Jönköping stad

Residensstad i Jönköpings län. Inom staden fanns två församlingar Sofia, som även har kallats för Västra församlingen eller Slotts församlingen och Kristina, som även har kallats för Östra församlingen.

Den nuvarande tätorten har uppstått genom att tidigare separata orter har växt samman. Redan 1960 var städerna Jönköping och Huskvarna sammanväxta och vid tätortsavgränsningen 1970 kom även köpingen Norrahammar och samhället Lockebo att innefattas i tätorten Jönköping. Tätorten är förhållandevis stor till ytan och ligger i areal på sjätte plats i landet.

SCB och Lantmäteriverket har givit hela tätorten namnet Jönköping. Tidigare har man försökt lansera Vätterstad som ett gemensamt namn för Jönköping och Huskvarna. Numera används ibland Södra Vätterbygden som ett namn på bebyggelsen i och omkring Jönköping.

Namnet Jönköping (1278 in castro Junakøpung) innehåller troligen i sin förled det gamla namnet på Junebäcken. Förleden kan komma av *æwinn, 'ständig, permanent', och det skulle då innebära 'den aldrig sinande bäcken'. Efterleden är köping 'handelsplats'.[3]

I ett brev från 14 februari 1614 kallade Gustav II Adolf staden, som då flyttades till "sanden" mellan Vättern och Munksjön, Adolfsborg. Namnet kom dock aldrig i bruk.

Jönköpings befolkning ökar snabbt, nästan 1 000 personer per år. De sista tre åren har befolkningen vuxit mer än den någonsin gjort tidigare, och troligen kommer den fortsätta växa de kommande 10 åren eftersom allt fler arbetstillfällen skapas och det byggs fler bostäder. Mellan 2004 och 2006 ökade befolkningen med 2266 personer. Av dessa hade 1617 personer utländsk bakgrund.[4] Befolkningen i Jönköping rör sig alltså snabbt i en mer mångkulturell riktning. Ett exempel på ett nytt bostadsområde är stadsdelen Kålgården. År 2009 började byggnationen av fler än 1 200 lägenheter där.

Jönköping fick dagens lokalisering 1612, då staden flyttades från Jönköpings slott till området öster om kanalen mellan Vättern och Munksjön. Den krokiga Smedjegatan (idag gågata) visar att man då fortfarande nyanlade på medeltida oregelbundet sätt. Vid nuvarande Hovrättstorget byggdes år 1650 hovrättshuset och år 1699 rådhuset.

På 1850-talet donerade staten det forna slottsområdet till staden, som i en rutnätsplan placerade ut bl.a. länsresidens, nytt rådhus, park samt station åt Södra stambanan (klar 1864). Stationen attraherade affärscentrum till Västra Storgatan, men numera har de båda delarna vuxit ihop till ett sammanhängande centrum. I 1877 års stadsplan vidgades den rutformade bebyggelseytan med bl.a. två brandgator: Kungsgatans och Kilalléns esplanader.

Från år 1900 utvecklades Bäckalyckans villastad vid Junebäcken i väst samtidigt som enkla arbetarförstäder växte fram i Torpa kring stadsgränsen söder om Munksjö pappersbruk. År 1910 inkorporerades denna utomgränsbebyggelse till staden.

Jönköping fick en ny järnvägsstation 1984 (arkitekt Carl Nyrén). På det nedlagda regementet A6:s område har ett köpcentrum skapats och många kunskapsintensiva företag har etablerat sig där. I anslutning till mässcentret Elmia finns ett kongress- och konserthus.

Den gamla staden (sedan 1284) Jönköping utgör de centrala delarna av tätorten. 2006 var folkmängden i det området 56 251 personer.[5]

Staden delas i två delar av Munksjön och en kortare kanal, som förenar Munksjön med Vättern. Kanalen korsas av sex broar, varav en järnvägsbro och två gång- och cykelbroar. Därutöver går Munksjöbron, som färdigställdes 2006, över en vik av Munksjön. Vid Munksjön ligger legendariska Roddarnas, där man ännu svänger sig i dansen virvlar, på senare tid i salsatakt.

Rocksjön är den något mindre av Jönköpings båda sjöar. Området kring sjön är relativt lite exploaterat, delvis tack vare planer för bevarande, där även Munksjön ingår. De kanaler som förenar de båda sjöarna med Vättern har grävts för att låta vattnet cirkulera.

Jönköping är en av få städer i Sverige som har en badstrand, Vätterstranden, mitt i city.

I Jönköping finns ett stort antal vackra parkanläggningar, där de flesta av stadens offentliga byggnader är belägna.

Jönköping kallas tändsticksstaden, vilket grundar sig på de framgångar som Jönköpings tändsticksfabrik från slutet av 1800-talet hade med sina säkerhetständstickor. Inte mindre än fem tändsticksfabriker var under glansåren verksamma i den dåvarande staden. Jönköping

Jönköping har även kallats Smålands Jerusalem , vilket grundar sig på att staden är residensstad i ett län med ett starkt kristet inslag i och med kyrkornas starka ställning. Det gäller både frikyrkor och församlingar inom Svenska Kyrkan. Begreppet "Smålands Jerusalem" myntades med all säkerhet på 1850-talet, och syftade på de kvartalsmöten Jönköpings missionsförening anordnade. Till dess möten "vallfärdade" folk från hela Jönköpings län. Första gången "Smålands Jerusalem" nämns i skrift är på 1890-talet i samband med en KFUM-konferens i Jönköping. Jönköpings Missionsförening var från början en rörelse inom Svenska Kyrkan, men har utvecklats till en frikyrkorörelse, Svenska Alliansmissionen. Kommunen har flera missionskyrkor, varav Immanuelskyrkan är den största (och målad rosa). Pingstkyrkan, som började sin verksamhet i Jönköping på 1920-talet, och andra välkända frikyrkor har starka fästen i Jönköping. Det lär vara så, att man från en punkt nära Sofiakyrkan kan se inte mindre än elva gudstjänstlokaler. Pingstförsamlingen i Jönköping har runt 2500 medlemmar. Det är den tredje största i Sverige och den största i förhållande till stadens storlek. Endast Stockholm och Göteborg har större pingstförsamlingar. Svenska Alliansmissionen har sitt säte i Jönköping och det finns flera "allianskyrkor" i framförallt Jönköpings län, men även i viss utsträckning på andra platser i landet.

Jönköping stad

Visningar

Personliga verktyg

Navigering

Sök

Verktygslåda

Länkar