschyr om Lögdö bruk, Västanå bruk och Graninge bruk (2003)

Databasen SMED, Föreningen för Smedsläktsforskning

Lund, Anette, Upprustning av ässja vid Västanå bruk, Länsmuseet Västernorrland, Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2003:17

Mascher, Bodil, Upprustning av blåsmaskinhus och uppmontering av skvaltkvarn vid Västanå bruk, Länsmuseet Västernorrland, Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2002:10
[[Kategori: Bruk]]

Väsbygge

2009-05-20T20:32:52Z

83.241.147.194:

'''Väsbygge''' låg i Hille i Gävleborgs län och bruket startade 1644 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Voxna

2009-05-20T20:32:27Z

83.241.147.194:

'''Voxna''' låg i Voxna i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1726 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Viksjö

2009-05-20T20:32:09Z

83.241.147.194:

'''Viksjö''' låg i Hamrånge i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1676 [Harmens register].

Ockelboverkens ägare, livmedikus Sven Bröms erhöll privilegier att bygga Viksjö bruk redan den 29 november 1676. Emellertid dröjde han så länge med bygget att hans måg biskop Carlsson i Västerås måste söka nya privilegier 1694. Viksjö och Vifors är således jämngamla bruk. Bruket uppfördes mellan Stora Dammsjön i Ockelbo och Viksjön i Hamrånge på hamrångesidan sockenrån. Så avsides beläget slapp man ryssarnas härjningar våren 1721. Bröms avled 1693 och redan året efter flammade härdarna och dunkade hammaren. Redan 1696 utökade brukspatron Carlsson smidet i Viksjö med två härdar och en hammare. Smidet på platsen hade då stigit till 1.500 skeppund. Smidesmängden förändrades ej från biskopens tid tills kommerserådet David Schinkel köpte bruket av greve Bunge 1803. Lustigt nog finns ingen uppgift tillgänglig beträffande driftens upphörande vid Viksjö bruk. Troligt är dock att hamrarna tystnade under förra hälften av 1800-talet. (Hambrunger 20090116)
[[Kategori: Bruk]]

Vifors

2009-05-20T20:31:48Z

83.241.147.194:

'''Vifors''' låg i Hamrånge i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1694 [Harmens register].

I.
Landskamreraren Erik Warg anlade Vifors bruk med stöd av privilegier den 27 februari 1694. Då endast en hammare och två härdar fanns, inskränkte sig brukets prestanda till 600 skeppund smide per år. Vifors bruk med kollager brändes av ryssar i maj 1721. Återuppbyggnaden var klar 1725 men olyckan var åter framme 1730 då vårfloden bröt igenom bröstdammen och sopade med sig 300 stigar kol ned i Hamrångeån. Trots de initiella motgångarna fortsatte dock verksamheten under ett flertal brukspatroner, bl a J P Heublein, A Heijke, J Smaraeus, Katarina Uhr och N Tottie. Åren 1785-1786 genomfördes omfattande om-, till- och nybyggnader under ledning av byggmästare Raphael Pousette. Bruket ägdes då av kommerserådet David Schinkel. Driften vid Vifors bruk upphörde för alltid år 1863. (Hambrunger 20090116)

II.
Efter 1689 års beslut anlades nya bruk i bl a Norrland. Vifors bruk t ex, var priviligierat för att bruka tackjärn. År 1695 fanns på Vifors en stångjärnshammare och en knipphammare. Det genomsnittliga antalet bruksbefolkning vid Vifors bruk var 1691-1700, 22 personer. Det genomsnittliga antalet hammarsmeder vid Vifors bruk var under 1690-talet, 5 stycken och år 1701, 6 stycken. När befallningsman Erik Warg i mitten av 1690-talet uppförde sitt bruk Vifors, följde han exemplet från det närbelägna bruket Viksjö och lät bygga en knipphammare på Vifors. Tyvärr är uppgifterna rörande smederna vid Vifors mycket knapphändiga. Källa: Haggrén, Georg: Hammarsmeder, masugnsfolk ock kolare; Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie Nr 38, 2001. (Hambrunger 20090116)
[[Kategori: Bruk]]

Vibygge

2009-05-20T20:31:28Z

83.241.147.194:

'''Vibygge''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1737 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Utansjö

2009-05-20T20:30:41Z

83.241.147.194:

'''Utansjö''' låg i Högsjö i Västernorrlands län och bruket nämndes första gången 1738 [Harmens register].
Se sidan om Högsjö sn: http://www.abc.se/~m9172/
[[Kategori: Bruk]]

Utansjö

2009-05-20T20:27:38Z

83.241.147.194:

'''Utansjö''' låg i Högsjö i Västernorrlands län och bruket nämndes första gången 1738 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Urfors

2009-05-20T20:27:22Z

83.241.147.194:

'''Urfors''' låg i Ovansjö i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1758 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Uppsjö

2009-05-20T20:27:08Z

83.241.147.194:

'''Uppsjö''' låg i Österfärnebo i Gävleborgs län och bruket lades ned 1670 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Uggelbo

2009-05-20T20:26:50Z

83.241.147.194:

'''Uggelbo''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1737 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Tönnebro

2009-05-18T18:44:49Z

83.241.147.194:

'''Tönnebro''' bruk i Hamrånge, Gävleborgs län (eg Skog)

I kraft av ett tillstånd från den 28 maj 1830 byggde översten [[von Schinkel|Berndt von Schinkel]] ett nytt smidesbruk på en plats belägen 1 1/4mil i norr från Vifors, 11.000 alnar (1 aln = cirka 60 cm) i nordväst från Axmar nedre hammare och 3.000 alnar i öster från Tönnebro by. Året var 1842.
Smidesbruket kallades officiellt Tönnebro bruk men i vardagstal blev det Lill-Tönnbro till skillnad mot Tönnebro by en bit väster ut. Bruket presterade under de bästa åren cirka 1.150 skeppund per år (1 skeppund = omkr 170 kilo). Detta var nära dubbelt mot vad t ex Sunnäs bruk med två härdar och en hammare klarade åt Ljusneverken. Bruksdriften i Ödmårdsskogen vid Skärjan upphörde lika plötsligt som den börjat. Järnfrakten till och från Axmar kostade mer än vad som beräknats. Järnet, såväl tackjärn som stångjärn från det nya bruket, måste hästdragas mellan Axmar och sjön Skärjan, pråmas över sjön och pråmas tillbaks. År 1861 lät von Schinkel riva bruket i Lill-Tönnbro, tog inventarierna och ett par arbetarbostäder med sig och retirerade till Axmar bruk. Källa: Per Wikberg, Hamrångeboken 1970. (Hambrunger 20090116)
[[Kategori: Bruk]]

Tjärnäs

2009-05-18T18:44:11Z

83.241.147.194:

'''Tjärnäs''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1656 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Särsta

2009-05-18T18:43:58Z

83.241.147.194:

'''Särsta''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1685 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Sunnäs

2009-05-18T18:43:45Z

83.241.147.194:

'''Sunnäs''' i Skog, Gävleborgs län

Bruk med två härdar och en hammare. Källa: Per Wikberg, Hamrångeboken 1970. (Hambrunger 20090116)
[[Kategori: Bruk]]

Sunnäs

2009-05-18T18:43:26Z

83.241.147.194:

'''Sunnäs''' i Skog X

Bruk med två härdar och en hammare. Källa: Per Wikberg, Hamrångeboken 1970. (Hambrunger 20090116)
[[Kategori: Bruk]]

Sulå

2009-05-18T18:43:13Z

83.241.147.194:

'''Sulå''' låg i Sättna och Indal i Västernorrlands län och bruket nämndes första gången 1795 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Strömbacka

2009-05-18T18:43:01Z

83.241.147.194:

[[Kategori:Vallonbruk]]
[[Kategori:Bruksorter]]
Strömbacka stångjärnssmedja stod klar 1753 på samma plats som dagens smedja. Efterhand anlades hammare och härdar vid ytterligare två fall i ån. Från början bedrevs tysksmide i Strömbacka. [[P A Tamm]] införde 1828 även vallonsmida i verksamheten. På 1860 och 1870-talen infördes metoderna [[franche comté]] smide och [[Lancashiresmide]]. [[Tackjärn]] från [[Moviken]]s masugn fraktades upp till Strömbacka på den s.k. Oxbanan som byggdes 1883-84. Vallonsmidet upphörde 1947 och smedjan lär då ha varit den sista i världen med [[vallonsmide]]. [[Lancashiresmide]]t fortsatte till 1953. Nuvarande smedja innehåller en [[vallonhärd]] och tre [[lancashirehärd]]ar, en [[vällugn]] för [[vallonsmide]]t samt en vattendriven [[mumblinghammare]].
[[Kategori: Bruk]]

