Wiki - Användarbidrag [sv]

Alter

2010-08-31T15:21:49Z

90.224.117.30:

'''Alter'''
1757 beviljades majoren vid Västerbottens regemente Georg Wilhelm Palmstruch privilegier att uppodla övre delen av Alterälvens dalgång. Privilegierna bekräftades i maj 1775 av regeringen (Gustav III).
Palmstruch sålde av hälsoskäl egendomen till grosshandlaren Fred. Lundin vid Plomgrenska kontoret i Stockholm. Innan egendomen 1797 köptes av Samuel Gustaf Hermelin hade det ägts av grosshandlaren Bladh från Österbotten och kamreren P Johansson-Ekman.
I samband med att Hermelin blev ägare fanns bosättningar i Altergård, Backträsk, Bredträsk, Bodträsk, Holmträsk och Storfors vilka alla är belägna i Norrfjärdens församling, Piteå.
Hermelin ansökte och fick tillstånd att inrätta Alters stångjärnverk med två härdar för 900 skeppunds smide samt ett manufakturverk med två knipphamrar och tre spikhamrar, ett skärverk med två enkla och en dubbel ässja för produktion av 200 skeppund manufaktur från eget eller inköpt stångjärn. Inget av dessa privilegerade anläggningar kom dock till stånd under hans tid. De skogar som fanns för denna verksamhet uppgick till 20 000 hektar, avsedda för träkolsproduktion. Denna skogsareal användes även för avsalusågning. Historikern Alf W Axelsson, beskriver det i boken om Alters bruk som en ”ohämmad avverkning”.
Efter avvittring 1802 bildades Alters hemman. Av olika anledningar bl.a. finska kriget kom inte anläggandet av något bruk igång under Hermelins tid som ägare.
1818 kom efter bl.a. Carl Olof Mörner som mellanhand Hermelins ägor i Norrbotten att innehas av kungen - Karl XIV Johan.
En härd uppfördes 1825 och anläggningen bestod så småningom av två härdar och en stångjärnshammare. Ett finbladigt sågverk stod klart 1825, stångjärnssmedjan och klensmedjan 1830 samt en kvarn 1837.
1837 var manbyggnad klar med en längd av 32 1/2 alnar, bredden var 13 alnar och höjden 22 varv. Den innehöll åtta rum - förstuga, kök, sal, kontor och fyra kamrar. 1876 påbörjades en större upprustning, som resulterade i att man hade en smälthammare, två räckhamrar, tre lancashirehärdar samt en 45-tums trecylindrig blåsmaskin.
Stångjärnssmedjan var byggd för en produktion av 750 skeppund stångjärn, vilket man oftast inte uppnådde. Förtjänsten låg i sågverksamheten som utökades med en utbyggnad till dubbel kapacitet 1837, genom att sågen försågs med två ramar. 1860 genomgick sågen en omfattande ombyggnad.
Under åren 1858-60 byggdes bruket om och Francé comtemetoden infördes. 1876-77 infördes Lancashiremetoden med två härdar samt två räkthammare och en smälthammare samt tre klensmedshärdar.
Årsproduktionen varierade mellan 1833 till 1861 från som lägst 300 skeppund till som mest 1 000 skeppund, med i medeltal ca 800 skeppund. (117 ton) Mellan 1862 till 1877 var produktionen helt försumbar. Mellan 1877 till 1887 var produktionen i genomsnitt ca 2 000 skeppund (294 ton) stångjärn och mellan 1 000 till 6 000 smältstycken, vilket allt var avsett för Altappens valsverk.
1892 nedlades verksamheten vid Alters bruk.

Alter

2010-08-31T15:14:03Z

90.224.117.30: Ny sida: '''Alter''' 1757 beviljades majoren vid Västerbottens regemente Georg Wilhelm Palmstruch privilegier att uppodla övre delen av Alterälvens dalgång. Privilegierna bekräftades i maj 1775...

