Wiki - Användarbidrag [sv]

Svanå

2011-01-31T21:00:37Z

JerkerT:

'''Svanå''' låg i [[Haraker i U län|Haraker]] socken i Västmanland och bruket nämndes första gången [[1655]] [Harmens register].

Orten är känd åtminstone från 1600-talet. Svanå bruk ägdes då av ätten Brahe och genom Ebba Brahe kom bruket till släkten De la Gardie. Därifrån övergick det till den mellan 1758 och 1840 grevliga ätten Posse genom gifte med en fröken Stenbock, vars mor var sondotter till Jakob De la Gardie och Ebba Brahe. 1848 bildades Svanå bruks bolag, som 1850 blev aktiebolag. 1905 överlät Svanå bruks AB sina egendomar till Surahammars Bruks AB.

Stora delar av källorna till Svanå bruks historia finns bevarat i egendomens arkiv som finns tillgängligt för forskning genom Arkiv Västmanland.

Svanå torde ha varit ett vallonbruk efterson det enligt husförhörslängderna fanns smältar- och räckarsmeder vid bruket. Flera kända vallonsläkter finns bland smederna, bl.a. Gevert.

[[Kategori: Bruk]]

Fagervik

2010-11-21T13:54:25Z

JerkerT:

Fagervik Bruk i Ingå kommun, 60 km väster om Helsingfors, Finland, grundades år 1646 av svensken Carl Billsten. Vattenkraft, närheten till havet som transportled samt stora skogar som behövdes för att bränna kol gjorde Fagervik till ett lämpligt ställe för järnindustri.
I början av 1700-talet hade verksamheten dock upphört och bruket förfallit totalt.
År 1723 köpte de svenska bröderna Johan Wilhelm och Michael Hising Fagervik och dess bruksrättigheter.
Bröderna byggde snabbt upp bruket och driften kom igång i medlet av 1720-talet. Sedan dess har gården
varit i samma släkts ägo.

Michael Hisings son Johan (adlad Hisinger 1770) övertog bruket år 1756. Under hans tid blomstrade
Fagervik, nya bruksbyggnader uppfördes och Fagervik fick ensamrätt på en unik produkt Fagervik
utvecklat, bleckplåt, vars efterfrågan var stor runt om i Europa. Det av Schröder ritade gula karaktärshuset
stod klart år 1773.

Ovanstående hämtat från [http://www.fagervik.fi/index.html Fagerviks oficiella webplats]. Läs mera där.
[[Kategori: Bruk]]

Älvsbacka

2010-11-19T17:03:00Z

JerkerT:

'''Älvsbacka''' låg i [[Nyed i S län|Nyed]] socken i Värmland och bruket startade [[1642]] [Harmens register].

Borgmästaren Lars Ingmansson i Karlstad fick 1642 privilegium på den första stångjärnshammaren. Det fanns gott om skog och nivåskillnaden på 35 meter mellan sjöarna Gräsmangen och Lersjön skapade ett flertal fall. Något tiotal år senare var Älvsbacka ett av Värmlands största järnbruk.

Storhetstiden för Älvsbacka, liksom för andra värmländska bruk var under Cronenborgarnas tid i mitten av 1800-talet. På bruket tillverkades bl a trävaror, spik, brodd, spisar, plåt och tegel. Bruket lades ner under den stora bruksdöden år 1894.

Efter bruksepoken användes byggnaderna till ett skyddshem för vanartiga gossar ända fram till 1939. Åtta "vanartiga gossar" tuttade på herrgården 1915 och den brann ner till grunden. Nedanför den plats där herrgården låg ligger den engelska bruksparken.

[[Kategori: Bruk]]

Älvsbacka

2010-11-19T17:02:05Z

JerkerT:

'''Älvsbacka''' låg i [[Nyed i S län|Nyed]] socken i Värmland och bruket startade [[1642]] [Harmens register].

Borgmästaren Lars Ingmansson i Karlstad fick 1642 privilegium på den första stångjärnshammaren. Det fanns gott om skog och nivåskillnaden på 34 meter mellan sjöarna Gräsmangen och Lersjön skapade ett flertal fall. Något tiotal år senare var Älvsbacka ett av Värmlands största järnbruk.

Storhetstiden för Älvsbacka, liksom för andra värmländska bruk var under Cronenborgarnas tid i mitten av 1800-talet. På bruket tillverkades bl a trävaror, spik, brodd, spisar, plåt och tegel. Bruket lades ner under den stora bruksdöden år 1894.

Efter bruksepoken användes byggnaderna till ett skyddshem för vanartiga gossar ända fram till 1939. Åtta "vanartiga gossar" tuttade på herrgården 1915 och den brann ner till grunden. Nedanför den plats där herrgården låg ligger den engelska bruksparken.

[[Kategori: Bruk]]

Älvsbacka

2010-11-19T17:01:40Z

JerkerT:

'''Älvsbacka''' låg i [[Nyed i S län|Nyed]] socken i Värmland och bruket startade [[1642]] [Harmens register].

Borgmästaren Lars Ingmansson i Karlstad fick 1642 privilegium på den första stångjärnshammaren. Det fanns gott om skog och nivåskillnaden på 34 meter mellan sjöarna Gräsmangen och Lersjön skapade ett flertal fall. Något tiotal år senare var Älvsbacka ett av Värmlands största järnbruk.

Storhetstiden för Älvsbacka, liksom för andra värmländska bruk var under Cronenborgarnas tid i mitten av 1800-talet. På bruket tillverkades bl a trävaror, spik, brodd, spisar, plåt och tegel. Bruket lades ner under den stora bruksdöden-perioden år 1894.

Efter bruksepoken användes byggnaderna till ett skyddshem för vanartiga gossar ända fram till 1939. Åtta "vanartiga gossar" tuttade på herrgården 1915 och den brann ner till grunden. Nedanför den plats där herrgården låg ligger den engelska bruksparken.

[[Kategori: Bruk]]

Berkinge

2010-11-19T16:45:47Z

JerkerT:

[[Kategori:Vallonbruk]]
[[Kategori:Bruk]]
1624 arrenderade holländaren Gerhard de Besche Forsmarks bruk. 1632 uppförde de Besche hammarverk och masugn i Berkinge. Här fanns även en brännstålsugn enl en dokumentation från 1725. Masugnen var i drift till 1884. Idag finns herrgård, arbetarbostäder, lämningar av slaggstensbyggnader och en återställd bruksdamm.

[[Källa:Vallonbruk i Uppland]]

Johannisfors

2010-11-19T13:52:50Z

JerkerT:

Bruk i Forsmarks socken, Östhammars kommun, Uppland. Bruket ligger vid det nedersta fallet i Forsmarksån har sitt ursprung i det år 1622 grundade Kabrida hammarverk. Detta lades ner 1634. År 1753 anlade dåvarande ägaren, handelsfirman Finlay & Jennings, ett nytt manufakturverk på platsen. Det var också nu som bruket fick namnet Johannisfors efter John Jennings, delägare i firman. Johannisfors, som tillhörde samma administration som Forsmarks bruk, var i drift till slutet av 1800-talet. En såg och en trämassefabrik anlades därefter i stället. Slutet för bruksepoken i Johannisfors kom 1932 då sulfatfabriken förstördes vid en brand.

Kvar i dag finns en kvarn från slutet av 1700-talet, en ladugårdbyggnad, några äldre bostadshus samt den imponerande stenvalsbron över Forsmarksån. Bron är från 1700-talets mitt och har initialerna J.J. efter, John Jennings.

[[Kategori: Bruk]]

Johannisfors

2010-11-19T13:51:42Z

JerkerT:

Bruk i Forsmarks socken, Östhammars kommun, Uppland. Bruket ligger vid det nedersta fallet i Forsmarksån har sitt ursprung i det år 1622 grundade Kabrida hammarverk. Detta lades ner 1634. År 1753 anlade dåvarande ägaren, handelsfirman Finlay & Jennings, ett nytt manufakturverk på platsen. Det var också nu som bruket fick namnet Johannisfors efter John Jennings, delägare i firman. Johannisfors, som tillhörde samma administration som Forsmarks bruk, var i drift till slutet av 1800-talet. En såg och en trämassefabrik anlades därefter i stället. Det definitiva slutet för bruksepoken i Johannisfors kom 1932 då sulfatfabriken förstördes vid en brand.

