Västanå

Västanå låg i Viksjö i Västernorrlands län och äldsta kända uppgiften är från 1778. [Harmens register]

Vid det mäktiga Västanåfallet, med en fallhöjd på 60-70 meter, i Ångermanland låg en gång Västanå bruk. Den goda tillgången på vattenkraft och skog för kolning gjorde att flera bruk anlades i regionen, t ex Lägdö bruk (1685-1878) och Graninge bruk (1673-1898). Västanå bruk fick sina privilegier 1744 och anlades av Daniel Krapp (1693-1765).

Råvara till stångjärn, tackjärn, fanns det dock inte i området. Tackjärnet köptes därför från Nora, Linde och Norbers bergslager och transporterades med båt efter kusten till brukets upplagsplats på Kronholmen i Härnösand. Därifrån forslades det vintertid vidare med hästforor till Västanå. Under sommartid användes istället landväg samt brukets båtar för transport över sjöarna Brunnesjön och Långsjön.

Verksamheten var till en början liten. På 1760- talet arbetade här endast en ämnessmed och två knippsmeder, ett antal drängar och några kolare med sina dagsverkare. Redan 1770 har antalet anställda dock ökat och antalet mantalsskrivna på bruket var 48 personer. Vid slutet av 1700- talet skedde större förändringar. Herrgården, som står kvar än idag, uppfördes år 1792. År 1805 fick man rättigheter att anlägga en stångjärnshammare med två härdar. Brukets befolkning var vid denna tidpunkt 206 personer. Bland de anställda återfinns smedsläkter med namn som Stockhaus, Östman, Granberg, Flemström, Åberg och Duva.

Stångjärnet var Västanås ursprungliga produkt. Under brukets storhetstid hade man en stor en blandad produktion av stångjärn, knippjärn och bultjärn. Här tillverkades även skeppssmiden och bruksföremål som spik, hästskor, spadar och stekpannor som behövdes på traktens gårdar. Produktionsbyggnaderna omfattade två Franche-Comtehärdar, en smälthammare, två verkshammare och en trecylindrig blåsmaskin. I smedjan fanns två tyskhärdar, blåsmaskin, två knipphammare och två spikhammare. Ett brukssamhälle växte fram och år 1864 fanns 101 hushåll på bruket.

Järnbrukskrisen drabbade dock många bruk under av 1800-talet. År 1867 läggs slutligen järnhanteringen ned vid Västanå.

Besökare av idag möts av ett mäktigt Västanåfall, och ett besök under vårfloden visar på ett mäktigt vattenspel. För den som vill anta utmaningen inbjuds till en brant klättring upp för en smal och vältrampad stig. För att kunna stå upprätt i vissa partier måste omgivande träd och buskar användas som stöd. En paus i blåbärsriset är ett välkommet avbrott. För den som vill veta mer om Västanå, både före och efter järnbruksepoken finns ett litet museum att besöka.

Källor:

Brukssvängen. Informationsbroschyr om Lögdö bruk, Västanå bruk och Graninge bruk (2003)

Databasen SMED, Föreningen för Smedsläktsforskning

Lund, Anette, Upprustning av ässja vid Västanå bruk, Länsmuseet Västernorrland, Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2003:17

Mascher, Bodil, Upprustning av blåsmaskinhus och uppmontering av skvaltkvarn vid Västanå bruk, Länsmuseet Västernorrland, Kulturmiljöavdelningens rapport nr. 2002:10