Stenhyttan

2009-05-18T18:42:48Z

83.241.147.194:

'''Stenhyttan''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1656 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Sollefteå

2009-05-18T18:42:37Z

83.241.147.194:

'''Sollefteå''' låg i Sollefteå i Västernorrlands län och bruket nämndes första gången 1705 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Skommarhyttan

2009-05-18T18:42:25Z

83.241.147.194:

'''Skommarhyttan''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket startade 1652 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Prästhyttan i Torsåker

2009-05-18T18:42:10Z

83.241.147.194:

'''Prästhyttan''' i Torsåker i Gävleborgs län nämndes första gången 1687 [Harmens register].
Jfr [[Prästhyttan]]
[[Kategori: Bruk]]

Osmundhyttan

2009-05-18T18:41:20Z

83.241.147.194:

'''Osmundhyttan''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1720 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Oslättfors

2009-05-18T18:41:05Z

83.241.147.194:

'''Oslättfors''' låg i Hille i Gävleborgs län och bruket startade 1696 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Oppsjö

2009-05-18T18:40:52Z

83.241.147.194:

'''Oppsjö''' låg i Österfärnebo i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1691 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Nyhyttan i Torsåker

2009-05-15T19:49:28Z

83.241.147.194:

'''Nyhyttan''' i Torsåker i Gävleborgs län nämndes första gången 1749 [Harmens register]. Jfr [[Nyhyttan]]
[[Kategori: Bruk]]

Norafors

2009-05-15T19:48:40Z

83.241.147.194:

'''Norafors''' låg i Sättna i Västernorrlands län och bruket startade 1695 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Nianfors

2009-05-15T19:48:29Z

83.241.147.194:

'''Nianfors''' låg i Njutånger i Gävleborgs län och bruket startade 1794 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Moviken

2009-05-15T19:48:05Z

83.241.147.194:

Movikens första masugn byggdes av huggen sten 20 alnar i fyrkant (ca 12 m) och 15 alnar hög (ca 9 m) med mulltimmer. Pipan var 3½ aln i diameter (ca 208 cm). Ställsten tar man från stockholmsskären. Runt innerpipan fanns en stödjande yttermur eller bakmur av grövre sten och längst ut en timmerkista. Tätande fyllning av finkornigt material (mull) fanns mellan murningarna och ut mot kistan. I botten byggde man valv eller "bröst" från två håll in mot centrum. Det ena var avsett för luftinblåsningen från de vattendrivna bälgarna och i det andra gjorde man öppningar för uttag av järn och slagg.

Masugnen var provkörd och klar i dec. 1796 och driften startade i jan. 1797.
[[Kategori: Bruk]]

Melderstein

2009-05-15T19:47:47Z

83.241.147.194:

'''Melderstein''' låg i Råneå i Norrbotten.
[[Kategori: Bruk]]

Marhammar

2009-05-15T19:47:09Z

83.241.147.194:

'''Marhammar''' låg i Söderala i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1724 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Marbäck

2009-05-15T19:46:57Z

83.241.147.194:

'''Marbäck''' låg i Söderala i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1730 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Mackmyra

2009-05-15T19:46:46Z

83.241.147.194:

'''Mackmyra''' låg i Valbo i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1692 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Lögdö

2009-05-15T19:46:16Z

83.241.147.194:

'''Lögdö''' låg i Västernorrlands län och äldsta kända uppgiften är från 1685. [Harmens register]

