Huvudsida

Välkommen till Bruks-wikin

Sällskapet Vallonättlingar och Föreningen för Smedsläktsforskning.

Detta är Sällskapet Vallonättlingars och Föreningen för Smedsläktsforsknings gemensamma wikipedia för dokumentation av bruksorter, bruksmiljöer, dess historik liksom även produktionsmetoder och annat som kan vara av intresse när det gäller vallonsläkters och smedsläkters verksamhet genom århundradena. Ett interaktivt forum för frågor och diskussioner om släktforskning och annat rörande vallonsläkter och smedsläkter. Du kan med fördel gå till vårt Vallon- och smedsläktsforum.

Vi kommer att fylla på material inom närmaste tiden. Hör gärna av dig till oss med ideer och synpunkter!

Bruksmiljöer

Bruksmiljöer kan delas in på många olika sätt. Produktionsmetoder är ett sätt. Geografiskt är ett annat. Kulturellt och historiskt är ytterligare sätt att dela in miljöerna. Vi utgår till att börja med från en grov indelning och förfinar den efter hand.

Vallonbruk Med Vallonbruk menar vi här i första hand bruk där man använt vallonsmidet som produktionsmetod, men även bruksorter där vallonsläkter varit dominerande för att ortens utveckling och samhällsliv. Bland mera kända vallonbruk i Uppland kan nämnas Lövstabruk, Österbybruk, Forsmark, Gimo, Strömsberg, m.fl. I Östergötland och södra landet i övrigt kan nämnas Finspång, Godegård, m.fl. Längre norrut i Sverige kan nämnas Gysinge, Strömbacka, Kengis och en del andra. Det skall också nämnas att en del valloner flyttade vidare till Finland. Under avsnittet Vallonbruk finns fylligare förteckning och länkar till beskrivningar. Andra bruksmiljöer Det finns och har funnits många olika former av järnbruk och järnhantering. Givetvis har den varierat mycket in sina former genom århundradena. Vi gör här en översiktlig indelning geografiskt. Lotorp Götaland Lotorps bruk i Risinge socken 1635 - 1919 Gilius de Flon Johansson, grundare av Lotorps bruk år 1635 i Risinge socken i Östergötland. Gilius var först kanongjutare vid Finspång 1627- 36 och anlade sedan en stångjärnshammare i Lotorp. I Risinge hembygdsförenings årsbok 1985 finns följande skrivet om Gilius de Flon: " Vem var då Gilius Johansson de Flon som satsade all sin kraft på att anlägga ett nytt bruk nära Finspång i en vattenled, där redan Börsjö bruk fanns? Mäster Gillis bodde på Grostorp och nämns möjligen i ett kontrakt över anställda hos Louis De Geer som Gillis Constant med yrkestiteln "formuer" (formare). Hans far Johan Constant, som kom från Bourdeaux, gifte sig i Lièges, de Besche och De Geers hemstad, med Maria de Besche. Mäster Gillis de Flon var alltså genom släktskap och eget arbete nära knuten till järnhanteringen i och omkring Finspång. Det är därför naturligt för honom att ta kontakt med bönderna i Lotorps by och av dem arrendera strömmen nedanför byn. I strömmen mellan Ormlången och Gron fanns sedan länge vid de övre fallen både sågkvarn och mjölkvarn och i arrendekontraktet sägs att böndernas kvarnanläggningar inte skall få lida någon skada genom de vattenregleringar som fordrades för en hammare. Byggnationen kommer igång 1635 och snart dunkar hammaren fram de första stängerna, men som framgår av Bergmästarrelationen och tingsprotokollen avbröts verksamheten dramatiskt genom vådeld 1636 och genom mordbrand 1638. Gillis de Flon gav emellertid inte upp utan började omedelbart återuppbyggnaden och på en karta från 1650 kan man se att hammaren på nytt står där. Något större antal anställda hade icke bruket. Hammaren drevs av en hammarsmed med dräng och hyttan förmodligen av bergsmän i orten. Att Gillis de Flon underhöll ett intimt samarbete med de Geers industrier i Östergötland, kan icke förvåna. I Finemans rapporter till Louis de Geer talas då och då om leveranser av järn från Lotorp och sändning av salt och andra förnödenheter från Norrköping till de Flons behov. På hösten 1645 stod Gillis i skuld till "koncernledningen" i de Geers "Stenhus" med 688:22 d. Bergslagen Med Bergslagen avses den malmrika trakten kring gränserna mellan Dalarna, Västmanland och Värmland. Här finns av naturliga skäl en mycket omfattande mängd med såväl riktigt gamla som mera sentida bruksmiljöer. Exempel på äldre miljöer som drivs som fullt fungerande och visas för besökare är Karmansbo i Västmanland. En välbevarad äldre bruksmiljö, som dessutom klassats som världsarv, är Engelsberg. Se Bruk i Bergslagen. Övriga Svealand Se Bruk i övriga Svealand. Norrland Se Bruk i Norrland. Övrigt

Historik Järnhantering i historien Bergsmän Valloninvandringen Metoder i järnhanteringen Läs om Masugnar. Från tackjärn till stångjärn. Genom åren har många metoder för järnframställiing förekommit. Osmundsmide, Tysksmide, Vallonsmide, Lancashiresmide, etc. Yrken inom järnhanteringen Det finns många yrken som är intressanta i detta sammanhang. Olika typer av smeder, kolare och andra yrken runt dessa. För en fylligare lista och närmare beskrivningar, läs mera på yrken.

Släkter Inom järnhanteringen finns många kända släkter: Vallonsläkter Vallonsläkter härstammar i huvudsak från valloninvandringen till Sverige på 1600-talet. Många av dessa släkter finns fortfarande som aktiva släktnamn idag, medan andra försvunnit under århundradena. Du kan också se en del exempel på Vallonsläkter. Smedsläkter Det finns en omfattande förteckning över större och mindre smedsläkter. Här finns mera om övriga smedsläkter. Andra släkter Andra bruksägarsläkter är t.ex. Grill och Tamm. Litteratur och forskningstips Det finns omfattande litteratur och annat liknande material inom området. Här tar vi upp några exempel och hänvisar också till ett antal listor och förteckningar som finns tillgängliga på nätet eller på annat sätt.

Wikipedia Redigering | Redigeringhjälp | Wikipedias riktlinjer | Användare i Wikipedia | Integritetsplicy