'''Alter'''
1757 beviljades majoren vid Västerbottens regemente Georg Wilhelm Palmstruch privilegier att uppodla övre delen av Alterälvens dalgång. Privilegierna bekräftades i maj 1775 av regeringen (Gustav III).
Palmstruch sålde av hälsoskäl egendomen till grosshandlaren Fred. Lundin vid Plomgrenska kontoret i Stockholm. Innan egendomen 1797 köptes av S G Hermelin hade det ögts av grosshandlaren Bladh från Österbotten och kamreren P Johansson-Ekman.
I samband med att Hermelin blev ägare fanns bosättningar i Altergård, Backträsk, Bredträsk, Bodträsk, Holmträsk och Storfors vilka alla är belägna i Norrfjärdens socken/församling. Dessutom fanns bosatta i Pålträsk i Älvsby socken.
Hermelin ansökte och fick tillstånd att inrätta Alters stångjärnverk med två härdar för 900 skeppunds smide samt ett manufakturverk med två knipphamrar och tre spikhamrar, ett skärverk med två enkla och en dubbel ässja för produktion av 200 skeppund manufaktur från eget eller inköpt stångjärn. Inget av dessa priviligerade anläggningar kom dock till stånd under hans tid. De skogar som fanns för denna verksamhet uppgick till 40 000 tunnland eller 20 000 hektar och avsedda för träkolsproduktion. Denna skogsareal användes för avsalusågning. Historikern Alf W Axelsson, beskriver det i boken om Alters bruk som en ”ohämmad avverkning”.
Efter avvittring 1802 bildades Alters hemman. Av olika anledningar bl.a. finska kriget kom inte anläggandet av något bruk igång under Hermelins tid som ägare.
1818 kom efter bl.a. Carl Olof Mörner som mellanhand Hermelins ägor i Norrbotten att innehas av kungen - Karl XIV Johan.
En härd uppfördes 1825 och anläggningen bestod så småningom av två tysk härdar och en stångjärnshammare. Ett finbladigt sågverk stod klart 1825, stångjärnssmedjan och klensmedjan 1830 samt en kvarn 1837.
1837 var manbyggnad klar med en längd av 32 1/2 alnar, bredden var 13 alnar och höjden 22 varv. Den innehöll åtta rum - förstuga, kök, sal, kontor och fyra kamrar. 1876 påbörjades en större upprustning som resulterade i att man hade en smälthammare, två räckhamrar och tre lancashirehärdar samt en 45-tums trecylindrig blåsmaskin.
Stångjärnssmedjan var byggd för en produktion av 750 skeppund stångjärn, vilket man oftast inte uppnådde. Förtjänsten låg i sågverksamheten som utökades med en utbyggnad till dubbel kapacitet 1837 genom att sågen försågs med två sågramar. 1860 genomgick sågen en omfattande ombyggnad.
Under åren 1858-60 byggdes bruket om och en ny teknik med Francé comtemetoden infördes. 1876-77 infördes Lancashiremetoden med två härdar samt två räkthammare och en smälthammare samt tre klensmedshärdar.
Årsproduktionen varierade mellan 1833 till 1861 från som lägst 300 skeppund till som mest 1 000 skeppund, med i medeltal ca 800 skeppund. (117 ton) Mellan 1862 till 1877 var produktionen helt försumbar. Mellan 1877 till 1887 var produktionen i genomsnitt ca 2 000 skeppund (294 ton) stångjärn och mellan 1 000 till 6 000 smältstycken, vilket allt var avsett för Altappens valsverk.
1892 nedlades verksamheten vid Alters bruk.