Vid Ljustorpsåns utlopp i Indalsälven kan man än idag besöka delar av det som var Medelpads andra järnbruk, anlagt i slutet av [[1600-talet]]. Det var den [[16 mars]] [[1683]] som [[Teet|Eric Teet]], häradshövding i Medelpad, tillsammans med [[Westberg|Petter Westberg]], [[Machej|Isack Machej]] och [[Malsi|Martin Malsi]] ansökte om tillstånd att få uppföra en masugn och en stångjärnshammare i Lögdö, Hässjö socken. Ansökan beviljades den [[11 juli]] [[1685]] tillsammans med tio års skattefrihet. I svaret från Bergskollegium kan man läsa att ”skougen deromkringh ähr så vidlöfftigh och ymbnigh at åboerne dersammastädes önska igenom sådanne verckz inrättande fåå giöra sig nytta af denn samma, somm elliest skulle vara för dem fruchlöös, strömmen i hvillcken han täncker samme värck at inrätta, ähr till vattnfall och hålldambs bebyggande mycket beqväm, och elliest när deromkringh tillförende inga bruk opsatte eller någre ägor der intill så när belägne att igenom opdämbningh eller på annat sätt någon kan denn ringeste skade tillfogas". Därmed blev Lögdö Medelpads andra järnbruk, grundlagt tolv år efter Galtströms bruk.

Bruket startade med en masugn och en stångjärnshammare med två härdar. Hammaren, som kom att kallas Nedre Hammaren, placerades vid Aspån, som liksom Snägdån (numera Masugnsbäcken) har sitt utlopp i Ljustorpsån. Masugnen byggdes vid Snägdån. Aspån och Snägdån var båda små vattendrag, men driften krävde inte mycket vatten och flera hålldammar byggdes ovanför såväl masugn som hammare för att på så sätt reglera vattenflödet. Ljustorpsån var vid denna tidpunkt ännu segelbar och Lögdsjön sträckte sig nästan ända fram till herrgården.

I ansökan till Bergskollegium framgår det att man funnit malmfyndigheter på ägorna, liksom i en stor insjö i Färila socken i Hälsingland. Det visar sig dock att dessa fyndigheter inte höll måttet. Istället fraktades järnmalm från Mellansverige på båtar, bland annat från Utö gruva i Stockholms södra skärgård.

Lögdö var ett av fyra bruk i Medelpad som hade masugn. De övriga var [[Galtström]], [[Sörfors]] och [[Åvike]], och dessa fyra svarade för övriga brukens tackjärnsförsörjning. Från Lögdö fraktades tackjärn med häst till [[Lagfors]] bruk, anlagt [[1741]] och till [[Sulå]] bruk, anlagt [[1795]]. Dessa tre bruk bildade tillsammans Lögdöverken.

'''Böter för svartbygge'''

Tre år efter Lögdö bruks anläggande sålde [[Theet|Erich Theet]] sin andel till två av sina kompanjoner, [[Machej|Isack Machej]] och [[Malsi|Martin Malsi]]. De två anlade omkring [[1690]] en andra hammare med en härd, kallad Övre Hammaren. Detta gjorde de dock utan det obligatoriska tillståndet från Bergskollegiet. Övre Hammaren belades därför med så kallad arrest och brukets ägare fick betala 50 daler silvermynt i böter samt vägrades skattefrihet för hammaren. Även om arresten upphävdes efter några månader privilegierades hammaren inte förrän [[1695]].

'''De första hammarsmederna'''

Några av de hammarsmeder som arbetade på Lögdö under brukets tidiga år var
Erik Persson (född [[1674]]) och vars söner senare bar namnet [[Lögdahl]], Samuel Månsson (född [[1656]]) och vars barnbarn bar namnet [[Lögdström]], [[Stråhle|Erik Hansson Stråhle]] (född [[1666]]) och kanske även hans far [[Stråhle|Hans Hansson Ståhle]] (född ca [[1615]]), [[Hammarberg|Johan Persson Hammarberg]] (född 1688) och [[Le Brun|Paque Persson Le Brun]] (född [[1687]]). Här fanns även kolare [[Dubois|Frans Dubois]] (född 163(6)) och masmästare [[Garneij|Klas Hubertsson Garneij]] (född [[1664]]). Flera smedsläkter har under åren tagit sitt namn efter bruket, förutom ovan nämna [[Lögdahl]] och [[Lögdström]], även [[Lögdberg]] och [[Lögdqvist]].

Ägarförhållandena fortsatte att förändras. År [[1708]] förvärvade [[Krapp|Mattias Krapp]] samtliga ägarandelar i Lögdö och blir ensam ägare. Under Krapps ledning ökade bruket sin omsättning, byggnader och bostäder byggdes och reparerades, bland annat bygges ett sågverk vid Laxsjön, [[Foe|Maria Foe]]s sågverk.

