Visa källkod för Jönköpings Gevärsfaktori

=1695-1720=

==En period i av högkonjunktur i Husqvarna Vapenfabriks 350- åriga historia.==

Genom ett kungligt plakat av den [[15 februari]] [[1620]] och bestämmelser under närmaste efterföljande år las den slutliga grunden till den fem faktorier, som kom att få svara för den inhemska vapentillverkning, nämligen de i [[Jönköping stad|Jönköping]], [[Söderhamn]] och [[Norrtälje]], vilka de båda senare städer till följd härav, fick stadsrättigheter [[1622]]. [[Örebro]], där [[Otter|Carsten Otter]] fick privilegier på faktoriet [[1624]] och [[Norrköping]], där [[de Geer|Louis de Geer]] [[1627]] fick privilegier och samtidigt ledningen av hela den svenska faktoriverksamheten. Gevärsfaktoriet i [[Ronneby]] till först [[1679]], det i [[Hedemora]] inte förrän [[1707]].

Anskaffning av vapen och annan krigsmateriel genom faktorierna beskrevs till en början mera i form av upphandling genom entreprenad än såsom av respektive [[faktor]]er direkt ledd tillverkning. Upprepade försök gjordes visserligen att koncentrera verksamheten till de nämnda städerna, men de på landsbygden bosatta hantverkarna kunde endast med svårighet förmås inflytta dit. Först sedan faktorierna genom det [[1634]] inrättade [[Krigskollegiet]] fått en sakkunnig och effektiv verkande överstyrelse började deras verksamhet rationaliseras och bedrivas såsom manufaktur eller "industri". Tillverkningen av värjor koncentrerades från [[1635]] till [[Vira]] bruk i Roslagen och verktyg, stigbyglar, hästskor, söm, spik, bröstkedjor och vagnskedjor med mera från [[1642]] till [[Jäders]] bruk vid [[Arboga]]. Tillverkningen av lavetter, fordon, rid- och anspannspersedlar förlades till fältartilleriets från omkring [[1637]] inrättade tygverkstäder i [[Stockholm]] och [[Jönköping stad|Jönköping]]. De tunga rustningarna, som inte förmått motstå den ökade eldkraften, även om man försökt göra dem "skofria", avlades mot senare delen av [[1600-talet]]. Tillverkningen av dessa upphörde. På slagfälten försökte man i stället skyddet i glesare formeringar och ökad rörlighet.

På den till faktorierna koncentrerade tillverkningen av eldhandvapen fortgick rationaliseringen av arbetet. Musköt- och pistoltillverkningen uppdelades till en början på två arbetsgrupper: faktorismeder för metallarbetet, [[stockmakare]] för träarbetet och sammansättningen. Faktorismedernas pipframställning underlättades genom i anspråkstagande av vattenkraft i borr- och slipkvarnar för pipornas inre utborrning och yttre slipning. Den ständigt fortgående utvecklingen under krigen och däremellan av vapenkonstruktionerna för uppnående av eldkraftigare, lätthanterligare och ifråga om avfyrning pålitligare vapen framtvang en specialisering av faktorismederna i [[låssme]]er (för mekanismerna), [[pipsmed]]er och [[beslagsmed]]er. Pipsmederna uppdelades i [[vällare]], [[borrare]], [[slipare]], [[beredare]] och slutligen även [[tågare]].

Hela denna rationalisering och specialisering föranleddes inte enbart av de vapentekniska framstegen utan också av kraven på massframställning för de genom [[1634]] års regeringsform och Carl XI:s indelningsverk alltmer ökade de nationella trupperna samt av önskemålet att snabbt få fram de senaste vapentyperna. Utan vidare inses att en specialhantverkare snabbare vinner färdighet på sitt område än en mångsysslare och att den förre behöver mindre antal verktyg och enklare verkstadsinredning.