Kvar i dag finns en kvarn från slutet av 1700-talet, en ladugårdbyggnad, några äldre bostadshus samt den imponerande stenvalsbron över Forsmarksån. Bron är från 1700-talets mitt och har initialerna J.J. efter, John Jennings.

[[Kategori: Bruk]]

Diskussion:Johannisfors

2010-11-19T13:30:29Z

JerkerT: Tar bort sidans innehåll

Johannisfors

2010-11-19T13:29:56Z

JerkerT:

Bruk i Forsmarks socken, Östhammars kommun, Uppland. Bruket ligger vid det nedersta fallet i Forsmarksån har sitt ursprung i det år 1622 grundade Kabrida hammarverk. Detta lades ner 1634. År 1753 anlade dåvarande ägaren, handelsfirman Finlay & Jennings, ett nytt manufakturverk på platsen. Det var också nu som bruket fick namnet Johannisfors efter John Jennings, delägare i firman. Johannisfors, som tillhörde samma administration som Forsmarks bruk, var i drift till slutet av 1800-talet. En såg och en trämassefabrik anlades därefter i stället. Det definitiva slutet för bruksepoken i Johannisfors kom 1932 då sulfatfabriken förstördes vid en brand.

Kvar i dag finns en kvarn från slutet av 1700-talet, en ladugårdbyggnad, några äldre bostadshus samt den imponerande stenvalsbron över Forsmarksån. Bron är från 1700-talets mitt och har initialerna J.J. efter, John Jennings.

Diskussion:Johannisfors

2010-11-19T13:29:19Z

JerkerT: Ny sida: Bruk i Forsmarks socken, Östhammars kommun, Uppland. Bruket ligger vid det nedersta fallet i Forsmarksån har sitt ursprung i det år 1622 grundade Kabrida hammarverk. Detta lades ner 1634...

Bruk i Forsmarks socken, Östhammars kommun, Uppland. Bruket ligger vid det nedersta fallet i Forsmarksån har sitt ursprung i det år 1622 grundade Kabrida hammarverk. Detta lades ner 1634. År 1753 anlade dåvarande ägaren, handelsfirman Finlay & Jennings, ett nytt manufakturverk på platsen. Det var också nu som bruket fick namnet Johannisfors efter John Jennings, delägare i firman. Johannisfors, som tillhörde samma administration som Forsmarks bruk, var i drift till slutet av 1800-talet. En såg och en trämassefabrik anlades därefter i stället. Det definitiva slutet för bruksepoken i Johannisfors kom 1932 då sulfatfabriken förstördes vid en brand.

Kvar i dag finns en kvarn från slutet av 1700-talet, en ladugårdbyggnad, några äldre bostadshus samt den imponerande stenvalsbron över Forsmarksån. Bron är från 1700-talets mitt och har initialerna J.J. efter, John Jennings.

Nissafors

2010-11-07T13:52:07Z

JerkerT:

'''Nissafors''' låg i [[Källeryd i F län|Källeryd]], [[Öreryd i F län|Öreryd]] med flera i Småland och bruket nämndes första gången [[1725]] [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Nissafors

2010-11-07T13:50:36Z

JerkerT:

'''Nissafors''' låg i [[Källeryd]], [[Öreryd i F län|Öreryd]] med flera i Småland och bruket nämndes första gången [[1725]] [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Furudal

2010-11-05T22:57:42Z

JerkerT:

'''Furudal''' låg i Ore socken i Dalarna och bruket nämndes första gången [[1709]] [Harmens register].

Bruket grundades år 1709 av uppfinnaren Birger Elfving. På 1700-talet var den största produkten en järnplog som skeppades i mängder till Nordamerika som då började plöjas upp. Under 1800-talet blev i stället den mest framgångsrika produkten ankarkätting. I slutet av 1800-talet drabbades Furudals av den "stora bruksdöden" och produktionen flyttades till Ljusne.

[[Kategori: Bruk]]

Furudal

2010-11-05T21:21:12Z

JerkerT:

'''Furudal''' låg i Ore i Dalarna och bruket nämndes första gången [[1709]] [Harmens register].

Bruket grundades år 1709 av uppfinnaren Birger Elfving. På 1700-talet var den största produkten en järnplog som skeppades i mängder till Nordamerika som då började plöjas upp. Under 1800-talet blev i stället den mest framgångsrika produkten ankarkätting. I slutet av 1800-talet drabbades Furudals av den "stora bruksdöden" och produktionen flyttades till Ljusne.

[[Kategori: Bruk]]

Dalfors

2010-11-05T19:45:40Z

JerkerT:

'''Dalfors''' låg i Ore i Dalarna och bruket nämndes första gången [[1726]] [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Text "Lite om bruken i Ore socken." av okänd författare:

"Ore sockens historia är i varje fall för de sista århundradena dess bruks, nämligen Furudals och Dalfors järnbruk."

---

"Dalfors järnbruk anlades år 1726, då privilegium utfärdades för överstelöjtnanten och baronen Axel Johan Gripenhjelm att få ansätta en masugn och en stångjärnshammare med två härdar vid Amunds-Böhle by samt samtidigt en masugn vid Tungsjö. Även Dalfors järnbruk utvidgades och innehöll så småningom flera smedjor med stångjärns-, knipp- och spikhammare samt kvarn och såg.

Bland de mest berömda produkterna kan förutom en synnerligen rosthärdig spik nämnas Dalfors-plogarna. Bruket stod även i så högt anseende att Falu Bergsskolas elever under några år där fick inhämta den praktiska kunskapen i järnhanteringen. Malmen kom dels från
Gymåsbo gruvor, dels utefter sjön från Flätebro och ännu längre söderut.

Sitt namn fick Dalfors efter brukspatronen Dahl, som i mitten av 1750-talet köpte bruket. Bland övriga ägare kan nämnas Didrons släkt som ägde bruket i tre generationer från 1795-1860. 1872 nedlades järntillverkningen.

Än ligger de båda (Furudal och Dalfors) vackra herrgårdarna kvar och minner om gångna tider och även en del av den andra gamla bebyggelsen lever kvar pietetsfullt bevarad åt eftervärlden."

Bergfors bruk

2010-10-31T15:24:27Z

JerkerT:

Mindre bruk, beläget i Åsbacka, väster om Lottefors, Bollnäs (X). Beläget vid Galvån där det är några meters fallhöjd och god tillgång på skog.

Bergfors bruk, som fick sin stämpel registrerad 1857, var en mindre smedja som troligen legat strax nedanför dammen i Bergfors. Förste bruksägare var Frans Oskar Dahlberg från Söderköping med inspektor Kjellson från Voxna. Bruket såldes efter ett tjugotal verksamhetsår till Bergviksbolaget. Under 1880-talet lades smidesverksamheten ner och de se smeder som arbetat där försvann.
[[Kategori: Bruk]]

Bergfors bruk

2010-10-31T15:23:24Z

JerkerT:

Bergfors bruk

2010-10-31T15:04:32Z

JerkerT: Ny sida: Mindre bruk, beläget i Åsbacka, väster om Lottefors, Bollnäs (X). Beläget vid Galvån där det är några meters fallhöjd och god tillgång på skog. Bergfors bruk, som fick sin stä...

Limå bruk

2010-10-31T14:24:06Z

JerkerT:

Limå eller Limå bruk, f.d. järnbruk i Siljansnäs församling, Leksands kommun (W).

Magnus Hellsén och brukspatron Daniel Ström fick år 1804 privilegium för anläggandes av en masugn, tre
stångjärnshammar med vardera två härdar och en härd för ämnessmide. När bruket börjades anläggas det en "alldeles obruten vildmark". 1815 anlades även ett manufakturverk med tre spikhamrar, en ässja för förädlande av ämnesjärn och en plåthammare vid Övre bruket eller Brahammar, beläget längre upp längs Limån. Som mest arbetade år 1826 270 personer vid bruket. 1872 stängdes hyttan, och 1878 upphörde smidet vid Övre bruket. En arbetarbostad finns kvar, och själva masugnspipan står också kvar. Vid bruket finns också några förfallna uthus i slaggsten.
[[Kategori: Bruk]]

Limå bruk

2010-10-31T14:23:37Z

JerkerT:

Limå eller Limå bruk, f.d. järnbruk i Siljansnäs församling, Leksands kommun, (W).