[[Krapp|Mattias Krapp]] lät även bygga en kyrka. Visserligen fick bruket redan två år efter sitt grundande, [[1687]], sin första brukspräst. Det dröjer dock ytterligare 30 år innan en brukskyrka byggs.

Kyrkan uppfördes av liggtimmer och med en åttakantig grundplan, och den var ursprungligen målad röd. Längst upp i tornspiran sitter ett järnkors och en vindflöjel, krönt av en tupp. På flöjeln kan man läsa [[Krapp|Mattias Krapp]]s initialer och året för kyrkans färdigställande; ”M.K.1717”.

'''Undkom ryssens härjningar'''

Under den ryske tsarens härjningar [[1721]] utefter den svenska kusten brändes det mesta ned mellan Gävle och Piteå. Ett par ryska båtar avseglade från utsidan av Alnö i slutet av maj för att även anfalla och bränna Lögdö bruk, men de körde på grund i Indalsdeltat och kom därför aldrig fram. På så sätt skonades bruket, till skillnad från nio andra bruk efter den norrländska kusten.

Lögdö bruk var dock inte förskonade från katastrofer. Aspån och Magelugnsbäcken var små vattendrag, men det hände flera gånger att vårfloden eller höstregnen förstörde dammar, så att både hammare och kvarn spolades helt eller delvis bort. I augusti [[1733]] svämmande Masugnbäcken över, och under pågående blåsning i masugnen överraskades man av att vatten strömmande in. Hål togs snabbt upp i väggen för att släppa ut vattnet som tog med sig både kol, malm och sand ut.

'''Många intresserade av skogen'''

[[Krapp|Mattias Krapp]] avled 16 år gammal, den [[28 november]] [[1737]]. Då hade redan sonen [[Krapp|Philip Krapp]] efterträtt sin pappa. [[Krapp|Philip Krapp]] fortsatte med nybyggnationer och utvidgningar. Han planerade bland annat att anlägga ytterligare en stångjärnshammare, vilket dock inte beviljades. Istället begärde han att få anlägga hammaren i Lagfors. Sundsvalls borgerskap var dock inte särskilt förtjusta i förslaget, utan motsatte sig kraftigt detta. De ville istället vidareförädla skogsråvaran till trävirke i den nya trävarubranschen. Lösningen blev en kompromiss mellan bruket och borgerskapet i Sundsvall. Lögdö gavs rätten att förfoga över Ljustorpsån, medan borgarna i Sundsvall försäkrades rätt till handel med skogseffekter längs Indalsälven.

[[Krapp|Philip Krapp]] avled [[1760]], och bruket drevs därefter vidare av hans omyndiga barn genom deras förvaltare [[Omberg|Johan Omberg]].

'''Tränade transporthästar'''

I slutet av [[1700-talet]] beskriver affärsmannen [[Hülphers|Abraham Abrahamsson Hülphers]] ([[1734]]-[[1798]]) Lögdö bruk i sin resebeskrivning ”Samlingar till en beskrifning öfwer Norrland” på följande sätt: ”Hammarbyggnanden är anlagd vid Aspån, som har sitt vatten från några småsjöar, dock måste sju dammar underhållas. Masugnen är längre ner inrättad vid Snägdån, som får sitt vatten ur Näs- och Snägdesjöarna, varest 8 dammar finnes. Malm hitföres ifrån Utå, Björsta, och Härrängs gruvor, utom vad som på Alnö, Ulfö och Gjöske ifrån egna gruvlotter hämtas. Efter tillstånd köpes ock några tackjärn från Norbergs Bergslag. Masugnen är taxerad till 13 lispund i dygnet. Stångjärnet inlastas vid Berge lastageplats, ½ mål från Bruket och avsändes till Stockholm med egna fartyg, som åter hitföra malm och andra förnödenheter, vilka sedan, såsom järnet, med pråmar transporteras genom Indalsälven, men för den starka strömmen måste köras uppför till Bruket med därtill övade hästar under biträde av 7 karlar. En tullkvarn är ock uppbyggd vis Aspån.”

Som så många andra bruk, finns det skola tidigt på Lögdö. Skolan startade [[1831]], elva år före den första folkskolgestadgan. Detta första år undervisade prästen Per Salomon Wasenius åtta pojkar och nio flickor vid bruket samt sex pojkar och tolv flickor i prästens hem i Stavre. Undervisningen påbörjades när barnen var åtta år och pågick fem dagar i veckan under åtta veckor per år.

