Ullfors

Från Wiki
(Skillnad mellan versioner)
Hoppa till: navigering, sök
 
Rad 3: Rad 3:
 
Historik   
 
Historik   
  
Ullfors bruk i Tierps kommun har sitt namn efter asaguden ull och omnämns i skrift första gången 1326. Här bildade Tämnarån en stark ström över en tröskel ner mot Tierpsslätten. Drottning Kristina gav rätten att anlägga ett bruk i Ullfors år 1647 till brukspatron Henrik Lemmens (1582-1657). Det blev sonen Petter lemmens (1622-1666), utbildad i Amsterdam, som ledde uppbyggnaden av Ullfors. Här anlades en 80 meter lång dammbyggnad som åstadkom en fallhöjd på 3,8 meter. En mäktig energikälla som kom att driva ett flertal vattenhjul. Vidare anlades en hammarsmedja, en masugn och en större kvarn.       
+
Ullfors bruk i Tierps kommun har sitt namn efter asaguden ull och omnämns i skrift första gången [[1326]]. Här bildade Tämnarån en stark ström över en tröskel ner mot Tierpsslätten. Drottning Kristina gav rätten att anlägga ett bruk i Ullfors år [[1647]] till [[brukspatron]] [[Lemmens|Henrik Lemmens]] ([[1582]]-[[1657]]). Det blev sonen [[Lemmens|Petter Lemmens]] ([[1622]]-[[1666]]), utbildad i Amsterdam, som ledde uppbyggnaden av Ullfors. Här anlades en 80 meter lång dammbyggnad som åstadkom en fallhöjd på 3,8 meter. En mäktig energikälla som kom att driva ett flertal vattenhjul. Vidare anlades en hammarsmedja, en masugn och en större kvarn.       
  
Henrik Lemmens död 1657, följdes av en mängd rättsprocesser bland arvingarna vilket hade till följd att familjens bruk missköttes. Charles De Geer, ägare till Lövstabruk, inträdde som garant och arrendator av Ullfors från 1709 och köpte slutligen bruket 1733. när Lövstabruk ombildades till fideikommiss undantogs Ullfors, Strömsberg, Västland och Hillebola. Dessa bruk bildade en grupp för sig som på 1800-talet utökades med Utansjöbruk. De kom att kallas Strömsbergsverken. Genom arv och giftermål under 1800-talets senare hälft kom Strömsbergsverken att först tillhöra greve Baltzar, Julius von Platens familj och senare, från 1890-talet, greve Axel Wachtmeisters familj. Brukens verksamhet samordnades och breddades utöver järnframställningen till en för sin tid modern industrigrupp med sågverk och tegelbruk samt stora lantbruk med mejerier och kvarnar. Efter första världskriget minskade lönsamheten för järnexporten och Strömsbergsverken såldes 1920 till Stora Kopparbergs Bergslags AB, som kort därpå lade ner järnverken. Brukens stora skogar blev den huvudsakliga inkomstkällan.  
+
[[Lemmens|Henrik Lemmens]] död [[1657]], följdes av en mängd rättsprocesser bland arvingarna vilket hade till följd att familjens bruk missköttes. [[de Geer|Charles de Geer]], ägare till [[Lövstabruk]], inträdde som garant och arrendator av Ullfors från [[1709]] och köpte slutligen bruket [[1733]]. när Lövstabruk ombildades till fideikommiss undantogs Ullfors, [[Strömsberg]], [[Västland]] och [[Hillebola]]. Dessa bruk bildade en grupp för sig som på [[1800-talet]] utökades med [[Utansjöbruk]]. De kom att kallas [[Strömsbergsverken]]. Genom arv och giftermål under [[1800-talet]]s senare hälft kom [[Strömsbergsverken]] att först tillhöra [[greve]] [[Baltzar]], [[von Platen|Julius von Platen]]s familj och senare, från [[1890-talet]], [[greve]] [[Wachtmeister|Axel Wachtmeister]]s familj. Brukens verksamhet samordnades och breddades utöver järnframställningen till en för sin tid modern industrigrupp med sågverk och tegelbruk samt stora lantbruk med mejerier och kvarnar. Efter första världskriget minskade lönsamheten för järnexporten och [[Strömsbergsverken]] såldes [[1920]] till [[Stora Kopparbergs Bergslags AB]], som kort därpå lade ner järnverken. Brukens stora skogar blev den huvudsakliga inkomstkällan.  
  
