Borrare

Borrare gav pipämnet, som han fått från en vällare, genom borrning dess inre jämn form och riktig kaliber. Detta arbete utfördes i regel vid borrbänkarna i borrbruken. Borren för en muskötpipa utgjordes av 16 vredborrar, ett fyrkantborr och 2 slätborrar. Borren anbringades på borrnålar, vars kugghjul drevs av de på vattenhjulensstockarna fastsatta drevhjulen. Innan borrningen påbörjades glödgades pipan och fick långsamt avsvalna för att få bort den vid vällningen uppkomna "härden".

Borrningen synes ha tillgått på så sätt att pipan med kammarstycket mot borret fastklovades på en "borrklamp"", vilken varsamt sköts på bänken mot det roterande borret. Genom användning av först mindre, sedan allt större vredborr och slutligen fyrkantsborr och slätborr avskalades skrovligheterna på pipans insida, som slutligen tilljämnades så, att det släta loppet med ifrågavarande vapens kaliber bildades. Genom "forcerande" och användning av för stort borr i början hände det ibland, att piporna spräcktes.

Piporna gick sedan till slipning.