Magnus Hellsén och brukspatron Daniel Ström fick år 1804 privilegium för anläggandes av en masugn, tre
stångjärnshammar med vardera två härdar och en härd för ämnessmide. När bruket börjades anläggas det en "alldeles obruten vildmark". 1815 anlades även ett manufakturverk med tre spikhamrar, en ässja för förädlande av ämnesjärn och en plåthammare vid Övre bruket eller Brahammar, beläget längre upp längs Limån. Som mest arbetade år 1826 270 personer vid bruket. 1872 stängdes hyttan, och 1878 upphörde smidet vid Övre bruket. En arbetarbostad finns kvar, och själva masugnspipan står också kvar. Vid bruket finns också några förfallna uthus i slaggsten.
[[Kategori: Bruk]]

Limå bruk

2010-10-31T14:21:34Z

JerkerT: Ny sida: Limå eller Limå bruk, f.d. järnbruk i Siljansnäs församling, Leksands kommun, (W). Magnus Hellsén och brukspatron Daniel Ström fick år 1804 privilegium för anläggandes av en mas...

Monier

2010-10-31T14:16:42Z

JerkerT:

[[Kategori: Släkter]]
[[Kategori: Vallonsläkter]]

Hult

2010-10-29T09:41:11Z

JerkerT:

'''Hult''' ligger vid Ågelsjön i [[Kvillinge i E län|Kvillinge]] församling i Norrköpings kommun, nordöstra Östergötland strax väster om Åby. Ågelsjön ligger 67,2 meter över havet, i en dalsänka omgiven av Kolmården och Kvillingeförkastningen och vid sjöns sydöstra ände ligger Hults Bruk. Bruket nämndes första gången [[1697]] [Harmens register].

År 1697 fick Jakob Reenstierna privilegium att starta tillverkningen av skeppsspik i Hult. Vid Hult fanns det då några övergivna sågkvarnar vid Hultån. Utöver skeppsspik har det tillverkats en mängd produkter. I gjuteriet gjordes bland annat hjuldelar, spottkoppar, stängsel, järnspisar, krokar, urnor och köttkvarnar. Under en period tillverkades också ankarkätting.

Under 1870-talet gjorde dåvarande brukspatronen resor till Amerika för att se hur man tillverkade yxor och under 1880-talet börjades bruket tillverka yxor. Industrialismen infördes i Hults bruk med rationalisering och effektivisering av tillverkningsprocessen. Agdoryxan blev känd över hela världen. Koncentrationen på yxtillverkning blev brukets överlevnad när många andra bruk gick i graven. Hultafors AB driver idag verksamheten i yxfabriken.

Den mest dominerande byggnaden på bruket är Herrgården. Den är ritad av arkitekt I.G. Claesson som också ritat bland annat Nordiska museet och Norrköpings rådhus. Längs Bruksgatan ligger röda smedstugor. Här levde brukets smeder.
[[Kategori: Bruk]]

Hult

2010-10-29T09:39:36Z

JerkerT:

'''Hult''' ligger vid Ågelsjön i [[Kvillinge i E län|Kvillinge]] församling i Norrköpings kommun, nordöstra Östergötland strax väster om Åby. Ågelsjön ligger 67,2 meter över havet, i en dalsänka omgiven av Kolmården och Kvillingeförkastningen och vid sjöns sydöstra ände ligger Hults Bruk. Bruket nämndes första gången [[1697]] [Harmens register].

År 1697 fick Jakob Reenstierna privilegium att starta tillverkningen av skeppsspik i Hult. Vid Hult fanns det då några övergivna sågkvarnar vid Hultån.

Jakob Reenstierna anställde smeder och det bedrevs tysksmide på bruket. Utöver skeppsspik har det tillverkats en mängd produkter. I gjuteriet gjordes bland annat agnar, hjuldelar, spottkoppar, stängsel, järnspisar, krokar, urnor och köttkvarnar. Under en period tillverkades också ankarkätting.

Det har funnits tillverkning i Hults bruk i över 300 år. Under 1870-talet gjorde dåvarande brukspatron resor till Amerika för att se hur man tillverkade yxor och under 1880-talet börjades bruket tillverka yxor. Industrialismen infördes i Hults bruk med rationalisering och effektivisering av tillverkningsprocessen. Agdoryxan blev känd över hela världen. Koncentrationen på yxtillverkning blev brukets överlevnad när många andra bruk gick i graven. Hultafors AB driver idag verksamheten i yxfabriken.

Den mest dominerande byggnaden på bruket är Herrgården. Den är ritad av arkitekt I.G. Claesson som också ritat bland annat Nordiska museet och Norrköpings rådhus. Längs Bruksgatan ligger röda smedstugor. Här levde brukets smeder.
[[Kategori: Bruk]]

Hult

2010-10-29T09:36:42Z

JerkerT:

'''Hult''' låg i [[Kvillinge i E län|Kvillinge]] i Östergötland och bruket nämndes första gången [[1697]] [Harmens register].
[[Kategori: Bruk]]

Hults bruk ligger vid Ågelsjön i [[Kvillinge i E län|Kvillinge]] församling i Norrköpings kommun, nordöstra Östergötland strax väster om Åby. Ågelsjön ligger 67,2 meter över havet, i en dalsänka omgiven av Kolmården och Kvillingeförkastningen och vid sjöns sydöstra ände ligger Hults Bruk.

År 1697 fick Jakob Reenstierna privilegium att starta tillverkningen av skeppsspik i Hult. Vid Hult fanns det då några övergivna sågkvarnar vid Hultån.

Jakob Reenstierna anställde smeder och det bedrevs tysksmide på bruket. Utöver skeppsspik har det tillverkats en mängd produkter. I gjuteriet gjordes bland annat agnar, hjuldelar, spottkoppar, stängsel, järnspisar, krokar, urnor och köttkvarnar. Under en period tillverkades också ankarkätting.

Det har funnits tillverkning i Hults bruk i över 300 år. Under 1870-talet gjorde dåvarande brukspatron resor till Amerika för att se hur man tillverkade yxor och under 1880-talet börjades bruket tillverka yxor. Industrialismen infördes i Hults bruk med rationalisering och effektivisering av tillverkningsprocessen. Agdoryxan blev känd över hela världen. Koncentrationen på yxtillverkning blev brukets överlevnad när många andra bruk gick i graven. Hultafors AB driver idag verksamheten i yxfabriken.

Den mest dominerande byggnaden på bruket är Herrgården. Den är ritad av arkitekt I.G. Claesson som också ritat bland annat Nordiska museet och Norrköpings rådhus. Längs Bruksgatan ligger röda smedstugor. Här levde brukets smeder.

Forsmark

2010-01-10T10:22:02Z

JerkerT:

[[Kategori:Vallonbruk]]
[[Kategori:Bruk]]
Ett kronobruk anlades [[1570]] av Lars Hansson. Tidigare skall bondeägda [[masugnar]] och [[hammare]] ha funnits här. Bruket utarrenderades [[1624]] till bland annat [[de Besche|Gerhard de Besche]] och [[Rochet|Peter Rochet]]. Forsmark bildade ett brukskomplex, i vilket även ingick [[Kabrida]] hammare (nuv. [[Johannisfors]]), [[Vigelsbo]], [[Forsbols]] och [[Berkinge]] masugnar.

[[1646]] såldes bruket till arrendatorerna och övertogs senare av [[de Besche]]. Denna släkt innehade Forsmark till [[1735]]. Efter ägarskiften såldes bruket [[1751]] till [[Jennings|Frans Jennings]] & [[Finlay|Robert Finlay]]. Det brändes av ryssarna [[1719]]. Sedan [[Jennings]] efter handelsfirmans upplösning [[1762]] blivit ensam ägare påbörjades brukets omdaning. Längs bruksgatan byggdes arbetarbostäder. [[1767]]-[[1774]] uppfördes nuvarande huvudbyggnad efter ritningar av [[Rehn|Jean Eric Rehn]].

