Iggesund

Nuvarande version från 17 augusti 2009 kl. 20.37

Iggesund ligger i Njutånger i Gävleborgs län och bruket nämndes första gången 1662 [Harmens register].

Den 18 september 1685 fick handelsmannen Isak Breant i Stockholm privilegium för ett järnverk med masugn och hammare. Platsen var de två nedre fallen i ån som rinner från Iggsjön. Vid det övre fallet fanns sedan 1665 Östanå pappersbruk. Det påverkades inte av den kommande järnhanteringen och fanns kvar till 1842 då det brann ner.

Malmen till Iggesunds bruk togs ända från början från Utö och Dannemora. Först i mitten av 1700-talet tillkom andra gruvor som leverantörer, som Singö, Bispberg och Ramhäll.

Tillsammans med Galtströms bruk var Iggesund vid sin tillkomst det enda vallonbruket i Norrland. Därför rekryterades personalen från de äldre vallonbruken i Uppland. På 1690-talet kom också nio skuldsatta smeder som rymt från Söderfors bruk. En långdragen process följde där brukspatronen på Söderfors krävde att Isak Breant skulle återföra rymlingarna och betala deras skulder. Skulderna avskrevs inte förrän Grill övertog bruket.

Den 23 maj 1721 brändes bruket ner av ryssarna under deras härjningar av den svenska kusten. För att återuppbygga det behövdes kapital, vilket Breants sterbhus saknade. Man tvingades sälja till handelshuset Grill, som omgående startade återuppbyggnaden. För att underlätta återuppbyggnad beviljade staten åtta års skattebefrielse för bruket. Bland de nya byggnaderna fanns bruksherrgården som stod klar 1724. Den finns fortfarande kvar under namnet Grillska gården och används för representation av nuvarande Iggesunds bruk.

Alla smeder och övriga bruksarbetare bodde i brukets hus. Dessa finns noga redovisade i en inventering från 1767. Från år 1790 finns en förteckning över bruksarbetarnas jordlotter. Förteckningen upptar 17 bruksarbetare: smältarmästaren Jacob Hybbinette, räckarmästaren Anders Lögdström, räckardrängarna Jacob Gauffin och Olof Olsson Iggbom, smältardrängarna Olof Palm och Erik Berg, valsmästaren Bengt Colling, valsdrängarna Jan Persson, Bengt Colling j:r och Clas Hybbinette, klensmeden Clas Pira, masmästaren Anders Larsson, hyttdrängen Per Mickelsson, uppsättarna Per Persson och Per Dalin samt bokarna Lars Örnberg och Per Thomsson. Utöver dessa hade 25 andra arbetare (byggmästare, mjölnare, skogvaktare och dagkarlar) jord.

På sommaren stoppade smidet vid bruken när det blev slåtterdags. Det berättas, att smeden av liehantering och hässjning fick "frökenhänder". När smidesarbetet sedan började igen efter slåttern, blev händerna såriga, innan valkarna kommit. Smederna brukade då för osakkunniga besökare gärna visa upp sina blodiga händer för att framhäva hur hårt smedarbetet var.

Från år 1800 bytte bruket ägare flera gånger och hörde från 1869 till familjen Tamm. 1876 bildades aktiebolaget Iggesunds bruk som även omfattade Strömbacka och Hedvigsfors. Flera nyinvesteringar gjordes med bland annat bessemerverk, valsverk och gjuteri. Huvudinriktningen hade hittills varit järn, men successivt kom verksamheten att omfatta även sågverk och pappersmassa. Järnframställningen började avvecklas under 1940-talet och upphörde definitivt 1953. Idag är Iggesund ett rent skogsindustriföretag som hör till Holmen-koncernen och tillverkar kartong och sågade trävaror.

Källor: Utterström et al.: Iggesunds Bruks historia 1685-1985. ISBN 91-7810-285-5 Nationalencyklopedien