Bruk i Norrland

2010-08-31T15:09:29Z

90.224.117.30:

Dessa bruk ligger i Norrland:

[[Alderfors]]

[[Alter]]

[[Axmar]]

[[Bagghyttan]]

[[Berg i Torsåker]]

[[Björkå]]

[[Boda]]

[[Brattfors i Ockelbo]]

[[Bro]]

[[Brobygge]]

[[Degerfors]]

[[Fagersta i Torsåker]]

[[Forsbacka]]

[[Galtström]]

[[Gammelstilla]]

[[Graninge]]

[[Gullgruva]]

[[Gysinge]]

[[Gålsjö]]

[[Hammarby]]

[[Hamrånge]]

[[Hassela]]

[[Hedvigsfors]]

[[Ho]]

[[Hofors]]

[[Hosjö]]

[[Högbo]]

[[Högfors i Boteå]]

[[Iggesund]]

[[Järbo]]

[[Kalvsnäs]]

[[Kloster]]

[[Lagfors]]

[[Ljusne]]

[[Loviseberg]]

[[Långskog]]

Långvind

[[Lögdö]]

[[Mackmyra]]

[[Marbäck]]

[[Marhammar]]

Maråker i Söderala

[[Melderstein]]

[[Moviken]]

[[Nianfors]]

[[Norafors]]

[[Nyhyttan i Torsåker]]

[[Oppsjö]]

[[Oslättfors]]

[[Osmundhyttan]]

[[Prästhyttan i Torsåker]]

[[Rosfors]]

[[Selet]]

[[Skommarhyttan]]

[[Sollefteå]]

[[Stenhyttan]]

[[Strömbacka]]

[[Sulå]]

[[Sunnäs]]

[[Särsta]]

[[Tjärnäs]]

[[Tönnebro]]

[[Uggelbo]]

[[Uppsjö]]

[[Urfors]]

[[Utansjö]]

[[Vibygge]]

[[Vifors]]

[[Viksjö]]

[[Voxna]]

[[Väsbygge]]

[[Västanå]]

[[Åby i Hamrånge]]

[[Ålhultshyttan]]

[[Åmot]]

[[Åsbygge]]

[[Åsen/Åttersta]]

[[Östanbro]]

[[Kategori: Bruk]]

Melderstein

2010-08-31T15:00:37Z

90.224.117.30:

'''Melderstein'''
Jonas Meldercreutz född 1715 död 1785 i Uppsala, son till teologie professorn och domprosten Lars (Laurentius) Molin, som ägde flera säterier i Uppland. Fadern dog när Jonas var 8 år gammal. Han fick en god uppfostran och visade speciell fallenhet för matematik och naturvetenskap. Som lärare hade han bl.a. naturvetaren och astronomiprofessorn Anders Celsius. 1732 tog Celsius med sig den 17-årige eleven Jonas Meldercreutz på en studieresa till kontinenten.
En franska vetenskapliga expeditionen, som skulle uppmäta jordens figur, åkte till Tornedalen 1736. I denna deltog Celsius, och till denna anslöt sig Meldercreutz samt, en kamrat till honom, baronen Johan Cederström. Sommaren 1736 befann sig även en annan kommission i Tornedalen, vars avsikt var att undersöka Norrbottens naturtillgångar. Efter att ha uppmärksammat J-F Regnards tavla i Jukkasjärvi kyrka, ville Meldercreutz och Cederström se om hans iakttagelser om att han sett världens ände stämde, genom att söka sig dit den fanns. På återfärden från den misslyckade expeditionen – de hade inte sett slutet utan bara havet utanför Norges kust – tog de vägen över Kengis bruk, Svappavara, gruvan i Masugnsbyn, masugnen i Tornefors m.fl. ställen.
Allt de sett imponerade på Meldercreutz, så när han några år senare erbjöds delägarskap i verksamhet i Norrbotten av Abraham Steinholtz nappade han på detta. Byggandet av ett bruk kallat Melderstein, en sammanslagning av deras respektive efternamn, blev början till samarbetet. Man började med att bygga ett verk för tillverkning av stångjärn, på Orrby bys marker. Efter några år övertogs allt av Meldercreutz som byggde ut ytterligare.
I Melderstein startade han även ett sågverk och ett gevärsfaktori. Utanför Niemisel anlade han en manufaktursmedja som kallades Fredrikafors, efter sin hustru. Masugnen i Strömsund anlade Meldercreutz under 1740-talet vid Dynträskets utlopp, nu kallat Strömsundsträsket. Denna nedblåstes 1830. Vid Prästholm byggde han en kvarn och vid masugnen i Strömsund byggdes ett varv och ett tegelbruk. I Hasaforsen byggde han i samarbete med traktens bönder ett blästerverk där ett smidbart järn framställdes av myrmalm. 1834, efter hans tid, igångsattes Avafors masugn i Vitån. Verksamheten från Strömsund flyttades dit. Avafors avvecklades 1887, med ett uppehåll 1860-74.
Malmtransporterna från Gällivare transporterades med renar de 11 milen till nybygget Spiken. Därifrån med hästforor, 6 mil ner till masugnen i Strömsund, förbi Melderstein. Såväl samerna som bönderna var ovilliga att åta sig transporterna. Det löstes med att han fick regeringen att besluta om tvång för allmogen att åta sig dessa transporter. När detta inte heller gav väntat resultat begärde han och fick rätt att uppodla området mellan Kalix och Luleå älvar från Melderstein och upp till Gällivare. Nybyggarna inom detta område fick mark att odla och hjälp med hus på nybygget. Motprestationen var att de skulle åta sig forning av malm ner till Strömsund. Gällivaremalmens beskaffenhet gjorde att man fick köpa malm söderifrån för att uppnå tillräcklig kvalitet på tackjärnet – i likhet med Rosfors bruk.
Trots stora förluster, vilket innebar att han finansierade verksamheten genom stora banklån, fortsatte han fram till sin död. 1786 såldes alla hans då förfallna egendomar till brukspatron Jean Bedoire för 15 000 riksdaler. 1799 kunde denne sälja till Hermelin för 84 000 riksdaler.
Efter Melderkreutz, Hermelin, Gällivare aktiebolag, med omfattande verksamhet på 1880-talet nedlades stångjärnstillverkningen slutligen 1892.
Under 1900-talet har herrgården använts som skolhem. Sedan 1958 har den ägts av Svenska Missionsförbundet, som där haft fritidsgård, gästhem och servering.