===Jönköpingsfaktoriets tidigaste utveckling===

{| align="right" border="1" backgroundcolor="lightblue"
|+ '''Faktorer vid Jönköpings Gevärsfaktori'''
! Namn || mellan åren
|-
| [[Silvestersson|Göran Silvestersson]] || ''1608-1636'' 
|-
| [[Bursie|Hans Bursie]] || ''1636-1666''
|-
| [[Billing|Lars Bengtsson Billing]] || ''26/7 1661-''
|}

'''[[Silvestersson|Göran Silvestersson]]''' ledde sedan [[1608]] i egenskap av [[faktor]] vapentillverkningen i [[Jönköping stad|Jönköping]] med omnejd. Enligt plakatet [[1620]] skulle de på landet boende hantverkarna flytta in till staden. [[Faktor]]n uppgav [[1623]], att det i Småland och Västergötland fanns följande antal hantverkare, som skulle bli boende i [[Jönköping stad|Jönköping]]: 2 harneskmakare (plåtslagare), 23 rörsmeder och 1 [[trummakare]]. Flertalet rörsmeder höll sig dock kvar på landet, trots löfte om tomter vid den gata, som senare efter dem kallats Smedjegatan. Konungen förbjöd [[1625]] de på landet boende att utöva sitt hantverk. De ålade igen att flytta in till staden, dock med ringa verkan. Borrbruket i [[Odensjö]] i [[Barnarp i F län|Barnarp]] socken verkar ha anlagts på [[Silvestersson|Göran Silvestersson]]s tid. Det nämnes åtminstone från [[1636]]. I [[Jönköping stad|Jönköping]] var [[1634]] mantalsskrivna endast 10 faktorimästare, nämligen 4 harneskmakare och 6 smeder. Till följd av det ringa antalet kunde tillverkningen under den första tiden inte bli särskilt stor. I betalning fick mästarna för 1 musköt 10 mark, för 1 gaffel 6 öre, för en spets 8 öre, för en bardisan 6 mark och för en trumma 8 mark. [[Faktor]]n åtnjöt i provision "hvar tionde penning" på årsleveransen. Denna ersättning uppgick för arbetsåret [[1626]] till 205 daler och 3 öre, allt i silvermynt. Vid midsommartid [[1636]] gick [[Silvestersson|Göran Silvestersson]] hädan.

Han efterträddes av sin måg '''[[Bursie|Hans Bursie]]'''. Antalet faktorimästare ökades något och började specialiseras. De i [[Jönköping stad|Jönköping]] boende utgjorde [[1639]]: 6 harneksmakare, 6 pistol- [[låssmed|(lås)smeder]], 2 musköt[[beslagare]] och 1 [[stockmakare]]. Pipsmederna höll sig fortfarande utom staden.

Härutöver utfördes reparationsarbeten. Faktorns provision hade från [[1640]] höjts till "hvar femtonde penning". Borrkvarnen vid [[Dunkehalla]] anlades i början av Bursies tid [[1641]]. Han lyckades även genomdriva, att faktorifolket blev organiserat enligt en av Kunglit Majts av den [[7 maj]] [[1643]] fastställd skråordning. I dess mästarbok är detta år antecknade: 12 Pistol- [[låssmed|(lås)smeder]], 4 pip[[vällare]], 3 [[borrare]], 4 [[beredare]], 5 [[klensmed]]er, 6 [[stockmakare]], 11 [[knivsmed]]er, 4 [[svärdfejare]], 6 [[harneskmakare]], 1 [[nagelsmed]], 1 [[hovslagare]] och 1 [[hammarsmed]], inalles 58 [[mästare]]. Troligen fanns ytterligare några pip[[vällare]], [[borrare]] och [[slipare]] bosatta på landet. Bursie ska senare ha underandragit sig faktoritjänsten för att odelat kunna ägna sig åt sitt borgliga yrke som [[handlande]] och förtroendeuppdraget som [[rådman]]. Han avled [[1666]].

Faktoriräkenskaperna sköttes på Bursies tid av '''[[Billing|Lars Bengtsson Billing]]''', som [[1654]] erhöll Krigskollegii fullmakt att vara artollerie- och faktoriskrivare i [[Jönköping stad|Jönköping]]. Han tillvällade sig därefter alltmer den verkliga faktoriledningen, särskilt sedan han genom sitt gifte [[1656]] anknutit till den Silvesteronska faktoridynastin. Hustruns moder var nämligen dotter till förste [[fator]]n [[Silvestersson|Göran Silvestersson]] och svägerska till faktor [[Bursie|Hans Bursie]]. [[Billing|Lars Billing]] erhöll den [[26 juli]] [[1661]] Krigskollegii fullmakt att vara [[faktor]] i [[Jönköping stad|Jönköping]], medan han förestått faktoriskrivaretjänsten "med särdeles flit och trohet och på det faktoriarbetet på den orten med så mycket större eftertryck här efter måste kunna drivas". Billing visade sig också