'''Äntligen är en kyrkogård'''

Ett par år efter skolans startande, anlades en kyrkogård vid kyrkan. Egen brukskyrka fanns sedan [[1717]], men jordfästningar ägde rum i Timrå eller Ljustorp då en egen kyrkogård saknades. År [[1773]] begärde bruket att få anlägga en kyrkogård, och ansökan beviljades även av Domkapitlet. En kyrkogård kom dock inte till stånd förrän 60 år senare, [[1834]].

Efter släkten [[Krapp]] var det olika handelshus och handelsmän som ägde Lögdö bruk. Bland dem återfanns Aftonbladets grundare [[Hierta|Lars Johan Hierta]]. Han innehade en fjärdedel av ägandet under åren [[1865]]-[[1869]], och [[1869]]-[[1876]] var han hälftenägare. [[1876]] gick hela ägandet upp i Sunds Aktiebolag. Som för all järnbruksnäring minskade lönsamheten under andra halvan av [[1800-talet]]. I Medelpad blev det allt mer ekonomiskt fördelaktigt att använda skogen för sågverksindustrin. Bruksdriften upphörde i Sulå [[1869]], i Lagfors [[1877]] och [[1878]] blåstes det för sista gången i Lögdö masugn. Därmed upphörde järnframställningen i större skala.

'''Bröderna Ångström'''

Den internationellt mest kände personen från Lögdö är troligen [[Ångström|Anders Jonas Ångström]]. Fadern, [[Ångström|Johan Ångström]], var brukpredikant i Lögdö. Anders Jonas blev fysiker och astronom och utnämnd till professor i fysik i Uppsala [[1858]]. Han är mest känd som en av grundarna av den optiska spektroskopin. Den av honom införda enheten för ljusvåglängd antogs som internationell enhet med namnet ångström (1Å = 0.1 nm).

Men även den äldre brodern Johan lät tala om sig. Han var läkare och botanist, och blev som botanist expert på vitmossor som insamlades under en världsomsegling [[1851]]-[[1853]]. En yngre bror, [[Ångström|Carl Arendt]] blev professor i tillämpad mekanik vid Teknologiska institutet och konstruerade många maskiner för gruvor och järnbruk.

''Källor:''

Allegård Tage, Glimtar ur Lögdö Bruks historia, Lögdö – Välkommen ut i SCA-skogen

Dahg Yngve, Lögdö – ett bruks historia

Nordström Åsa, Lögdö bruk uti Westernorrlands län (2002)

Rosenberg, Geografiskt statistiskt handlexikon (1882)

Föreningen för Smedsläktsforskning, Smedskivan 5

Bokhyllan Nu och då i Timrå, http://historia.timra.se/NuOchDaITimra/arbete/logdojarnbruk

Lögdahl Ulf, http://www.studera.com/lokalhistoria/logdo/

Lögdö bruks intresseförening, www.logdobruk.se

Ångströmlaboratoriet, Uppsala Universitet, www.angstrom.uu.se

[[Kategori: Bruk]]

Långskog

2009-05-15T19:45:55Z

83.241.147.194:

'''Långskog''' låg i Attmar i Västernorrlands län och bruket nämndes första gången 1790 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Loviseberg

2009-05-15T19:45:44Z

83.241.147.194:

'''Loviseberg''' låg i Hanebo i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1777 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Ljusne

2009-05-15T19:45:33Z

83.241.147.194:

'''Ljusne''' låg i Söderala i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1653 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Lagfors

2009-05-15T19:45:20Z

83.241.147.194:

'''Lagfors''' låg i Ljustorp/Timrå i Västernorrlands län och bruket nämndes första gången 1741 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Kloster

2009-05-14T17:35:12Z

83.241.147.194:

'''Kloster''' låg i Husby i Dalarna och i Torsåker i Gävleborgs län och las ned 1689 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Kalvsnäs

2009-05-14T17:35:04Z

83.241.147.194:

'''Kalvsnäs''' låg i Torsåker i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1730 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Järbo

2009-05-14T17:34:52Z

83.241.147.194:

'''Järbo''' låg i Ovansjjö i Gävleborgs län och bruket startade 1637 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Iggesund

2009-05-14T17:34:37Z

83.241.147.194:

'''Iggesund''' ligger i Njutånger i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1662 [Harmens register].
18/9 1685 fick handelsmannen Isak Breant i Stockholm privilegium för ett järnverk med masugn och hammare. Platsen var de två nedre fallen i ån som rinner från Iggsjön. Vid det övre fallet fanns sedan 1665 Östanå pappersbruk. Det påverkades inte av den kommande järnhanteringen och fanns kvar till 1842 då det brann ner.