[[1786]] inköptes Forsmark av [[af Ugglas|Samuel af Ugglas]] som fullföljde utbyggnaden. Hammare och kolhus uppfördes, [[masugn]]en stängdes och [[tackjärnet]] togs istället från [[Berkinge]], Mennäis i Finland, senare även från [[Österbybruk]]. I [[Johannisfors]] byggdes ett magasin där järnet lagrades innan det på pråmar transporterades till [[Kallerö]]. Sedan [[1700-talet]] hade [[Kallerö]] och [[Ledsundet]] i Kallrigafjärden tjänat som utskeppningshamnar för Forsmark, [[Österbybruk]] och [[Gimo]].

Forsmarks engelska park anlades av [[af Ugglas|Samuel af Ugglas]] i samarbete med trädgårdsdirektören [[Ackermann|Johan Christian Ackermann]]. Kyrkan i nyantik stil, uppförd efter ritningar av [[Tempelman|Olof Tempelman]], invigdes [[1800]].

[[1812]] inköpte [[af Ugglas]] [[Harnäs]] bruk, vars [[masugn]] var förenad med Forsmark till [[1822]]. Bruksdriften vid Forsmark nedlades på [[1890-talet]]. Den stora [[vallonsmedjan]], "Opphammaren", med kolhus revs [[1968]]. Forsmark stannade inom släkten [[af Ugglas]] till [[1975]], då Forsmarks kraftgrupp AB förvärvade bruket. Det blev samma år förklarat som byggnadsminne. I det gamla spannmålsmagasinet vid Bruksgatan finns ett museum.

[[Källa:Vallonbruk i Uppland]]

Loviseholm

2010-01-04T19:49:31Z

JerkerT:

Loviseholm i Elfsborgs län. Jernbruk i Töftedals sn, Vedbo hd, vid gränsen till Bohuslän; bruket är tax. 8,000 kr., såg 2,000 kr.

Källa: Rosenberg (ej nämnt i Harmen).
[[Kategori: Bruk]]

Loviseholm

2010-01-04T19:47:45Z

JerkerT:

Loviseholm i Elfsborgs län. Jernbruk i Töftedals sn, Vedbo hd, vid gränsen till Bohuslän; bruket är tax. 8,000 kr., såg 2,000 kr.

Källa: Rosenberg
[[Kategori: Bruk]]

Loviseholm

2010-01-04T19:47:29Z

JerkerT:

Loviseholm i Elfsborgs län. Jernbruk i Töftedals sn, Vedbo hd, vid gränsen till Bohuslän; bruket är tax. 8,000 kr., såg 2,000 kr.
Källa: Rosenberg
[[Kategori: Bruk]]

Huvudsida

2010-01-04T19:46:33Z

JerkerT:

__NOTOC__
=Välkommen till Bruks-wiki=

== Bruksmiljöer ==
Bruksmiljöer kan delas in på många olika sätt. Produktionsmetoder är ett sätt. Geografiskt är ett annat. Kulturellt och historiskt är ytterligare sätt att dela in miljöerna. Vi utgår till att börja med från en grov indelning och förfinar den efter hand.

{| width="100%" cellpadding=0 cellspacing=0 style="border:1px solid #ccc; background-color:#ffffff;"
| id="kolumn1" width="50%" valign="top" style="background-color:#ffffff; padding-left:8px; padding-bottom:2em; padding-right:8px; padding-top:5px;"|

===[[Vallonbruk]]===

Med [[Vallonbruk]] menar vi här i första hand bruk där man använt [[vallonsmide]]t som produktionsmetod, men även bruksorter där [[vallonsläkter]] varit dominerande för att ortens utveckling och samhällsliv. Bland mera kända [[vallonbruk]] i [[Uppland]] kan nämnas [[Lövstabruk]], [[Österbybruk]], [[Forsmark]], [[Gimo]], [[Strömsberg]], m.fl. I Östergötland och södra landet i övrigt kan nämnas [[Finspång]], [[Godegård]], m.fl. Längre norrut i Sverige kan nämnas [[Gysinge]], [[Strömbacka]], [[Kengis]] och en del andra. Det skall också nämnas att en del [[valloner]] flyttade vidare till Finland. Under avsnittet [[Vallonbruk]] finns fylligare förteckning och länkar till beskrivningar.

===Andra bruksmiljöer===

Det finns och har funnits många olika former av järnbruk och järnhantering. Givetvis har den varierat mycket in sina former genom århundradena. Vi gör här en översiktlig indelning geografiskt.

=====Götaland=====

Se [[Bruk i Götaland]].

=====[[Bergslagen]]=====
Med [[Bergslagen]] avses den malmrika trakten kring gränserna mellan Dalarna, Västmanland och Värmland. Här finns av naturliga skäl en mycket omfattande mängd med såväl riktigt gamla som mera sentida bruksmiljöer. Exempel på äldre miljöer som drivs som fullt fungerande och visas för besökare är [[Karmansbo]] i Västmanland. En välbevarad äldre bruksmiljö, som dessutom klassats som världsarv, är [[Engelsberg]]. Se [[Bruk i Bergslagen]].

=====Övriga Svealand=====

Se [[Bruk i övriga Svealand]].

=====Norrland=====

Se [[Bruk i Norrland]].

=====Övrigt=====
Se [[Bruk i Finland]].
|}
{| width="100%" cellpadding=0 cellspacing=0 style="border:1px solid #ccc; background-color:#ffffff;"
| id="kolumn1" width="50%" valign="top" style="background-color:#ffffff; padding-left:8px; padding-bottom:2em; padding-right:8px; padding-top:5px;"|

== Historik ==

===[[Järnhantering]] i historien===

=====Bergsmän=====

=====[[Valloninvandringen]]=====

== Metoder i [[järnhantering]]en ==

Läs om [[Masugn]]ar.

Från [[tackjärn]] till [[stångjärn]].
Genom åren har många metoder för järnframställiing förekommit.
[[Osmundsmide]], [[Tysksmide]], [[Vallonsmide]], [[Lancashiresmide]], etc.

== [[Yrken]] inom järnhanteringen ==

Det finns många [[yrken]] som är intressanta i detta sammanhang. Olika typer av smeder, kolare och andra yrken runt dessa.
För en fylligare lista och närmare beskrivningar, läs mera på [[yrken]].

| id="kolumn2" width="50%" valign="top" style="border-left:1px dotted #fec088; padding-right:8px; padding-bottom:2em; padding-top:5px; background-color:#ffffff; padding-left:5px;"|

== Släkter ==

Inom [[järnhantering]]en finns många kända släkter:

===Vallonsläkter===
[[Vallonsläkter]] härstammar i huvudsak från [[valloninvandringen]] till Sverige på 1600-talet. Många av dessa släkter finns fortfarande som aktiva släktnamn idag, medan andra försvunnit under århundradena.
Du kan också se en del exempel på [http://www.vallon.se/ind_forsk.htm Vallonsläkter].

===Smedsläkter===
Det finns en omfattande förteckning över större och mindre [[smedsläkter]].
Här finns mera om övriga [http://www.genealogi.se/smed/smedlist.html smedsläkter].

===Andra släkter===
Andra bruksägarsläkter är t.ex. Grill och Tamm.

== [[Litteratur]] och forskningstips ==

Det finns omfattande [[litteratur]] och annat liknande material inom området. Här tar vi upp några exempel och hänvisar också till ett antal listor och förteckningar som finns tillgängliga på nätet eller på annat sätt.
|}
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Wikipedia:Redigering Wikipedia Redigering] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Hur_man_redigerar_en_sida Redigeringhjälp] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Wikipedias_riktlinjer Wikipedias riktlinjer] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Anv%C3%A4ndare Användare i Wikipedia] |
[http://wikimediafoundation.org/wiki/Privacy_policy Integritetsplicy]

Loviseholm

2010-01-04T19:45:57Z

JerkerT: Ny sida: Loviseholm i Elfsborgs län. Jernbruk i Töftedals sn, Vedbo hd, vid gränsen till Bohuslän; bruket är tax. 8,000 kr., såg 2,000 kr. Källa: Rosenberg

Loviseholm i Elfsborgs län. Jernbruk i Töftedals sn, Vedbo hd, vid gränsen till Bohuslän; bruket är tax. 8,000 kr., såg 2,000 kr.
Källa: Rosenberg

Huvudsida

2010-01-04T19:43:50Z

JerkerT:

__NOTOC__
=Välkommen till Bruks-wiki=

== Bruksmiljöer ==
Bruksmiljöer kan delas in på många olika sätt. Produktionsmetoder är ett sätt. Geografiskt är ett annat. Kulturellt och historiskt är ytterligare sätt att dela in miljöerna. Vi utgår till att börja med från en grov indelning och förfinar den efter hand.

