Vallonsläkter

Nuvarande version från 11 januari 2013 kl. 18.48

Fyllig dokumentation omkring vallonernas namn finns i form av t.ex. böckerna (se Källa nedan) Vallonernas namn av Erik Appelgren och Vallonsläkter under 1600-talet av Kjell Lindblom. Här nedan visas några exempel på vallonnamn som fortfarande är vanliga i Sverige.

Mera omfattande namnlistor över vallonsläkter vid invandringen till Sverige finns på Sällskapet Vallonättlingars hemsida, avdelningen Forskning. På Vallonskivan kan du även läsa en beskrivning av CD-skivan Vallonskivan, som Sällskapet Vallonättlingar givit ut.

[redigera] Allard

Varifrån släkten Allard härstammar är oklart, men dess kalvinska religionstillhörighet tyder på att den invandrade från Sedan-området i norra Frankrike.

[redigera] Anjou

Den släkt som i Sverige förekommer under namnet Anjou hette troligen inte så ursprungligen. Det verkar snarare som om två olika släkter bägge fått sitt namn förändrat till Anjou. Den ena hette från början le Choux (och varianter) medan den andra hette Hansier, vilket sedan övergick i Anjou.

[redigera] Baudou

Släkten är tidigt mycket talrik på upplandsbruken. Det är svårt att särskilja släktens medlemmar, eftersom individer med samma namn förekommer samtidigt. Speciellt namnet Clas är mycket popuärt, på 1710-talet finns misnt sex stycken Claes Boudou verksamma i norra Uppland.

[redigera] Bayard

Under 1600-talet var medlemmarna av denna släkt så gott som uteslutande masmästare och smältare. Flera av dem flyttade flitigt mellan bruken i mellansverige.

[redigera] de Besche

Wellam de Besche påträffas första gången i svenskt arkivmaterial 12 september 1597. Wellams broder Jacob Gilliusson anländer till Sverige 1608.

[redigera] Bevi/Boivie

[redigera] Birath

[redigera] Blank

[redigera] Bonnevier

Släkten Bonnevier förefaller delvis ha invandrat redan före den organiserade valloninvandringen. Så gott som samtliga i de tidiga generationerna var "räckare". En stor och mycket vittförgrenad vallonsläkt där m'ännen redan under 1600-talet valt att gifta sig med svenska kvinnor. Bertil I W Kjelldorff har skrivit en artikel om släkten. Den finns dels i Vallonättlingen 1993 nr 4 dels i Släkt och Hävd 1992 nr 2.

[redigera] Bossard

Släkten är publicerad av Jan Olsson 2002. Se även Sällskapet Vallontättligars hemsida.

[redigera] Boudry

Finns publicerad av Bertil Eklund i Vallonättlingen 1996, nr 1-3 och av Rune Torstensson i Vallonättlingen 1996, nr 4

[redigera] Bouvin

Flera olika släkter kom in till Sverige. Minst två smältar- och kolarsläkter kan urskiljas, vilka flyttade flitigt mellan bruken inom Bergslagen.

[redigera] Bylock

[redigera] Cardon

Inkom till Sverige på 1620-talet från Vallonien, Belgien.

[redigera] Charlier

[redigera] Chenon

[redigera] de Clou

[redigera] Cochois

Ätten härstammar från Frankrike, därifrån en Abraham Couchois i drottning Kristinas tid inflyttade till Sverige och nedsatte sig i Västmanland, där han inrättade stycke- och kulgjuterier samt erhöll inseende öfver masugnar och tackjärnstillverkningen i orten. Dennes sonson Johan Couchois, som var bruksägare och bodde på Högfors i Karbennings socken, förändrade sitt släktnamn till det för svenska uttalet lättare Cosswa. Hans son Mikael Cosswa tilldelades titeln greve och adlades med namnet Anckarsvärd år 1772. Ätten bär idag namnet Anckarsvärd, men ofta med Cosswa som mellannamn.

[redigera] Colling

[redigera] Courtehou

[redigera] Croon

[redigera] Dandenell

[redigera] Douhan

[redigera] Drougge

Var under de första hundra åren i Sverige en genuin hammarsmedssläkt. Namnet har germanska rötter och kommer av "drog" = strida.

[redigera] Dubois

Kommer av "bois", dvs skog. En av de största vallonsläkterna i Sverige på 1600-talet. Spridda över praktiskt taget alla bergslager. Masmästare och kolare dominerade men även en del hammarsmeder förekom.

