Slipare
| (En mellanliggande version av en användare visas inte) | |||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
Borr, slipstenar, talg till borren och ved till pipornas glödning skulle borrarna och sliparna själva bekosta. En slipsten räckte vanligen endast i tre till fyra dagar. | Borr, slipstenar, talg till borren och ved till pipornas glödning skulle borrarna och sliparna själva bekosta. En slipsten räckte vanligen endast i tre till fyra dagar. | ||
| + | Muskötpiporna borrades och slipades av de härför specialiserade borrarna och sliparna. En sådan kunde hinna med två muskötpipor per dag, om han stod halva dagen vid borrbäcken och halva dagen vid slipstenen. Borrarbetet var värt dubbelt så mycket som sliparbetet på grund av verktygsåtgången. Övriga pipor borrades och slipades av "Småpipsmederna". En sådan mästare med ett biträde kunde hinna med tio karbinpipor eller åtta par pistolpipor per vecka. | ||
| + | Piporna gick sedan vidare till '''[[Tågare|tågning]]'''. | ||
[[Kategori: Yrken]] | [[Kategori: Yrken]] | ||
Nuvarande version från 23 mars 2009 kl. 19.56
Slipare, slipade, efter borrningen, pipämnets yttre till en jämn och riktig form och utfördes ibland för hand men i regel vid slipstenarna i borrbruken. De cirkelrunda med en omkring på 1/3 aln (= 20 cm) tjocka slipstenarna med cirka åtta kvarters (= 120 cm) diameter drevs även av apelkuggade drevhjul på hjulstockarnas axlar och möjliggjorde tack vare sin sin storlek arbetsplats för en slipare på vardera sidan. Genom tvärslipning gavs pipan under jämn kringvridning en någorlunda jämn cylindrisk yttre yta. Genom längdslipning avjämnades uppkommna åsar och kanter. Måhända gavs därmed också kammarstycket åttkantig form.
Borr, slipstenar, talg till borren och ved till pipornas glödning skulle borrarna och sliparna själva bekosta. En slipsten räckte vanligen endast i tre till fyra dagar.
Muskötpiporna borrades och slipades av de härför specialiserade borrarna och sliparna. En sådan kunde hinna med två muskötpipor per dag, om han stod halva dagen vid borrbäcken och halva dagen vid slipstenen. Borrarbetet var värt dubbelt så mycket som sliparbetet på grund av verktygsåtgången. Övriga pipor borrades och slipades av "Småpipsmederna". En sådan mästare med ett biträde kunde hinna med tio karbinpipor eller åtta par pistolpipor per vecka.
Piporna gick sedan vidare till tågning.
