Bäckefors
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Bäckefors''' låg i Bäcke i Västra Götalands län. Bruket anlades 1767 av Leonard Magnus Uggla i en trång dalgång där vattnet från Marsjön forsar fram. Av privilegierna framgår att han fick tillstånd att anlägga en råstålshammare för tillverkning av råstål från tackjärn. En av de första smederna som kom dit var Johan Vilhelm Gebelhoff. Han var troligen född i Tyskland men kom närmast från Garphyttan i Tysslinge socken. Hans son Andreas, född 1769, är det första barn från bruket som är införd i Bäckes födelsebok. Två av Johan Vilhelms döttrar gifte sig med andra smeder som var verksamma vid Bäckefors: Katarina Margareta, född 1758 vid Garphyttan, gifte sig med | + | '''Bäckefors''' låg i Bäcke i Västra Götalands län. Bruket anlades [[1767]] av [[Uggla|Leonard Magnus Uggla]] i en trång dalgång där vattnet från Marsjön forsar fram. Av privilegierna framgår att han fick tillstånd att anlägga en råstålshammare för tillverkning av råstål från tackjärn. En av de första smederna som kom dit var [[Gebelhoff|Johan Vilhelm Gebelhoff]]. Han var troligen född i Tyskland men kom närmast från [[Garphyttan]] i Tysslinge socken. Hans son [[Gebelhoff|Andreas]], född [[1769]], är det första barn från bruket som är införd i Bäckes födelsebok. Två av Johan Vilhelms döttrar gifte sig med andra smeder som var verksamma vid Bäckefors: [[Gebelhoff|Katarina Margareta]], född [[1758]] vid [[Garphyttan]], gifte sig med [[spiksmed]]smästare [[Gutke|Sven Gutke]] och [[Gebelhoff|Elisabet]], född [[1764]] vid [[Garphyttan]], gifte sig med [[spiksmed]] [[Sillberg|Peter Nilsson Sillberg]]. [[Gutke]] och [[Sillberg]] kom båda från Billingsfors. |
| − | I den 36 alnar långa och 18 alnar breda smedjan, som uppfördes i slutet av 1760-talet, tillverkades råstål. I en mindre smedja förädlades det till finare stålsorter, utformade i stänger. Smedjan innehöll 2 hammare och 2 härdar. Där fanns även en klensmedja i vilken man tillverkade eggjärn som liar och yxor. | + | I den 36 alnar långa och 18 alnar breda smedjan, som uppfördes i slutet av [[1760-talet]], tillverkades råstål. I en mindre smedja förädlades det till finare stålsorter, utformade i stänger. Smedjan innehöll 2 hammare och 2 härdar. Där fanns även en [[klensmedja]] i vilken man tillverkade eggjärn som liar och yxor. |
| − | Ett besiktningsinstrument upprättat 1828 finns bevarat i Allmänna Brandförsäkringsverkets arkiv. Här beskrivs brukets byggnader. Längst upp i forsen fanns en såg med virkeshus. Nedanför fanns smedjan nr 5 bestående av kraftiga gråstensmurar och 56 ½ alnar lång. Där fanns 1 stångjärnshammare, 1 knipphammare och 4 spikhammare. På andra sidan vägen låg två kolhus, en ladugård samt eldvaktarens bostad. Längre ner i strömmen fanns stångjärnshammare nr 12, uppförd 1827. Handsmedjan nr 11, där klensmederna var verksamma, låg i närheten. Nedanför fanns järnboden där utsmidda järnstänger lagrades. De fraktades sedan till Upperud för lastning på båt till Göteborg och städer kring Vänern. | + | Ett besiktningsinstrument upprättat [[1828]] finns bevarat i Allmänna Brandförsäkringsverkets arkiv. Här beskrivs brukets byggnader. Längst upp i forsen fanns en såg med virkeshus. Nedanför fanns smedjan nr 5 bestående av kraftiga gråstensmurar och 56 ½ alnar lång. Där fanns 1 [[stångjärnshammare]], 1 [[knipphammare]] och 4 [[spikhammare]]. På andra sidan vägen låg två [[kolhus]], en ladugård samt eldvaktarens bostad. Längre ner i strömmen fanns [[stångjärnshammare]] nr 12, uppförd 1827. Handsmedjan nr 11, där klensmederna var verksamma, låg i närheten. Nedanför fanns järnboden där utsmidda järnstänger lagrades. De fraktades sedan till Upperud för lastning på båt till Göteborg och städer kring Vänern. |
