Hulustorp i Hakarp
Detta namn har i jordeböckerna skiftande former. 1544 Hulwestorp, 1549 Holvestorp, 1552 Hulvedstorp, 1554 Hollwijdstorp, 1559 Holingstorp och 1563 Hollingstorp. Denna form, vars förled är genitiv av det fornsvenska mansnamnet Holingr, har av missförstånd införts av någon skrivare men försvinner snart igen. I tiondelängden år 1600 heter gården Hulestorp. Tiondelängden upprättas av prästen, och hans uppteckningar torde stödja sig på det gängse uttalet i socknen. Även kartor från 1600-talet har formen Hulestorp. Jordeboken 1612 uppvisar formen Hulingstorp, 1630-1631 Hillingstorp, 1635-1638 Hullestorp, 1642 Hulestorp, 1665 Holestorp, 1672 Hollestorp, 1680 Holstorp, 1715 Hålstorp, 1733 och 1790 Hulustorp. Denna sista form, som även återfinnes på Generalstabens kartblad, är tydligen en "förbättring", sannolikt tillkommen under inflytande av namnet Hulugården, en av tre gårdar, som räknades till Raten (Södergården, Backgården eller Uppgården och Hulugården). Förleden i detta namn är genitiv av fornsvenska hula=håla och angav gårdens läge i en sänka. Det nuvarande uttalet är Hullestorp (med samma u-ljud som i riksspråkets hull och tunt l).
Namnet har sammanställts med Holaveden, skogen mellan Vättern och Sommen. Så skriver Peter Wieselgren i Ny Smålandsberskrifning, 3:e delen, sid 377 (1846): "Kallas i äldre handlingar Hålwedstorp, hwaraf synes följa, att Hålweden räknats sträcka sig änga hit". På detta uttalande stöder sig tydligen Rudolf Björkman, då han i Jönköpings historia I, sid 77 (Jönköping 1971) skriver: "Gården Hulustorp i Hakarps socken, förut Holwedstorp i Sanda socken, vittnar liksom vägarnes namn, att Holaveden fordom ansetts gå hit". Samma påstående möter han i Sigurd Piras "Gamla färdevägar och kultställen i Holaveden" (Tranås 1923): "Hemmanet Hulustorp och angiver sålunda, att man räknat skogen ända hit ned". Då förleden i -torpnamn brukar utgöras av ett personnamn, är det emellertid sannolikare, att förleden i Hulestorp är det fornsvenska mansnamnet Holmvidh(er). Enligt M F Lundgren: Personnamn från medeltiden var Holmvidh ett vanligt namn under medeltiden. Utvecklingen från Holmvidhs- till Holves- är lätt att förstå: m har fallit mellan två konsonanter för uttalsbekvämlighetens skull, alldeles som vi i vardagslag säger frist i stället för friskt - redan i Ynglingasagan omtalas för övrigt en svensk man vid namn Hulvidr; d har sammansmälts med s, liksom till exempel d assimileras med s i till reds ("te ress"); det korta i-et har som vanligt i vår dialekt blivit e. Senare har v fallit, och i analogi med andra ord, som innehåller -ull, till exempel ull, gull, kull, mull och så vidare, har därefter den sannolika vokalen ô övergått till u. I dialekten känner jag endast ett -ull uttalat annorlunda, nämligen "sulle"=skulle, vars ô väl förklaras av att ordet oftast står i obetonad ställning. Samtidigt har väl det ursprungliga tjocka l-et blivit tunt, då tjockt l ju inte förekommer i dylik ställning. I Skärstad finns en gård Hulvestorp, som tydligen är samma namn som vårt Hulestorp, ehuru förändringen av ordet inte gått så långt. Detta namn synes mig för övrigt tala för att man inte kan sammanställa dessa namn med Holaveden, ty det förefaller mig osannoligt, att man uppkallat gårdar mitt inne i Holaveden efter denna milsvida skog. Annorlunda hade förhållandet varit, om gårdarna legat på Holavedens gräns. Ur språklig synpunkt däremot är detta antagande nog möjligt att försvara. Namnet Holaveden har förmodligen, som Jöran Sahlgren antager (i Skagerhults sockens naturnamn sid 43), uttaltas hôlven (eller hôlveen). Man kan som stöd för detta uttal anföra det ännu i dessa trakter gängse uttrycket "i håle skogen (i hôle skogen)=i djupa skogen". Från Järstorps socken har jag antecknat uttrycket "ja hettade ko'a längt ini hålskogen". Hålskogen betyder djupa, mörka skogen, Ett Hålvedstorp kan nog lika väl som ett Holmvidstorp ha utvecklats till Hulestorp (eller Hullestorp som namnet rätteligen borde skrivas). Ty i den trestaviga sammansättningen med obetonad mellanstavelse bör en förkortning av första stavelsens långa vokal framför lv lätt kunnat ske. Men av ovan angivna skäl synes mig "Holvedstorp" ej böra komma i fråga vid tolkningen av Hulestorp.
av Axel Forsström i 1990 års Hakarps Krönika.
Hulustorp, 1 mantal skatte. Namnet skrevs Holostorp; länge tillbaka: Holwatorp (1548). Från 1619 är berättat: "Kom för rätta Svenning i Hulustorp och klagade till Knut i Smedstorp för det han Hugh det längsta fingeren af honom. Sakfälldes Knut för att ha sårat med vilja till 9 daler silvermynt" . År 1677 var Hulustorp ett infanterihemman, blev 1679 donerat till skatte-kavalleri-fördelshemman. Lantgevaldigern Knut Ericsson, hustru Kirstin, son Johannes som var född 1680, säges ha brukat upp gården, som varit alldeles i ödesmåls. År 1733 ägdes den av nämndeman Jöns Svensson; 1794 av Anders Ekman, 1785 av häradshövding M A Falk, död 1 januari 1795; efter dennes död av mågen häradshövding Johannes Ullberg, född 20 oktober 1758 och död 28 september 1838, och hans hustru Charlotta, född 1760 och död 22 maj 1829; 1764 av Peter Månsson, född 3 juni 1713; 1845 av C F Slettengren.
av Ragnar Lindstam i Huskvarna Krönika