{| width="100%" cellpadding=0 cellspacing=0 style="border:1px solid #ccc; background-color:#ffffff;"
| id="kolumn1" width="50%" valign="top" style="background-color:#ffffff; padding-left:8px; padding-bottom:2em; padding-right:8px; padding-top:5px;"|

===[[Vallonbruk]]===

Med [[Vallonbruk]] menar vi här i första hand bruk där man använt [[vallonsmide]]t som produktionsmetod, men även bruksorter där [[vallonsläkter]] varit dominerande för att ortens utveckling och samhällsliv. Bland mera kända [[vallonbruk]] i [[Uppland]] kan nämnas [[Lövstabruk]], [[Österbybruk]], [[Forsmark]], [[Gimo]], [[Strömsberg]], m.fl. I Östergötland och södra landet i övrigt kan nämnas [[Finspång]], [[Godegård]], m.fl. Längre norrut i Sverige kan nämnas [[Gysinge]], [[Strömbacka]], [[Kengis]] och en del andra. Det skall också nämnas att en del [[valloner]] flyttade vidare till Finland. Under avsnittet [[Vallonbruk]] finns fylligare förteckning och länkar till beskrivningar.

===Andra bruksmiljöer===

Det finns och har funnits många olika former av järnbruk och järnhantering. Givetvis har den varierat mycket in sina former genom århundradena. Vi gör här en översiktlig indelning geografiskt.

=====Götaland=====

Se [[Bruk i Götaland]].

[[Loviseholm]]
saknas i listan

=====[[Bergslagen]]=====
Med [[Bergslagen]] avses den malmrika trakten kring gränserna mellan Dalarna, Västmanland och Värmland. Här finns av naturliga skäl en mycket omfattande mängd med såväl riktigt gamla som mera sentida bruksmiljöer. Exempel på äldre miljöer som drivs som fullt fungerande och visas för besökare är [[Karmansbo]] i Västmanland. En välbevarad äldre bruksmiljö, som dessutom klassats som världsarv, är [[Engelsberg]]. Se [[Bruk i Bergslagen]].

=====Övriga Svealand=====

Se [[Bruk i övriga Svealand]].

=====Norrland=====

Se [[Bruk i Norrland]].

=====Övrigt=====
Se [[Bruk i Finland]].
|}
{| width="100%" cellpadding=0 cellspacing=0 style="border:1px solid #ccc; background-color:#ffffff;"
| id="kolumn1" width="50%" valign="top" style="background-color:#ffffff; padding-left:8px; padding-bottom:2em; padding-right:8px; padding-top:5px;"|

== Historik ==

===[[Järnhantering]] i historien===

=====Bergsmän=====

=====[[Valloninvandringen]]=====

== Metoder i [[järnhantering]]en ==

Läs om [[Masugn]]ar.

Från [[tackjärn]] till [[stångjärn]].
Genom åren har många metoder för järnframställiing förekommit.
[[Osmundsmide]], [[Tysksmide]], [[Vallonsmide]], [[Lancashiresmide]], etc.

== [[Yrken]] inom järnhanteringen ==

Det finns många [[yrken]] som är intressanta i detta sammanhang. Olika typer av smeder, kolare och andra yrken runt dessa.
För en fylligare lista och närmare beskrivningar, läs mera på [[yrken]].

| id="kolumn2" width="50%" valign="top" style="border-left:1px dotted #fec088; padding-right:8px; padding-bottom:2em; padding-top:5px; background-color:#ffffff; padding-left:5px;"|

== Släkter ==

Inom [[järnhantering]]en finns många kända släkter:

===Vallonsläkter===
[[Vallonsläkter]] härstammar i huvudsak från [[valloninvandringen]] till Sverige på 1600-talet. Många av dessa släkter finns fortfarande som aktiva släktnamn idag, medan andra försvunnit under århundradena.
Du kan också se en del exempel på [http://www.vallon.se/ind_forsk.htm Vallonsläkter].

===Smedsläkter===
Det finns en omfattande förteckning över större och mindre [[smedsläkter]].
Här finns mera om övriga [http://www.genealogi.se/smed/smedlist.html smedsläkter].

===Andra släkter===
Andra bruksägarsläkter är t.ex. Grill och Tamm.

== [[Litteratur]] och forskningstips ==

Det finns omfattande [[litteratur]] och annat liknande material inom området. Här tar vi upp några exempel och hänvisar också till ett antal listor och förteckningar som finns tillgängliga på nätet eller på annat sätt.
|}
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Wikipedia:Redigering Wikipedia Redigering] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Hur_man_redigerar_en_sida Redigeringhjälp] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Wikipedias_riktlinjer Wikipedias riktlinjer] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Anv%C3%A4ndare Användare i Wikipedia] |
[http://wikimediafoundation.org/wiki/Privacy_policy Integritetsplicy]

Huvudsida

2010-01-04T19:43:20Z

JerkerT: Tar bort version 12855 av JerkerT (diskussion)

__NOTOC__
=Välkommen till Bruks-wiki=

== Bruksmiljöer ==
Bruksmiljöer kan delas in på många olika sätt. Produktionsmetoder är ett sätt. Geografiskt är ett annat. Kulturellt och historiskt är ytterligare sätt att dela in miljöerna. Vi utgår till att börja med från en grov indelning och förfinar den efter hand.

{| width="100%" cellpadding=0 cellspacing=0 style="border:1px solid #ccc; background-color:#ffffff;"
| id="kolumn1" width="50%" valign="top" style="background-color:#ffffff; padding-left:8px; padding-bottom:2em; padding-right:8px; padding-top:5px;"|

===[[Vallonbruk]]===

Med [[Vallonbruk]] menar vi här i första hand bruk där man använt [[vallonsmide]]t som produktionsmetod, men även bruksorter där [[vallonsläkter]] varit dominerande för att ortens utveckling och samhällsliv. Bland mera kända [[vallonbruk]] i [[Uppland]] kan nämnas [[Lövstabruk]], [[Österbybruk]], [[Forsmark]], [[Gimo]], [[Strömsberg]], m.fl. I Östergötland och södra landet i övrigt kan nämnas [[Finspång]], [[Godegård]], m.fl. Längre norrut i Sverige kan nämnas [[Gysinge]], [[Strömbacka]], [[Kengis]] och en del andra. Det skall också nämnas att en del [[valloner]] flyttade vidare till Finland. Under avsnittet [[Vallonbruk]] finns fylligare förteckning och länkar till beskrivningar.

===Andra bruksmiljöer===

Det finns och har funnits många olika former av järnbruk och järnhantering. Givetvis har den varierat mycket in sina former genom århundradena. Vi gör här en översiktlig indelning geografiskt.

=====Götaland=====

Se [[Bruk i Götaland]].

Loviseholm
saknas i listan

=====[[Bergslagen]]=====
Med [[Bergslagen]] avses den malmrika trakten kring gränserna mellan Dalarna, Västmanland och Värmland. Här finns av naturliga skäl en mycket omfattande mängd med såväl riktigt gamla som mera sentida bruksmiljöer. Exempel på äldre miljöer som drivs som fullt fungerande och visas för besökare är [[Karmansbo]] i Västmanland. En välbevarad äldre bruksmiljö, som dessutom klassats som världsarv, är [[Engelsberg]]. Se [[Bruk i Bergslagen]].

=====Övriga Svealand=====

Se [[Bruk i övriga Svealand]].

=====Norrland=====

Se [[Bruk i Norrland]].

=====Övrigt=====
Se [[Bruk i Finland]].
|}
{| width="100%" cellpadding=0 cellspacing=0 style="border:1px solid #ccc; background-color:#ffffff;"
| id="kolumn1" width="50%" valign="top" style="background-color:#ffffff; padding-left:8px; padding-bottom:2em; padding-right:8px; padding-top:5px;"|

== Historik ==

===[[Järnhantering]] i historien===

=====Bergsmän=====

=====[[Valloninvandringen]]=====

== Metoder i [[järnhantering]]en ==

Läs om [[Masugn]]ar.

