|
|
| (21 mellanliggande versioner av 10 användare visas inte) |
| Rad 3: |
Rad 3: |
| | [[Alderfors]] | | [[Alderfors]] |
| | | | |
| − | Alter | + | [[Alter]] |
| | | | |
| | [[Axmar]] | | [[Axmar]] |
| Rad 21: |
Rad 21: |
| | [[Brobygge]] | | [[Brobygge]] |
| | | | |
| − | Degerfors | + | [[Degerfors]] |
| | + | |
| | + | [[Edske Masugn i Torsåker]] |
| | | | |
| | [[Fagersta i Torsåker]] | | [[Fagersta i Torsåker]] |
| Rad 64: |
Rad 66: |
| | | | |
| | [[Kloster]] | | [[Kloster]] |
| | + | |
| | + | [[Kratte masugn i Torsåker]] |
| | | | |
| | [[Lagfors]] | | [[Lagfors]] |
| Rad 72: |
Rad 76: |
| | | | |
| | [[Långskog]] | | [[Långskog]] |
| | + | |
| | + | [[Långvind]] |
| | | | |
| | [[Lögdö]] | | [[Lögdö]] |
| Rad 80: |
Rad 86: |
| | | | |
| | [[Marhammar]] | | [[Marhammar]] |
| | + | |
| | + | Maråker i Söderala |
| | + | |
| | + | [[Matfors]] |
| | | | |
| | [[Melderstein]] | | [[Melderstein]] |
| | + | |
| | + | [[Moviken]] |
| | | | |
| | [[Nianfors]] | | [[Nianfors]] |
| Rad 97: |
Rad 109: |
| | [[Prästhyttan i Torsåker]] | | [[Prästhyttan i Torsåker]] |
| | | | |
| − | Rosfors | + | [[Rosfors]] |
| | | | |
| − | Selet | + | [[Selet]] |
| | | | |
| | [[Skommarhyttan]] | | [[Skommarhyttan]] |
| Rad 110: |
Rad 122: |
| | | | |
| | [[Sulå]] | | [[Sulå]] |
| | + | |
| | + | [[Sunnäs]] |
| | | | |
| | [[Särsta]] | | [[Särsta]] |
| Rad 115: |
Rad 129: |
| | [[Tjärnäs]] | | [[Tjärnäs]] |
| | | | |
| − | Tönnebro bruk i Hamrånge (eg Skog) | + | [[Tönnebro]] |
| − | | + | |
| − | I kraft av ett tillstånd från den 28 maj 1830 byggde översten Berndt von Schinkel ett nytt smides¬bruk på en plats belägen 1 1/4mil i norr från Vifors, 11.000 alnar (1 aln = cirka 60 cm) i nordväst från Axmar nedre hammare och 3.000 alnar i öster från Tönnebro by. Året var 1842.
| + | |
| − | Smidesbruket kallades officiellt Tönnebro bruk men i vardagstal blev det Lill-Tönnbro till skillnad mot Tönnebro by en bit väster ut. Bruket presterade under de bästa åren cirka 1.150 skeppund per år (1 skeppund = omkr 170 kilo). Detta var nära dubbelt mot vad t ex Sunnäs bruk med två härdar och en hammare klarade åt Ljusneverken. Bruksdriften i Ödmårdsskogen vid Skärjan upphörde lika plötsligt som den börjat. Järnfrakten till och från Axmar kostade mer än vad som beräknats. Järnet, såväl tackjärn som stångjärn från det nya bruket, måste hästdragas mellan Axmar och sjön Skärjan, pråmas över sjön och pråmas tillbaks. År 1861 lät von Schinkel riva bruket i Lill-Tönnbro, tog inventarierna och ett par arbetarbostäder med sig och retirerade till Axmar bruk. Källa: Per Wikberg, Hamrångeboken 1970. (Hambrunger 20090116)
| + | |
| | | | |
| | [[Uggelbo]] | | [[Uggelbo]] |
| Rad 131: |
Rad 142: |
| | | | |
| | [[Vifors]] | | [[Vifors]] |
| − | I.
| |
| − | Landskamreraren Erik Warg anlade Vifors bruk med stöd av privilegier den 27 februari 1694. Då endast en hammare och två härdar fanns, inskränkte sig brukets prestanda till 600 skeppund smide per år. Vifors bruk med kollager brändes av ryssar i maj 1721. Återuppbyggnaden var klar 1725 men olyckan var åter framme 1730 då vårfloden bröt igenom bröstdammen och sopade med sig 300 stigar kol ned i Hamrångeån. Trots de initiella motgångarna fortsatte dock verksamheten under ett flertal brukspatroner, bl a J P Heublein, A Heijke, J Smaraeus, Katarina Uhr och N Tottie. Åren 1785-1786 genomfördes omfattande om-, till- och nybyggnader under ledning av byggmästare Raphael Pousette. Bruket ägdes då av kommerserådet David Schinkel. Driften vid Vifors bruk upphörde för alltid år 1863. (Hambrunger 20090116)
| |
| − |
| |
| − | II.
