Brunsberg

Från Wiki
(Skillnad mellan versioner)
Hoppa till: navigering, sök
Rad 2: Rad 2:
 
BRUNSBERGS BRUK Brunsbergs bruk, eller som det vanligen kallades, De Brunsbergske Werken, omfattade under sin storhetstid förutom Brunsberg även Rinnefors, Nolby, Moriansfors, Reinholdsfors och Åmått. Verkens grundläggare var Christopher Geijer, som den 22/12 1684 erhöll privilegium på att vid Brunsberg få anlägga två nya hammarbyggnader och den första hammarsmedjan togs i bruk år 1686 och den andra år 1691. Fem år därefter tillkom det första manufakturverket. Dessförinnan hade Geijer även erhållit privilegium på en hammare vid Rinnefors. Tillverkningen var 400 skeppund vid vardera av brunsbergshamrarna och 950 skeppund vid Rinnefors. År 1724 begärdes att få nedlägga den övre hammaren vid Brunsberg och få flytta tillverkningen till Nolby vid Skålsjöns utlopp. Nolby kom dock ej till stånd förrän år 1740. Ägaren till bruket var då Jonas Arvicander, som hade gift sig med änkan efter Geijer, som dog år 1712. År 1761 anlades Reinholdsfors för smidesrättigheter, som överflyttats från Bofors. Nolby blev ej gammalt som järnbruk. År 1782 ödelades nämligen bruket genom en stor naturkatastrof. Vattenståndet i Skålsjön hade på grund av rikligt regn stigit så högt att man för att sänka vattnet grävde ett tillfälligt avlopp ett stycke från bruket. Grusvallen gav emellertid efter och allt vattnet i sjön borrade sig väg därigenom så att sjön i det närmaste torrlades.. Smidesrättigheterna flyttades nu till Moriansfors. År 1803 inköpte dåvarande ägaren till de Brunbergske Werken Niclas Holterman vattenfallet i Åmått, cirka en mil norr om Brunsberg och anhöll att få från Moriansfors få överflytta en hammare dit, vilket även beviljades år 1809. Det dröjde inte länge förrän svårigheter uppsrod att hävda sig i konkurrensen med andra företag med bättre kommunikationsmöjligheter. Rinnefors var det bruk som låg sämst till. Detta bruk blev det första, som nedlades, redan år 1868. Under 1870-talet följde så Åmått, Reinholdsfors samt Brunsberg. Sist nedlades driften vid Moriansfors år 1882. Det var emellertid endast spiksmedjan, som nedlades där, gjuteriet och järnsvarven voro kvar och dessa gingo ända in på 1940-talet. År 1863 inköpte Borgviks AB de Brunsbergske Werken. Brunsbergs arkivalier ha tidigare förvarats i Brunsberg men äro nu överflyttade till arkivet i Borgviksbruk, där de sommaren år 1956 ordnats och förtecknats av fil. mag. Lars Nilsson, Landarkivet, Göteborg. Förutom i efterföljande förteckning upptagna handlingar finnas i Billeruds AB:s arkiv i Säffle en större samling lösa handlingar rörande de Brunsbergske Werken, huvudsakligen bestående av köpebrev, privilegiebrev samt rättegångshandlingar. Arkivet levererades till Värmlandsarkiv år 1972. Sedan dess har dock inkommit flera mindre leveranser från Billerud och STORA. Vissa av dessa leveranser har lagts in i F-serien men en "sump" har inte varit möjlig att placera in i arkivet utan att fullständigt bryta den ursprungliga ordningen. "Sumpen" har därför lagts in i en serie Ö kallad "Arkivsumpen". Ordningen i arkivet är inte den bästa men vi har valt att t. v. låta det ligga som det ligger till dess vi är säkra på att inte nya leveranser inkommer.  
 