Från [[tackjärn]] till [[stångjärn]].
Genom åren har många metoder för järnframställiing förekommit.
[[Osmundsmide]], [[Tysksmide]], [[Vallonsmide]], [[Lancashiresmide]], etc.

== [[Yrken]] inom järnhanteringen ==

Det finns många [[yrken]] som är intressanta i detta sammanhang. Olika typer av smeder, kolare och andra yrken runt dessa.
För en fylligare lista och närmare beskrivningar, läs mera på [[yrken]].

| id="kolumn2" width="50%" valign="top" style="border-left:1px dotted #fec088; padding-right:8px; padding-bottom:2em; padding-top:5px; background-color:#ffffff; padding-left:5px;"|

== Släkter ==

Inom [[järnhantering]]en finns många kända släkter:

===Vallonsläkter===
[[Vallonsläkter]] härstammar i huvudsak från [[valloninvandringen]] till Sverige på 1600-talet. Många av dessa släkter finns fortfarande som aktiva släktnamn idag, medan andra försvunnit under århundradena.
Du kan också se en del exempel på [http://www.vallon.se/ind_forsk.htm Vallonsläkter].

===Smedsläkter===
Det finns en omfattande förteckning över större och mindre [[smedsläkter]].
Här finns mera om övriga [http://www.genealogi.se/smed/smedlist.html smedsläkter].

===Andra släkter===
Andra bruksägarsläkter är t.ex. Grill och Tamm.

== [[Litteratur]] och forskningstips ==

Det finns omfattande [[litteratur]] och annat liknande material inom området. Här tar vi upp några exempel och hänvisar också till ett antal listor och förteckningar som finns tillgängliga på nätet eller på annat sätt.
|}
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Wikipedia:Redigering Wikipedia Redigering] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Hur_man_redigerar_en_sida Redigeringhjälp] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Kategori:Wikipedias_riktlinjer Wikipedias riktlinjer] |
[http://sv.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:Anv%C3%A4ndare Användare i Wikipedia] |
[http://wikimediafoundation.org/wiki/Privacy_policy Integritetsplicy]

Huvudsida

2010-01-04T19:42:06Z

JerkerT:

Forsvik

2010-01-02T17:15:51Z

JerkerT:

'''Forsvik''' låg i Undenäs i Västergötland och äldsta kända uppgiften är från [[1686]]. [Harmens register]

''Forsvik är beläget vid Forsviks ström, en fallsträcka där sjöarna Unden, Örlen och Viken har sitt gemensamma utlopp i Bottensjön och vidare ut i Vättern, med andra ord en mycket bra plats för både vattenkraftanvändning och transporter. Och så har platsen nyttjas under mer än sex århundraden.''

Forsviks historia har en lång industriell tradition. Ingen vet när gårdens gränser drogs eller när det första vattenhjulet började snurra. Säkerställt är dock att Forsvik med en kvarn donerades till Vadstena kloster 1410 av [[Roos|Cecilia Jonsdotter Roos]]. Med denna donation ville hon försäkra sig om en egen gravplats i Vadstena kyrka.

Vadstena kloster behövde såväl trä som järn. En vattendriven såg, en så kallad sågkvarn, uppfördes därför ganska tidigt på 1400-talet vid Forsvik. Vid 1400-talets mitt tillkom även en vattendriven hammarsmedja. Den omnämns första gången i jordeboken 1457, vilket länge betraktades som det tidigaste belägget för vattenhammare i Sverige. Nyare forskning pekar emellertid mot att vattendrivet smide introducerades långt tidigare inom Sveriges nuvarande gränser. I södra Halland omtalas en järnmölla redan år 1197. Även i Skåne och Småland finns tecken på tidig vattendrift av hammare, medan det i Bergslagen finns vattensmedjor belagda först på 1480-talet.

Efter reformationen 1527 kom sågen i Forsvik bland annat att leverera virke till Gustav Vasas slottsbygge i Vadstena. Hammaren i Forsvik var dock Gustav Vasa lite frågande inför, även om många stångjärnshammare anlades av såväl kronan som enskilda under hans regeringstid. Hans undran framgår av ett brev från honom till Nils Västgöte år 1544: ”Som thu och later förstå, att thenn Szågequarn och Hammersmidie widt Fåresuik äre nu aldelis och wäl wid macht, Szå wete wij icke fulleligen vtaff samme qwerner, eller hwem them haffuer byggie latidt, och besynnerligen Hammersmidien, Effter ther inthet iernberg när wid honden är, Och förthenskuld effter wårt betänckende föge till gagn eller profijt. Må thun med tijden skriffue oss wijdere beskeedt till wm samme Hammersmidie.”

År 1578 brann kvarnen och Forsvik låg öde till 1586 då hertig Karl ingrep och förlänade Nils Jönsson Jacobssköld Forsvik med villkoret att bruksanläggningen iståndsattes. Forsvik kom att stanna inom familjen Jacobssköld till år 1642, då Forsviks köptes av presidenten vid justitiekollegiet i Göteborg, [[Rosensköld|Peder Eriksson Rosensköld]]. Kort efter dennes bortgång år 1656 såldes gården till riksrådet och fältmarskalken [[Stenbock|Gustaf Otto Stenbock]], som knappt tio år senare överlät gården till kaptenen [[Ekegren|Gustaf Ekegren]]. Gustaf Ekegren blev dock utblottad i samband med Karl XI:s stora reduktion och Forsvik återgick till kronan 1683.

Men redan år 1686 fick Karl XI’s vän [[von Boij|Anton von Boij]] privilegier att anlägga ett stångjärnsverk vid Forsvik med två hammare och fyra härdar med en årlig tillverkningsrätt på 1 265 skeppund stångjärn (ungefär 190 ton) samt en masugn vid Granvik nära Vättern, nordost om Forsvik. Anton von Boij, som var av skotsk härkomst, hade fortsatt sin fars Anders imperiebyggande med järnbruk i Tiveden och sydvästra Närke. Han hade bland annat tre bruk i Laxå samt bruk i Askersund, Snavlunda, Tived, Undenäs och Hammar. Karl XI kallade skämtsamt Anton von Boij för ”min torpare på Tiveden”.

Två hammarsmedjor inrättades på ömse sidor om det norra fallet med vardera två vattenhjul – ett för stångjärnshammaren och ett för blåsbälgen. Varje smedja hade även ett kolhus. Kring strömmen byggdes bostäder för bruksfolket och på andra sidan viken uppfördes en ny herrgårdsbyggnad.

Vid Forsvik fanns på 1600- och 1700-talet många invandrade smeder, kolare och masmästare, bland annat vallonsläkterna [[Birat]], [[Drougge]], [[Faleij]], [[Noè]], [[Herou]], [[Muskin]] och [[Robert]]. Dessutom fanns här smedsläkterna [[Schult]], [[Berg]], [[Warg]], [[Maxe]], [[Duva]], [[Tiderman]], [[Qvarfot]], [[Gode]], [[Hård]], [[Björn]], [[Gevert]], [[Öhrman]], [[Roos]], [[Verre]], [[Bergbom]], Utter/Otter med flera. Dessa smedsläkter flyttade ganska ofta mellan de olika Tivedsbruken och andra bruk i Mellansverige.

Anton von Boij’s expansionslust översteg dock hans resurser, och när han avled 1710, rasade hans bruksimperium samman. Bruksrörelsen splittrades i fyra delar och Forsviks säteri och bruk med masugn och tillhörande rekognitionsskogar övertogs av göteborgaren [[Tham|Sebastian Tham]]. Därmed inleddes en period då släkten Tham under fyra generationer, i cirka 125 år, ägde Forsvik. Sebastian Tham, som var en av Sveriges rikaste män, bodde visserligen kvar i Göteborg men vistades mycket vid Forsvik och engagerade sig i Undenäsbygden. Redan år 1715 fick han efter påtryckning på Domkapitlet i Skara fram en lärare för barnen vid Forsviks bruk. Förutom Forsvik så innehade Sebastian Tham stora ägor, bland annat de tre säterierna Öijared, Dala och Sannum (vid det senare bodde han vid sina besök i Forsvikstrakten) samt 80 hemman i Västergötland och 88 hemman i Halland. Hans tredje hustru [[Cronström|Elisabeth Cronström]] övertog Forsvik efter makens bortgång 1729.