Ullfors har sedan begynnelsen på 1650-talet till nedläggningen 1929 varit ett stångjärnsbruk som tillämpade vallonsmide. Produktionen i Ullfors inriktades tidigt på export och från början av 1700-talet hade bruket en säker marknad i England. Denna varade ända fram till nedläggningen.  
+
Ullfors har sedan begynnelsen på [[1650-talet]] till nedläggningen [[1929]] varit ett [[stångjärnsbruk]] som tillämpade [[vallonsmide]]. Produktionen i Ullfors inriktades tidigt på export och från början av [[1700-talet]] hade bruket en säker marknad i England. Denna varade ända fram till nedläggningen.  
  
 
Idag ägs de olika byggnaderna i Ullfors privat.  
 
Idag ägs de olika byggnaderna i Ullfors privat.  

Nuvarande version från 20 juni 2009 kl. 20.17

Historik

Ullfors bruk i Tierps kommun har sitt namn efter asaguden ull och omnämns i skrift första gången 1326. Här bildade Tämnarån en stark ström över en tröskel ner mot Tierpsslätten. Drottning Kristina gav rätten att anlägga ett bruk i Ullfors år 1647 till brukspatron Henrik Lemmens (1582-1657). Det blev sonen Petter Lemmens (1622-1666), utbildad i Amsterdam, som ledde uppbyggnaden av Ullfors. Här anlades en 80 meter lång dammbyggnad som åstadkom en fallhöjd på 3,8 meter. En mäktig energikälla som kom att driva ett flertal vattenhjul. Vidare anlades en hammarsmedja, en masugn och en större kvarn.

Henrik Lemmens död 1657, följdes av en mängd rättsprocesser bland arvingarna vilket hade till följd att familjens bruk missköttes. Charles de Geer, ägare till Lövstabruk, inträdde som garant och arrendator av Ullfors från 1709 och köpte slutligen bruket 1733. när Lövstabruk ombildades till fideikommiss undantogs Ullfors, Strömsberg, Västland och Hillebola. Dessa bruk bildade en grupp för sig som på 1800-talet utökades med Utansjöbruk. De kom att kallas Strömsbergsverken. Genom arv och giftermål under 1800-talets senare hälft kom Strömsbergsverken att först tillhöra greve Baltzar, Julius von Platens familj och senare, från 1890-talet, greve Axel Wachtmeisters familj. Brukens verksamhet samordnades och breddades utöver järnframställningen till en för sin tid modern industrigrupp med sågverk och tegelbruk samt stora lantbruk med mejerier och kvarnar. Efter första världskriget minskade lönsamheten för järnexporten och Strömsbergsverken såldes 1920 till Stora Kopparbergs Bergslags AB, som kort därpå lade ner järnverken. Brukens stora skogar blev den huvudsakliga inkomstkällan.

Ullfors har sedan begynnelsen på 1650-talet till nedläggningen 1929 varit ett stångjärnsbruk som tillämpade vallonsmide. Produktionen i Ullfors inriktades tidigt på export och från början av 1700-talet hade bruket en säker marknad i England. Denna varade ända fram till nedläggningen.

Idag ägs de olika byggnaderna i Ullfors privat.


Något om och kring Ullfors bruk,av; Palmgren, Y, Ullfors och järnhanteringen. I Tierp, en sockenbeskrivning, 1975.

Källa:Vallonbruk Uppland

Personliga verktyg