Malmen till Iggesunds bruk togs ända från början från Utö och Dannemora. Först i mitten av 1700-talet tillkom andra gruvor som leverantörer, spm Singö, Bispberg och Ramhäll.

Tillsammans med Galtströms bruk var Iggesund vid sin tillkomst det enda vallonbruket i Norrland. Därför rekryterades personalen från de äldre vallonbruken i Uppland. På 1690-talet kom också nio skuldsatta smeder som rymt från Söderfors bruk. En långdragen process följde där brukspatronen på Söderfors krävde att Isak Breant skulle återföra rymlingarna och betala deras skulder. Skulderna avskrevs inte förrän Grill övertog bruket.

23 maj 1721 brändes bruket ner av ryssarna under deras härjningar av den svenska kusten. För att återuppbygga det behövdes kapital, vilket Breants sterbhus saknade. Man tvingades sälja till handelshuset Grill, som omgående startade återuppbyggnaden. För att underlätta återuppbyggnad beviljade staten åtta års skattebefrielse för bruket. Bland de nya byggnaderna fanns bruksherrgården som stod klar 1724. Den finns fortfarande kvar under namnet Grillska gården och används för representation av nuvarande Iggesunds bruk.

Alla smeder och övriga bruksarbetare bodde i brukets hus. Dessa finns noga redovisade i en inventering från 1767. Från år 1790 finns en förteckning över bruksarbetarnas jordlotter. Förteckningen upptar 17 bruksarbetare: smältarmästaren Jacob Hybbinette, räckarmästaren Anders Lögdström, räckardrängarna Jacob Gauffin och Olof Olsson Iggbom, smältardrängarna Olof Palm och Erik Berg, valsmästaren Bengt Colling, valsdrängarna Jan Persson, Bengt Colling j:r och Clas Hybbinette, klensmeden Clas Pira, masmästaren Anders Larsson, hyttdrängen Per Mickelsson, uppsättarna Per Persson och Per Dalin samt bokarna Lars Örnberg och Per Thomsson. Utöver dessa hade 25 andra arbetare (byggmästare, mjölnare, skogvaktare och dagkarlar) jord.

På sommaren stoppade smidet vid bruken när det blev slåtterdags. Det berättas, att smeden av liehantering och hässjning fick "frökenhänder". När smidesarbetet sedan började igen efter slåttern, blev händerna såriga, innan valkarna kommit. Smederna brukade då för osakkunniga besökare gärna visa upp sina blodiga händer för att framhäva hur hårt smedarbetet var.

Från år 1800 bytte bruket ägare flera gånger och hörde från 1869 till familjen Tamm. 1876 bildades aktiebolaget Iggesunds bruk som även omfattade Strömbacka och Hedvigsfors. Flera nyinvesteringar gjordes med bl.a. bessemerverk, valsverk och gjuteri. Huvudinriktningen hade hittills varit järn, men successivt kom verksamheten att omfatta även sågverk och pappersmassa. Järnframställningen började avvecklas under 1940-talet och upphörde definitivt 1953. Idag är Iggesund ett rent skogsindustriföretag som hör till Holmen-koncernen och tillverkar kartong och sågade trävaror.

Källor:
Utterström et al.: Iggesunds Bruks historia 1685-1985. ISBN 91-7810-285-5
Nationalencyklopedien
[[Kategori: Bruk]]

Högfors i Boteå

2009-05-14T17:34:03Z

83.241.147.194:

'''Högfors''' i Boteå i Västernorrlands län nämndes första gången 1694 [Harmens register]. Jfr [[Högfors]]
[[Kategori: Bruk]]

Högbo

2009-05-14T17:32:39Z

83.241.147.194:

'''Högbo''' låg i Högbo o Ovansjö i Norrland och bruket startade 1661 [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]