[[Cronström|Elisabeth Cronström]] var en stark och mäktig kvinna, tiobarnsmor av gammal bruksägarsläkt. Denna ”järnlady” gjorde många bra affärer och förvaltade Forsvik väl i cirka 40 år. Hon köpte bland annat säteriet Kråk och ett 30-tal hemman. Hon ägde dessutom andelar i bruk och gruvor i Kopparberg. Efter hennes död övertogs Forsvik av tre släktgrenar: [[Tham|Peter Tham]], [[Tham|Isak Tham]], [[Tham|Catarina Tham]]s (gift [[von Otter]]) barn.

Som all järnbruksdrift krävde även Forsvik en omfattande tranportorganisation. Med brukets egna båtar skeppades malm och kalksten över Vättern till Granviks masugn. Köpetackjärnet forslades först via landsväg från uppköpsstället till närmsta hamn och sedan, liksom tackorna från Granvik, med brukets båtar till Forsvik. Det mesta av smidesprodukterna fraktades till Göteborg med båt över Viken, Vänern och Göta älv med mellanliggande landsträckor, för vidare export ut i världen. Transporterna underlättades avsevärt när kanalerna förbi Trollhättan 1800 och genom Skaraborg 1822 stod färdiga.

När [[Tham|Peter Tham]] och [[Tham|Isak Tham]] avled 1787 respektive 1773 blev ägandet än mer komplext. Även om Peters ende son [[Tham|Pehr Tham]] blev störste ägaren verkade han inte haft så stort intresse eller ork för Forsvik. Det blev istället Sebastian den yngre, [[von Otter|Casten von Otter]] och [[Tham|Vollrath Tham]] som utvecklade bruket vidare.

År 1816 fick bruket tillstånd att ersätta den ena stångjärnshammarem med en knipp- och fyra spikhammare, och därmed kunde en del av stångjärnet vidareförädlas på plats till spik, sågblad och andra bruksvaror som såldes i brukets handelsbod.

Under [[Tham|Vollrath Tham]]s tid byggdes Göta Kanal som fick stor betydelse för Forsvik. Tanken på att binda samman Östersjön med Västerhavet fanns redan på 1500-talet, men blev en realitet först i början av 1800-talet. Forsvik var en av de platser där kanalbyggnationen påbörjades 1810. Avsikten var att sammanbinda sjön Viken med Bottensjön och därmed undvika omlastning av transporter mellan Viken och Vättern. Endast en kort landsträcka skilde de två vattendragen, men Vikens yta ligger cirka tre meter över Bottensjöns. En sluss var därför nödvändig.

De berömda bröderna Nils och John Ericsson fick sin första skolning i Forsvik där deras far arbetade som byggmästare och modern drev en matservering. Till en början blev det en konflikt mellan Göta Kanalbolag och Forsvik om behovet av vatten. Men tvisten synes ha lösts genom att [[Tham|Vollrath Tham]] fick bli direktör i Kanalbolaget.

Efter [[Tham|Vollrath Tham]]s död 1836 fanns inga dödsbodelägare som var villiga att driva Forsvik vidare. Familjebolaget upplöstes därför och släkten Thams andel av Forsvik utbjöds på offentlig auktion i januari 1839.

Ny ägare blev brukspatronen [[Troselius|Jonas Reinhold Troselius]] genom högsta budet på 12 005 riksdaler. Men det dröjde till 1848 innan han blivit ägare till hela Forsvik. Tysksmidet övergavs 1847 för det mer effektiva lanchashiresmidet. Några år senare, 1854, övergick man dock till franche-comtésmidet. Vid [[Troselius|Jonas Reinhold Troselius]] bortgång 1852 beslutade arvingarna att bruksegendom skulle säljas, och Forsvik köptes 1857 av Troselius måg, [[Palmaer|Carl Wilhelm Palmaer]]. Under Palmaers ledning utvecklades Forsvik till Skaraborgs första egentliga verkstadsindustri, med gjuteri 1859 och mekanisk verkstad 1861. I och med att ett träsliperi anlades på den södra smedjans plats 1871, sattes det definitivt punkt för det månghundraåriga hammarsmidet. 1869 ombildades bruket till Forsviks Aktiebolag med Palmaer som disponent.

Forsvik blev en modern och avancerad industriort med en bred produktion av lantbruksmaskiner, pumpar, ventiler, brandposter, rör, fotogenmotorer, ångpannor, turbiner med mera. Under 1920- och 30-talen drev Forsvik även ett skeppsvarv.

År 1977 lades den mekaniska verkstaden ned och den sista smältan tappades i gjuteriet. Idag lever minnena från gångna århundraden vidare genom Forsviks Industriminnen och bruksmiljön är sedan 2005 klassad som byggnadsminne.

''Källor:''

Juhlin Eric, Forsvik – ett bruk i Sverige (2004)

Wikenros, Ingemar, Forsviks bruk och släkten Tham (1990)

[[Kategori: Bruk]]

Forsvik

2010-01-02T16:57:13Z

JerkerT:

'''Forsvik''' låg i Undenäs i Västergötland och äldsta kända uppgiften är från [[1686]]. [Harmens register]

''Forsvik är beläget vid Forsviks ström, en fallsträcka där sjöarna Unden, Örlen och Viken har sitt gemensamma utlopp i Bottensjön och vidare ut i Vättern, med andra ord en mycket bra plats för både vattenkraftanvändning och transporter. Och så har platsen nyttjas under mer än sex århundraden.''

Forsviks historia har en lång industriell tradition. Ingen vet när gårdens gränser drogs eller när det första vattenhjulet började snurra. Säkerställt är dock att Forsvik med en kvarn donerades till Vadstena kloster 1410 av [[Roos|Cecilia Jonsdotter Roos]]. Med denna donation ville hon försäkra sig om en egen gravplats i Vadstena kyrka.

Vadstena kloster behövde såväl trä som järn. En vattendriven såg, en så kallad sågkvarn, uppfördes därför ganska tidigt på 1400-talet vid Forsvik. Vid 1400-talets mitt tillkom även en vattendriven hammarsmedja. Den omnämns första gången i jordeboken 1457, vilket länge betraktades som det tidigaste belägget för vattenhammare i Sverige. Nyare forskning pekar emellertid mot att vattendrivet smide introducerades långt tidigare inom Sveriges nuvarande gränser. I södra Halland omtalas en järnmölla redan år 1197. Även i Skåne och Småland finns tecken på tidig vattendrift av hammare, medan det i Bergslagen finns vattensmedjor belagda först på 1480-talet.

Efter reformationen 1527 kom sågen i Forsvik bland annat att leverera virke till Gustav Vasas slottsbygge i Vadstena. Hammaren i Forsvik var dock Gustav Vasa lite frågande inför, även om många stångjärnshammare anlades av såväl kronan som enskilda under hans regeringstid. Hans undran framgår av ett brev från honom till Nils Västgöte år 1544: ”Som thu och later förstå, att thenn Szågequarn och Hammersmidie widt Fåresuik äre nu aldelis och wäl wid macht, Szå wete wij icke fulleligen vtaff samme qwerner, eller hwem them haffuer byggie latidt, och besynnerligen Hammersmidien, Effter ther inthet iernberg när wid honden är, Och förthenskuld effter wårt betänckende föge till gagn eller profijt. Må thun med tijden skriffue oss wijdere beskeedt till wm samme Hammersmidie.”

År 1578 brann kvarnen och Forsvik låg öde till 1586 då hertig Karl ingrep och förlänade Nils Jönsson Jacobssköld Forsvik med villkoret att bruksanläggningen iståndsattes. Forsvik kom att stanna inom familjen Jacobssköld till år 1642, då Forsviks köptes av presidenten vid justitiekollegiet i Göteborg, [[Rosensköld|Peder Eriksson Rosensköld]]. Kort efter dennes bortgång år 1656 såldes gården till riksrådet och fältmarskalken [[Stenbock|Gustaf Otto Stenbock]], som knappt tio år senare överlät gården till kaptenen [[Ekegren|Gustaf Ekegren]]. Gustaf Ekegren blev dock utblottad i samband med Karl XI:s stora reduktion och Forsvik återgick till kronan 1683.