BRUNSBERGS BRUK Brunsbergs bruk, eller som det vanligen kallades, De Brunsbergske Werken, omfattade under sin storhetstid förutom Brunsberg även Rinnefors, Nolby, Moriansfors, Reinholdsfors och Åmått. Verkens grundläggare var Christopher Geijer, som den 22/12 1684 erhöll privilegium på att vid Brunsberg få anlägga två nya hammarbyggnader och den första hammarsmedjan togs i bruk år 1686 och den andra år 1691. Fem år därefter tillkom det första manufakturverket. Dessförinnan hade Geijer även erhållit privilegium på en hammare vid Rinnefors. Tillverkningen var 400 skeppund vid vardera av brunsbergshamrarna och 950 skeppund vid Rinnefors. År 1724 begärdes att få nedlägga den övre hammaren vid Brunsberg och få flytta tillverkningen till Nolby vid Skålsjöns utlopp. Nolby kom dock ej till stånd förrän år 1740. Ägaren till bruket var då Jonas Arvicander, som hade gift sig med änkan efter Geijer, som dog år 1712. År 1761 anlades Reinholdsfors för smidesrättigheter, som överflyttats från Bofors. Nolby blev ej gammalt som järnbruk. År 1782 ödelades nämligen bruket genom en stor naturkatastrof. Vattenståndet i Skålsjön hade på grund av rikligt regn stigit så högt att man för att sänka vattnet grävde ett tillfälligt avlopp ett stycke från bruket. Grusvallen gav emellertid efter och allt vattnet i sjön borrade sig väg därigenom så att sjön i det närmaste torrlades.. Smidesrättigheterna flyttades nu till Moriansfors. År 1803 inköpte dåvarande ägaren till de Brunbergske Werken Niclas Holterman vattenfallet i Åmått, cirka en mil norr om Brunsberg och anhöll att få från Moriansfors få överflytta en hammare dit, vilket även beviljades år 1809. Det dröjde inte länge förrän svårigheter uppsrod att hävda sig i konkurrensen med andra företag med bättre kommunikationsmöjligheter. Rinnefors var det bruk som låg sämst till. Detta bruk blev det första, som nedlades, redan år 1868. Under 1870-talet följde så Åmått, Reinholdsfors samt Brunsberg. Sist nedlades driften vid Moriansfors år 1882. Det var emellertid endast spiksmedjan, som nedlades där, gjuteriet och järnsvarven voro kvar och dessa gingo ända in på 1940-talet. År 1863 inköpte Borgviks AB de Brunsbergske Werken. Brunsbergs arkivalier ha tidigare förvarats i Brunsberg men äro nu överflyttade till arkivet i Borgviksbruk, där de sommaren år 1956 ordnats och förtecknats av fil. mag. Lars Nilsson, Landarkivet, Göteborg. Förutom i efterföljande förteckning upptagna handlingar finnas i Billeruds AB:s arkiv i Säffle en större samling lösa handlingar rörande de Brunsbergske Werken, huvudsakligen bestående av köpebrev, privilegiebrev samt rättegångshandlingar. Arkivet levererades till Värmlandsarkiv år 1972. Sedan dess har dock inkommit flera mindre leveranser från Billerud och STORA. Vissa av dessa leveranser har lagts in i F-serien men en "sump" har inte varit möjlig att placera in i arkivet utan att fullständigt bryta den ursprungliga ordningen. "Sumpen" har därför lagts in i en serie Ö kallad "Arkivsumpen". Ordningen i arkivet är inte den bästa men vi har valt att t. v. låta det ligga som det ligger till dess vi är säkra på att inte nya leveranser inkommer.  
 
http://www.nad.ra.se/Arkis2/NADpages/ar ... ex.asp?id={AF490842-CB4A-4CE4-AEFB-51A48154C0A4}
 
http://www.nad.ra.se/Arkis2/NADpages/ar ... ex.asp?id={AF490842-CB4A-4CE4-AEFB-51A48154C0A4}
 +
 +
[[Kategori: Bruk]]