[redigera] Fagot

[redigera] Faleij

[redigera] Fassing

[redigera] De Flon

Var först kanongjutare vid Finspång 1627-36, avlade borgared i Norrköping 18/2 1637, för att från 1639 mer stadigvarande befinna sig vid Lotorp i Risinge. Risinge dombok 4/6 1639 berättar: "...brände eelden på hans gårdh Loretorp och afbränt till aska så wäl gården som hammarsmidian och quarnarna der af Gilius haffver ledit skada öffver 5000 dl..." Bruket byggdes snart upp igen. Gilius de Flon f omk 1600 d 1669 Lotorp Risinge och hans hustru Anna Maria d 1678 Stockholm fick barnen, Johan de Flon adlad Adlercrona f 1633 d 1687 Stockholm, Mariana (Maria) Giliusdotter de Flon f 1636 d 1661 Hällestad, Gilius de Flon f 1637 d 1688 Lotorp Risinge, Vilhelm f 1640 d 1641 Lotorp Risinge, Petter de Flon f 1645 d 1695 Stockholm.

[redigera] Frumerie

Kontrakterad 1635-07-19 av Louis de Geer som reformert predikant och skollärare vid Finspångs bruk för den vallonska bruksbefolkningen 1500-talet de reformerta. Redan den 27 september 1445 finns en bevarad notis om att en Egidius Framerey blev medborgare i Maastricht. Johann von Vremerey från Aachen och hans hustru Engelberta, änka efter Mathias von Kettenis, ägde två hus i Johannisbach 1465, som de ärvde efter Agnes van Kettenis, och hyrde ut den 3 februari 1466. Medlemmar av släkten med namnen de Frameries, van Fremery och van Vramerye undertecknade det förbund, som 1566 ingicks av den nederländska adeln. Vid hertigens av Alba tillträde till ståthållarskapet över Spanska Nederländerna utvandrade de till Tyskland och i början av 1600-talet därifrån till Holland, där under tiden 1616-1635, en medlem av släkten, Martin, var kyrkskriven "par confession" i vallonska församlingen i staden Leyden. Michael Fremmerey från Aachen blev portförbjuden från staden p g a sin medverkan i ett uppror 1611. Han begav sig till Nijmegen (Holland), där hans hustru Margarete Beller födde sonen Michael den 1 mars 1618. Emond von der Fremery (nämnd 1565-1592) gifte sig med Johanna, dotter av Paulus Oesslinger. Deras ende son Jacob von Fremerey hade Jordan Peltzer och Heinrich Welter i Aachen som förmyndare. En av allt att döma helt annan Jacob van Fremery är stamfar för en Aachen-baserad släkt de Fremery. Den svenska släktens stamfar Martin omnämnes i staden Leydens kyrkböcker under namnformerna Framerie, de Framerie, de la Framerie, Delaframerie och Fremery. Efter att ha skrivit kontrakt med Louis de Geer 1635 flyttade han till Sverige och anställdes som reformert predikant och skollärare för den vallonska bruksbefolkningen vid Finspång. Vid kontraktsunderskriften använde han namnformen Frumerie, vilken för den svenska grenen av släkten alltid ansetts som den riktiga. Merparten av uppgifterna kommer från den forskning överstelöjtnant Erik Frumerie bedrev i början av seklet och fram emot 1930-talet, och har sammanfattat i en bevarad släkttavla han upprättade 1934. Där förefaller släktens agnatiska utbredning (och de cognatiska grenar, där släktnamnet upptagits) fram till nutid i det närmaste helt uttömd. Några enstaka exempel finns dock på familjemedlemmar i det förflutna, som överstelöjtnanten på sin tid inte har påträffat, där det förnämsta är dottern Marie redan i familj 1, som flera vallonforskare, bl a Kjell Lindblom och Stig Geber, har påträffat i aktuella primärkällor. I övrigt handlar det om dottern i tabell 28, påträffad av forskare i Jönköpingsbygdens Genealogiska Förening, vid en indexering av bygdens kyrkoböcker, och utlagd i en databas på Internet, och döttrarna i tabell 34, påträffade i Västerås dkfs födelsebok av Anders Pemer, men än så länge inte vidare efterforskade. Källförteckning finns på slutet. Anges ingen källa kommer uppgiften antingen direkt från överstelöjtnant Erik Frumeries forskning, är verifierad i kyrkoböcker eller på annat sätt via folkbokföringen, eller av den aktuelle släktingen (eller hans nära familj) själv. Släkten härstammar från södra Belgien och provinsen Hainaut (Hennegau).

[redigera] Gelotte

Var under 1600-talet en relativt liten hammarsmedssläkt i Sverige. Förekom tidigt i både Östergötland och nord-Uppland.

[redigera] De Geer

Ån "Geer" rinner upp 30 km väster om Liège och faller ut i Meuse. Namnet är keltiskt och betyder "friskt vatten". I närheten av ån ligger byn de Geer. Louis De Geer var den som finansierade den omfattande valloninvandringen på 1620-talet.