Men redan år 1686 fick Karl XI’s vän [[von Boij|Anton von Boij]] privilegier att anlägga ett stångjärnsverk vid Forsvik med två hammare och fyra härdar med en årlig tillverkningsrätt på 1 265 skeppund stångjärn (ungefär 190 ton) samt en masugn vid Granvik nära Vättern, nordost om Forsvik. Anton von Boij, som var av skotsk härkomst, hade fortsatt sin fars Anders imperiebyggande med järnbruk i Tiveden och sydvästra Närke. Han hade bland annat tre bruk i Laxå samt bruk i Askersund, Snavlunda, Tived, Undenäs och Hammar. Karl XI kallade skämtsamt Anton von Boij för ”min torpare på Tiveden”.

Två hammarsmedjor inrättades på ömse sidor om det norra fallet med vardera två vattenhjul – ett för stångjärnshammaren och ett för blåsbälgen. Varje smedja hade även ett kolhus. Kring strömmen byggdes bostäder för bruksfolket och på andra sidan viken uppfördes en ny herrgårdsbyggnad.

Vid Forsvik fanns på 1600- och 1700-talet många invandrade smeder, kolare och masmästare, bland annat vallonsläkterna [[Birat]], [[Drougge]], [[Faleij]], [[Noè]], [[Herou]], [[Muskin]] och [[Robert]]. Dessutom fanns här smedsläkterna [[Schult]], [[Berg]], [[Warg]], [[Maxe]], [[Duva]], [[Tiderman]], [[Qvarfot]], [[Gode]], [[Hård]], [[Björn]], [[Gevert]], [[Öhrman]], [[Roos]], [[Verre]], [[Bergbom]], Utter/Otter med flera. Dessa smedsläkter flyttade ganska ofta mellan de olika Tivedsbruken och andra bruk i Mellansverige.

Anton von Boij’s expansionslust översteg dock hans resurser, och när han avled 1710, rasade hans bruksimperium samman. Bruksrörelsen splittrades i fyra delar och Forsviks säteri och bruk med masugn och tillhörande rekognitionsskogar övertogs av göteborgaren [[Tham|Sebastian Tham]]. Därmed inleddes en period då släkten Tham under fyra generationer, i cirka 125 år, ägde Forsvik. Sebastian Tham, som var en av Sveriges rikaste män, bodde visserligen kvar i Göteborg men vistades mycket vid Forsvik och engagerade sig i Undenäsbygden. Redan år 1715 fick han efter påtryckning på Domkapitlet i Skara fram en lärare för barnen vid Forsviks bruk. Förutom Forsvik så innehade Sebastian Tham stora ägor, bland annat de tre säterierna Öijared, Dala och Sannum (vid det senare bodde han vid sina besök i Forsvikstrakten) samt 80 hemman i Västergötland och 88 hemman i Halland. Hans tredje hustru [[Cronström|Elisabeth Cronström]] övertog Forsvik efter makens bortgång 1729.

[[Cronström|Elisabeth Cronström]] var en stark och mäktig kvinna, tiobarnsmor av gammal bruksägarsläkt. Denna ”järnlady” gjorde många bra affärer och förvaltade Forsvik väl i cirka 40 år. Hon köpte bland annat säteriet Kråk och ett 30-tal hemman. Hon ägde dessutom andelar i bruk och gruvor i Kopparberg. Efter hennes död övertogs Forsvik av tre släktgrenar: [[Tham|Peter Tham]], [[Tham|Isak Tham]], [[Tham|Catarina Tham]]s (gift [[von Otter]]) barn.

Som all järnbruksdrift krävde även Forsvik en omfattande tranportorganisation. Med brukets egna båtar skeppades malm och kalksten över Vättern till Granviks masugn. Köpetackjärnet forslades först via landsväg från uppköpsstället till närmsta hamn och sedan, liksom tackorna från Granvik, med brukets båtar till Forsvik. Det mesta av smidesprodukterna fraktades till Göteborg med båt över Viken, Vänern och Göta älv med mellanliggande landsträckor, för vidare export ut i världen. Transporterna underlättades avsevärt när kanalerna förbi Trollhättan 1800 och genom Skaraborg 1822 stod färdiga.

När [[Tham|Peter Tham]] och [[Tham|Isak Tham]] avled 1787 respektive 1773 blev ägandet än mer komplext. Även om Peters ende son [[Tham|Pehr Tham]] blev störste ägaren verkade han inte haft så stort intresse eller ork för Forsvik. Det blev istället Sebastian den yngre, [[von Otter|Casten von Otter]] och [[Tham|Vollrath Tahm]] som utvecklade bruket vidare.

År 1816 fick bruket tillstånd att ersätta den ena stångjärnshammarem med en knipp- och fyra spikhammare, och därmed kunde en del av stångjärnet vidareförädlas på plats till spik, sågblad och andra bruksvaror som såldes i brukets handelsbod.

Under [[Tham|Vollrath Tham]]s tid byggdes Göta Kanal som fick stor betydelse för Forsvik. Tanken på att binda samman Östersjön med Västerhavet fanns redan på 1500-talet, men blev en realitet först i början av 1800-talet. Forsvik var en av de platser där kanalbyggnationen påbörjades 1810. Avsikten var att sammanbinda sjön Viken med Bottensjön och därmed undvika omlastning av transporter mellan Viken och Vättern. Endast en kort landsträcka skilde de två vattendragen, men Vikens yta ligger cirka tre meter över Bottensjöns. En sluss var därför nödvändig.

De berömda bröderna Nils och John Ericsson fick sin första skolning i Forsvik där deras far arbetade som byggmästare och modern drev en matservering. Till en början blev det en konflikt mellan Göta Kanalbolag och Forsvik om behovet av vatten. Men tvisten synes ha lösts genom att [[Tham|Vollrath Tham]] fick bli direktör i Kanalbolaget.

Efter [[Tham|Vollrath Tham]]s död 1836 fanns inga dödsbodelägare som var villiga att driva Forsvik vidare. Familjebolaget upplöstes därför och släkten Thams andel av Forsvik utbjöds på offentlig auktion i januari 1839.

Ny ägare blev brukspatronen [[Troselius|Jonas Reinhold Troselius]] genom högsta budet på 12 005 riksdaler. Men det dröjde till 1848 innan han blivit ägare till hela Forsvik. Tysksmidet övergavs 1847 för det mer effektiva lanchashiresmidet. Några år senare, 1854, övergick man dock till franche-comtésmidet. Vid [[Troselius|Jonas Reinhold Troselius]] bortgång 1852 beslutade arvingarna att bruksegendom skulle säljas, och Forsvik köptes 1857 av Troselius måg, [[Palmaer|Carl Wilhelm Palmaer]]. Under Palmaers ledning utvecklades Forsvik till Skaraborgs första egentliga verkstadsindustri, med gjuteri 1859 och mekanisk verkstad 1861. I och med att ett träsliperi anlades på den södra smedjans plats 1871, sattes det definitivt punkt för det månghundraåriga hammarsmidet. 1869 ombildades bruket till Forsviks Aktiebolag med Palmaer som disponent.

Forsvik blev en modern och avancerad industriort med en bred produktion av lantbruksmaskiner, pumpar, ventiler, brandposter, rör, fotogenmotorer, ångpannor, turbiner med mera. Under 1920- och 30-talen drev Forsvik även ett skeppsvarv.

År 1977 lades den mekaniska verkstaden ned och den sista smältan tappades i gjuteriet. Idag lever minnena från gångna århundraden vidare genom Forsviks Industriminnen och bruksmiljön är sedan 2005 klassad som byggnadsminne.

''Källor:''

Juhlin Eric, Forsvik – ett bruk i Sverige (2004)

Wikenros, Ingemar, Forsviks bruk och släkten Tham (1990)

[[Kategori: Bruk]]

Brattfors i Bodarne

2010-01-02T16:40:20Z

JerkerT:

'''Brattfors''' i Ramundeboda (Bodarne) i Närke nämndes första gången [[1671]] [Harmens register]. Bruket fick privilegier 1671 och smidet pågick till 1823.

[[Kategori: Bruk]]