Degerfors

2010-08-31T14:53:40Z

90.224.117.30:

Degerfors var ett [[sågverk]] och [[järnbruk]] i Piteå med lastplats i Jävre, Sandholmen. Verksamheten startade med sågen [[1796]] och fortsatte med [[järnbruk]]et [[1805]] till och med konkursen [[1893]]. Ägare var familjen [[Degerman]] i tre generationer. Brukets fick namnet
Degerfors efter grundaren [[Degerman|Johan Degerman]] [[rådman|råd]]- och [[handelsman]] från Piteå stad.

Den förste vi möter i kyrkböcker från [[1810]] är [[hammarsmed]]smästaren [[Flodström|Nils Flodström]] född [[1756]] och hustrun Joh Sofia f [[Reisman]]. Deras barn och barnbarn blev också verksamma vid bruket.
[http://195.196.144.69/piteinter/husera/brukstid/javre_degerfors.asp]

[[Kategori: Bruk]]
[[Bild:Exempel.jpg]]

Flodström

2010-08-31T14:44:37Z

90.224.117.30:

[[kategori:smedsläkter]]
Hammarsmedmästaren Nils Andersson Flodström var född [[1773]] i [[Fagersta]], [[Västanfors i U län|Västanfors socken]], [[Västmanlands län|Västmanland]]. Han blev koldräng i Bockhammar, som sin far, hammarsmedmästaren Anders Nilsson Flodström, vid [[Fagersta]] och [[Semla]] bruk. Därefter blev Nils [[mästersven]] i [[Skinnskatteberg]], [[mästare]] vid [[Baggå]] och [[Nyhammar]]s bruk i Ramsberg. [[1803]] flyttade han till [[Selet]]s bruk utanför Luleå med familj. [[1811]] flyttade han till [[Degerfors]] bruk i Jävrebyn, utanför Piteå, där han dog [[1842]]. Om Nils Flodström kan man läsa på [http://www.genealogi.se/bergslagen/pdf/Flodstrom.pdf Bergslagsrötter].