[redigera] Gille

Mycket talrik släkt. Särskilt stor i Österby bruk på 1700-talet.

[redigera] Gilljam

Tidigare stavning Guillaume. Kom från Liège-trakten till Finspång och vidare till Upplands-bruken.

[redigera] Goffin

Namnet har stavats på många sätt, t.ex. Gauffin, Goffe, Gåffe, Kofin. Kom tidigt och talrikt in till Sverige och vandrade omkring.

[redigera] Gode

Namnet förekommer i flera former, t.ex. Goude, Godet. Ursprunglige invandraren var sannolikt Jehan Godet

[redigera] Goding

[redigera] Goffin

[redigera] Grandpré

[redigera] Henning

[redigera] Herou / Henrot

Släkten är ganska representativ som ett genomsnitt av invandrade vallonsläkter. Den är spridd över i stort sett alla bergslager och innehåller såväl masmästare som hammarsmeder och hantverkare.

[redigera] Hübinette

Släkten utgår från två invandrare, den ene skogshuggare och kolare, den andre smältare. Senare överväger hammarsmederna, men även hjulmakare och hovslagare förekommer. Släkten är i första hand knuten till bruken i Uppland.

[redigera] Jonneau

[redigera] de Jounge

[redigera] Lagrell

[redigera] Lemoine

[redigera] Le Maigre

[redigera] Melot

Kom till Sverige 1607-08, arbetade med vattenkonsten i Sala silvergruva 1609-1610

[redigera] Mineur

Mineur betyder gruvarbetare, men kan även hänföras till näraliggande sysselsättning som stenbrytning. De första invandrarna var till största delen kolare. Släkten var talrik och spridd över mellansverige.

[redigera] Monier

[redigera] Martelleur

[redigera] Martin

[redigera] Martinel

[redigera] Muskin

[redigera] de Nis

[redigera] Oudart

[redigera] Pagard

[redigera] Pierrou

Släkten bestod till en början av ett fåtal invandrare. Eventuellt har det skett en sammanblandning av namnen Pira, Piron och Pierrou, vilka alla kan ha sina ursprung i namnet Pierard.

[redigera] Piette

[redigera] Pipping

[redigera] Pira

[redigera] Poussar

[redigera] Paulander

[redigera] Qvarfordt

Namnet är flamländskt. Delen -fordt betyder "vad" och första delen kommer av "kvarn", dvs namnet kan tydas som "vadet vid kvarnen". Släkten tidigt representerad vid Ankarsrum.

Släkten Qvarfordt nämns första gången 1627 i Finspång, Risinge (E) med en Anders Qvarfordt (Svenska Antavlor nr 9/1994 s. 392). Han och hans nio barn nämns i ett domstolsprotokoll i Risinge 1695. Fem av hans sex söner var smeder och två av hans tre döttrar var gifta med smeder. Från mitten av 1600-talet finns släkten i Skärblacka, Kullerstads i E län socken (E), i slutet av 1600-talet vid bruken i Hällestad , Risinge och Vånga (E) samt i Asker (T). Till Ankarsrum kom de först i slutet av 1800-talet. Teorin är att släkten är tysk och inte från Vallonien. I Sachsen finns en stad som heter Querfurt. Tänker man sig att den förste person hette Anders i förnamn blev han kallad Anders från Querfurt som sedan försvenskades till Anders Qvarfordt. Kurt G Trägårdh har funnit att släktnamnet Qvarfordt saknas ofta både i hammartingsprotokollen och kyrkböcker. Där de finns stavas de på c:a 16 olika sätt, varför han genomgående använder "Qvarfordt". I dag stavar 50% av släkten namnet Qvarfordt. Följande stavningar har han påträffat: Cvarfordh, Kvarfordh, Kvarfordt, Kavarforth, Quarford, Quarfot, Quarfordt, Qvarfordt, Qvarfors, Qvarfort, Qvarforth, Qvarfot, Qvarfoth, Qvarfott, Qwarfordt, Qwarfort.

[redigera] Robert

[redigera] Spite

[redigera] Sporrong

Släkten bestod under 1600-talet av masmästare och hammarsmeder med spridning på de flesta av bruken i Norduppland.

[redigera] Tillman

Under 1600-talet var smältare det i särklass vanligaste yrkesvalet för släkten Tillman. Senare ägnade de sig åt hantverk och andra yrken och kom till bl.a. Stockholm från de uppländska bruken där man tidigare varit samlad.

[redigera] Tissier

[redigera] Tolf

[redigera] de Trij

[redigera] de Val

[redigera] Vincent de Raffelier