Versionen från 20 juni 2009 kl. 13.07

Brunsberg låg i Brunskog i Värmland och bruket nämndes första gången 1684 [Harmens register]. BRUNSBERGS BRUK Brunsbergs bruk, eller som det vanligen kallades, De Brunsbergske Werken, omfattade under sin storhetstid förutom Brunsberg även Rinnefors, Nolby, Moriansfors, Reinholdsfors och Åmått. Verkens grundläggare var Christopher Geijer, som den 22/12 1684 erhöll privilegium på att vid Brunsberg få anlägga två nya hammarbyggnader och den första hammarsmedjan togs i bruk år 1686 och den andra år 1691. Fem år därefter tillkom det första manufakturverket. Dessförinnan hade Geijer även erhållit privilegium på en hammare vid Rinnefors. Tillverkningen var 400 skeppund vid vardera av brunsbergshamrarna och 950 skeppund vid Rinnefors. År 1724 begärdes att få nedlägga den övre hammaren vid Brunsberg och få flytta tillverkningen till Nolby vid Skålsjöns utlopp. Nolby kom dock ej till stånd förrän år 1740. Ägaren till bruket var då Jonas Arvicander, som hade gift sig med änkan efter Geijer, som dog år 1712. År 1761 anlades Reinholdsfors för smidesrättigheter, som överflyttats från Bofors. Nolby blev ej gammalt som järnbruk. År 1782 ödelades nämligen bruket genom en stor naturkatastrof. Vattenståndet i Skålsjön hade på grund av rikligt regn stigit så högt att man för att sänka vattnet grävde ett tillfälligt avlopp ett stycke från bruket. Grusvallen gav emellertid efter och allt vattnet i sjön borrade sig väg därigenom så att sjön i det närmaste torrlades.. Smidesrättigheterna flyttades nu till Moriansfors. År 1803 inköpte dåvarande ägaren till de Brunbergske Werken Niclas Holterman vattenfallet i Åmått, cirka en mil norr om Brunsberg och anhöll att få från Moriansfors få överflytta en hammare dit, vilket även beviljades år 1809. Det dröjde inte länge förrän svårigheter uppsrod att hävda sig i konkurrensen med andra företag med bättre kommunikationsmöjligheter. Rinnefors var det bruk som låg sämst till. Detta bruk blev det första, som nedlades, redan år 1868. Under 1870-talet följde så Åmått, Reinholdsfors samt Brunsberg. Sist nedlades driften vid Moriansfors år 1882. Det var emellertid endast spiksmedjan, som nedlades där, gjuteriet och järnsvarven voro kvar och dessa gingo ända in på 1940-talet. År 1863 inköpte Borgviks AB de Brunsbergske Werken. Brunsbergs arkivalier ha tidigare förvarats i Brunsberg men äro nu överflyttade till arkivet i Borgviksbruk, där de sommaren år 1956 ordnats och förtecknats av fil. mag. Lars Nilsson, Landarkivet, Göteborg. Förutom i efterföljande förteckning upptagna handlingar finnas i Billeruds AB:s arkiv i Säffle en större samling lösa handlingar rörande de Brunsbergske Werken, huvudsakligen bestående av köpebrev, privilegiebrev samt rättegångshandlingar. Arkivet levererades till Värmlandsarkiv år 1972. Sedan dess har dock inkommit flera mindre leveranser från Billerud och STORA. Vissa av dessa leveranser har lagts in i F-serien men en "sump" har inte varit möjlig att placera in i arkivet utan att fullständigt bryta den ursprungliga ordningen. "Sumpen" har därför lagts in i en serie Ö kallad "Arkivsumpen". Ordningen i arkivet är inte den bästa men vi har valt att t. v. låta det ligga som det ligger till dess vi är säkra på att inte nya leveranser inkommer. http://www.nad.ra.se/Arkis2/NADpages/ar ... ex.asp?id={AF490842-CB4A-4CE4-AEFB-51A48154C0A4}

Personliga verktyg