Gimo
Pjoo (Diskussion | bidrag) |
|||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
[[Kategori:Vallonbruk]] | [[Kategori:Vallonbruk]] | ||
[[Kategori:Bruk]] | [[Kategori:Bruk]] | ||
| − | Gimo anlades [[1615]] som kronbruk under [[Österbybruk]]. Köptes av [[de Geer]] 1634. En stor brand 1649 förstörde mycket. Under 1800-talet blev [[järnhantering]]en mindre dominerande och jord- och skogsbruk med sågverk ökade. I modern tid är [[Sandvik Coromant]] etablerat med en anläggning här. | + | Gimo anlades [[1615]] som kronbruk under [[Österbybruk]]. Köptes av [[de Geer]] [[1634]]. En stor brand [[1649]] förstörde mycket. Under [[1800-talet]] blev [[järnhantering]]en mindre dominerande och jord- och skogsbruk med sågverk ökade. I modern tid är [[Sandvik Coromant]] etablerat med en anläggning här. |
| − | Bruket anlades 1615 som kronobruk under Österby. 1625 utarrenderades Gimo, [[Lövstabruk]] och [[Österbybruk]] till [[Willem de Besche]]. Följande år blev [[Louis De Geer]] medarrendator. 1643 köpte han bruken. Verksamheten expanderade nu snabbt. 1649 uppfördes den nedre hammaren. Vid invigningen kom elden lös. All bruksbebyggelse och halva Gimo by brändes ned. 1651 återuppbyggdes hammaren. 1666 anlades en ny hammare på den plats där den sista smedjan stod ännu på 1960-talet. | + | Bruket anlades [[1615]] som kronobruk under [[Österby]]. [[1625]] utarrenderades Gimo, [[Lövstabruk]] och [[Österbybruk]] till [[Willem de Besche]]. Följande år blev [[Louis De Geer]] medarrendator. [[1643]] köpte han bruken. Verksamheten expanderade nu snabbt. [[1649]] uppfördes den nedre hammaren. Vid invigningen kom elden lös. All bruksbebyggelse och halva Gimo by brändes ned. [[1651]] återuppbyggdes hammaren. [[1666]] anlades en ny hammare på den plats där den sista smedjan stod ännu på [[1960-talet]]. |
| − | Gimo förblev i [[släkten De Geer]]s ägo till 1756, då det såldes till Jennings & Finlay. Då firman upplöstes 1762 tillföll bruket Finlay. Denne uppdrog åt Jean Eric Rehn att rita en ny herrgård och utarbeta en generalplan. Gimo såldes 1764 till direktören i Ostindiska kompaniet och Jernkontoret, Jean Henry Le Febure. Herrgården, som stod färdig på 1780-talet, har bevarat sin ursprungliga karaktär med | + | Gimo förblev i [[släkten De Geer]]s ägo till [[1756]], då det såldes till Jennings & Finlay. Då firman upplöstes [[1762]] tillföll bruket [[Finlay]]. Denne uppdrog åt [[Rehn|Jean Eric Rehn]] att rita en ny herrgård och utarbeta en generalplan. Gimo såldes [[1764]] till direktören i Ostindiska kompaniet och Jernkontoret, [[Le Febure|Jean Henry Le Febure]]. Herrgården, som stod färdig på [[1780-talet]], har bevarat sin ursprungliga karaktär med bland annat [[Rehn]]s inredningar. Hans generalplan blev endast delvis realiserad. År [[1774]] flyttades den nedre hammaren till [[Rånäs]] i [[Fasterna]]. Under [[1800-talet]], då Gimo ägdes av släkten [[Reuterskiöld]], fick järnhanteringen mindre betydelse, medan jordbruk och sågverksrörelse expanderade. [[1894]] bildades Gimo bruks AB och [[1916]] [[Gimo-Österby bruks AB]]. [[Stångjärnssmide]]t flyttades till [[Österbybruk]], Gimo blev huvudort för sågverksdriften. [[Masugn]]en släcktes [[1936]]. I samband därmed övertog [[Korsnäs AB]] bruket. Idag är [[Sandvik Coromant]] största industrin i orten. |
[[Källa:Vallonbruk i Uppland]] | [[Källa:Vallonbruk i Uppland]] | ||
Nuvarande version från 15 augusti 2009 kl. 18.07
Gimo anlades 1615 som kronbruk under Österbybruk. Köptes av de Geer 1634. En stor brand 1649 förstörde mycket. Under 1800-talet blev järnhanteringen mindre dominerande och jord- och skogsbruk med sågverk ökade. I modern tid är Sandvik Coromant etablerat med en anläggning här. Bruket anlades 1615 som kronobruk under Österby. 1625 utarrenderades Gimo, Lövstabruk och Österbybruk till Willem de Besche. Följande år blev Louis De Geer medarrendator. 1643 köpte han bruken. Verksamheten expanderade nu snabbt. 1649 uppfördes den nedre hammaren. Vid invigningen kom elden lös. All bruksbebyggelse och halva Gimo by brändes ned. 1651 återuppbyggdes hammaren. 1666 anlades en ny hammare på den plats där den sista smedjan stod ännu på 1960-talet.
Gimo förblev i släkten De Geers ägo till 1756, då det såldes till Jennings & Finlay. Då firman upplöstes 1762 tillföll bruket Finlay. Denne uppdrog åt Jean Eric Rehn att rita en ny herrgård och utarbeta en generalplan. Gimo såldes 1764 till direktören i Ostindiska kompaniet och Jernkontoret, Jean Henry Le Febure. Herrgården, som stod färdig på 1780-talet, har bevarat sin ursprungliga karaktär med bland annat Rehns inredningar. Hans generalplan blev endast delvis realiserad. År 1774 flyttades den nedre hammaren till Rånäs i Fasterna. Under 1800-talet, då Gimo ägdes av släkten Reuterskiöld, fick järnhanteringen mindre betydelse, medan jordbruk och sågverksrörelse expanderade. 1894 bildades Gimo bruks AB och 1916 Gimo-Österby bruks AB. Stångjärnssmidet flyttades till Österbybruk, Gimo blev huvudort för sågverksdriften. Masugnen släcktes 1936. I samband därmed övertog Korsnäs AB bruket. Idag är Sandvik Coromant största industrin i orten.