| − | I slutet av 1820-talet, då Carl Fredrik Waern var bruksägare, infördes Lancashire-metoden. Smederna vid bruket hade dock svårt att klara den nya metoden. Waern hade fått kännedom om att det fanns smeder i England som var villiga att flytta till Dalsland för att lära ut sin kunskap. Enligt ett kontrakt, utfärdat i juni 1830 mellan Cowie & Brändström i London och C. Fr. Waern, skulle de för hans räkning anställa fem smeder från Garndarrus i grevskapet Monmouth i södra Wales. Dessa smeder skulle "vid Bäckefors bruk förarbeta ståljärn till högsta kvalité med största möjliga omsorg och sparsamhet". De engelska smederna tog sina familjer med | + | I slutet av [[1820-talet]], då [[Waern|Carl Fredrik Waern]] var [[bruksägare]], infördes [[Lancashire-metoden]]. Smederna vid bruket hade dock svårt att klara den nya metoden. [[Waern]] hade fått kännedom om att det fanns smeder i England som var villiga att flytta till Dalsland för att lära ut sin kunskap. Enligt ett kontrakt, utfärdat i juni [[1830]] mellan Cowie & Brändström i London och C. Fr. Waern, skulle de för hans räkning anställa fem smeder från Garndarrus i grevskapet Monmouth i södra Wales. Dessa smeder skulle "vid Bäckefors bruk förarbeta ståljärn till högsta kvalité med största möjliga omsorg och sparsamhet". De engelska smederna tog sina familjer med sig, vilket innebar att 18 personer flyttade till Sverige. De engelska smederna var: [[Houlder|Samuel Houlder]] med hustrun Sarah, [[Wittington|Josua Wittington]] som gifte sig med Samuels dotter [[Houlder|Mary]], [[Boudding|Joseph Boudding]] med hustrun Anne och [[Price|Johan Price]] med hustrun Mary. |
[[Kategori: Bruk]] | [[Kategori: Bruk]] | ||
Nuvarande version från 14 juni 2009 kl. 10.31
Bäckefors låg i Bäcke i Västra Götalands län. Bruket anlades 1767 av Leonard Magnus Uggla i en trång dalgång där vattnet från Marsjön forsar fram. Av privilegierna framgår att han fick tillstånd att anlägga en råstålshammare för tillverkning av råstål från tackjärn. En av de första smederna som kom dit var Johan Vilhelm Gebelhoff. Han var troligen född i Tyskland men kom närmast från Garphyttan i Tysslinge socken. Hans son Andreas, född 1769, är det första barn från bruket som är införd i Bäckes födelsebok. Två av Johan Vilhelms döttrar gifte sig med andra smeder som var verksamma vid Bäckefors: Katarina Margareta, född 1758 vid Garphyttan, gifte sig med spiksmedsmästare Sven Gutke och Elisabet, född 1764 vid Garphyttan, gifte sig med spiksmed Peter Nilsson Sillberg. Gutke och Sillberg kom båda från Billingsfors. I den 36 alnar långa och 18 alnar breda smedjan, som uppfördes i slutet av 1760-talet, tillverkades råstål. I en mindre smedja förädlades det till finare stålsorter, utformade i stänger. Smedjan innehöll 2 hammare och 2 härdar. Där fanns även en klensmedja i vilken man tillverkade eggjärn som liar och yxor. Ett besiktningsinstrument upprättat 1828 finns bevarat i Allmänna Brandförsäkringsverkets arkiv. Här beskrivs brukets byggnader. Längst upp i forsen fanns en såg med virkeshus. Nedanför fanns smedjan nr 5 bestående av kraftiga gråstensmurar och 56 ½ alnar lång. Där fanns 1 stångjärnshammare, 1 knipphammare och 4 spikhammare. På andra sidan vägen låg två kolhus, en ladugård samt eldvaktarens bostad. Längre ner i strömmen fanns stångjärnshammare nr 12, uppförd 1827. Handsmedjan nr 11, där klensmederna var verksamma, låg i närheten. Nedanför fanns järnboden där utsmidda järnstänger lagrades. De fraktades sedan till Upperud för lastning på båt till Göteborg och städer kring Vänern. I slutet av 1820-talet, då Carl Fredrik Waern var bruksägare, infördes Lancashire-metoden. Smederna vid bruket hade dock svårt att klara den nya metoden. Waern hade fått kännedom om att det fanns smeder i England som var villiga att flytta till Dalsland för att lära ut sin kunskap. Enligt ett kontrakt, utfärdat i juni 1830 mellan Cowie & Brändström i London och C. Fr. Waern, skulle de för hans räkning anställa fem smeder från Garndarrus i grevskapet Monmouth i södra Wales. Dessa smeder skulle "vid Bäckefors bruk förarbeta ståljärn till högsta kvalité med största möjliga omsorg och sparsamhet". De engelska smederna tog sina familjer med sig, vilket innebar att 18 personer flyttade till Sverige. De engelska smederna var: Samuel Houlder med hustrun Sarah, Josua Wittington som gifte sig med Samuels dotter Mary, Joseph Boudding med hustrun Anne och Johan Price med hustrun Mary.