| |
| − | Efter 1689 års beslut anlades nya bruk i bl a Norrland. Vifors bruk t ex, var priviligierat för att bruka tackjärn. År 1695 fanns på Vifors en stångjärnshammare och en knipphammare. Det genomsnittliga antalet bruksbefolkning vid Vifors bruk var 1691-1700, 22 personer. Det genomsnittliga antalet hammarsmeder vid Vifors bruk var under 1690-talet, 5 stycken och år 1701, 6 stycken. När befallningsman Erik Warg i mitten av 1690-talet uppförde sitt bruk Vifors, följde han exemplet från det närbelägna bruket Viksjö och lät bygga en knipphammare på Vifors. Tyvärr är uppgifterna rörande smederna vid Vifors mycket knapphändiga. Källa: Haggrén, Georg: Hammarsmeder, masugnsfolk ock kolare; Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie Nr 38, 2001. (Hambrunger 20090116)
| |
| − |
| |
| | | | |
| | [[Viksjö]] | | [[Viksjö]] |
| − | Ockelboverkens ägare, livmedikus Sven Bröms erhöll privilegier att bygga Viksjö bruk redan den 29 november 1676. Emellertid dröjde han så länge med bygget att hans måg biskop Carlsson i Västerås måste söka nya privilegier 1694. Viksjö och Vifors är således jämngamla bruk. Bruket uppfördes mellan Stora Dammsjön i Ockelbo och Viksjön i Hamrånge på hamrångesidan sockenrån. Så avsides beläget slapp man ryssarnas härjningar våren 1721. Bröms avled 1693 och redan året efter flammade härdarna och dunkade hammaren. Redan 1696 utökade brukspatron Carlsson smidet i Viksjö med två härdar och en hammare. Smidet på platsen hade då stigit till 1.500 skeppund. Smidesmängden förändrades ej från biskopens tid tills kommerserådet David Schinkel köpte bruket av greve Bunge 1803. Lustigt nog finns ingen uppgift tillgänglig beträffande driftens upphörande vid Viksjö bruk. Troligt är dock att hamrarna tystnade under förra hälften av 1800-talet. (Hambrunger 20090116)
| |
| − |
| |
| | | | |
| | [[Voxna]] | | [[Voxna]] |
| Rad 148: |
Rad 151: |
| | [[Västanå]] | | [[Västanå]] |
| | | | |
| − | Åby hammare i Hamrånge 1656-1668 | + | [[Åby i Hamrånge]] |
| | + | |
| | + | [[Ålhultshyttan]] |
| | + | |
| | + | [[Åmot]] |
| | + | |
| | + | [[Åsbygge]] |
| | + | |
| | + | [[Åsen/Åttersta]] |
| | | | |
| − | I.
| + | [[Östanbro]] |
| − | Under arbetet med att söka pålitliga uppgifter om de tre järnbruken Hamrångeverken, påträffades också en del värdefulla anteckningar om Åby hammare, uppförd vid Hamrångeån strax söder om kyrkan. Bl a fann jag, att där hade arbetat och varit bosatta hammarsmederna Per Olofsson, Nils Andersson och Kristoffer Hammar, alla gifta enligt 1670 års mantalslängd. Och följande hade då hänt i anledning av att hammarsmeder finns upptagna i längderna, innan Axmar bruks tillkomst: År 1656 ansökte borgmästaren i Söderhamn, Johan Eskilsson, om tillstånd hos Bergskollegiet att få uppföra en hammare för utsmide av järn på ställe han hade tillhandlat sig av Åby och Bergs skattebönder för 400 daler kopparmynt. Platsens läge uppgavs vara strax söder om Hamrånge kyrka. Bergmästaren Olof Larsson besiktigade belägenheterna den 6 september 1656, utan att finna anledning till avstyrkan. Några detaljuppgifter om Åby hammare, såsom om smidestillverkning, kolåtgång o s v, står dock inte att uppbringa. Tackjärnsleveransen till hammaren torde dock ha skett från Hilleviks masugn, där Eskilsson var halvpartägare i en hammare. Men den bruksbyggande borgmästaren från Söderhamn var tydligen för tidigt ute. Havsnivån stod ännu för hög. Vid sjösprång uppstod bakvatten i Hamrångeån och omöjliggjorde bruksdriften. Efter några år revs bruket till grunden, varvid hela anläggningen - finns fog för att antaga - forslades till Hillevik. Källa: Per Wikberg, Hamrångeboken 1970. (Hambrunger 20090116)
| + | |
| | | | |
| − | II.
| + | [[Kategori: Bruk]] |
| − | Två år senare (1656) grundade Johan Eskilsson Åby hammare i Hamrånge socken. Det genomsnittliga antalet mantalsskriven befolkning vid Åby hammare var 1651-60, 8 personer och 1661-70, 9 personer. Åby köpmanshammare, hann aldrig växa upp till något större samhälle. Det genomsnittliga antalet hammarsmeder vid Åby hammare var på 1650-talet, 4 stycken och på 1660-talet, 5 stycken. Under 1650-talet bodde i genomsnitt 2 kolare vid Åby hammare, men redan under 1660-talet hade dessa försvunnit. Från Åby hammare finns inga uppgifter om körare. Hammarsmeden Nils Andersson, som sedermera blev räckarmästare i Axmar, hade tidigare smitt vid den nedlagda hammaren i Åbyn. Mästaren Anders Andersson, som varit i Ljusne från starten, kom troligen från Åbyn som hade lagts ned strax innan. Kolaren Johan Filipsson Finne hade tidigare tjänstgjort vid Åbyn. Källa: Haggrén, Georg: Hammarsmeder, masugnsfolk ock kolare; Jernkontorets Bergshistoriska Skriftserie Nr 38, 2001. (Hambrunger 20090116)
| + | |
