Sanda i F län

Nuvarande version från 25 juni 2009 kl. 16.44

Före detta socken i Jönköpings län,

Det var en gång.... sagans hemlighetsfulla början tycker jag passar som inledning till Huskvarnas forntida, ödesmättade historia.

Allt sedan medeltiden absorberades en del av de då vittutbredda Sanda sockens gårdar av stadsbildningen Jönköping, som uppstått på den utmed Vätterstranden långsträckta sockens marker fram emot Munksjön och Junebäck. Den riksbekanta stråkväg från en tidig medeltid, som utgjordes av den historiska Eriksgatans sägenomspunna färdväg, gick genom Sanda socken, där konung efter konung med lysande följen av biskopar, riddare och svenner gång efter annan, århundrade efter århundrade färdats fram till häst på sin färd mot det nära hägrande målet, Junabäck. Där emottogs konungarna av ett säkerligen lika lysande följe västgötar, som det av smålänningar, vilka mött upp vid gränsen mellan Östergötland och Småland och följt konungen genom Vista och Tveta härader och Sanda socken till målet vid västgötagränsen, där färden åter ställdes mot norr, på andra sidan Vättern.

Men konungarna fick vara beredda på att under sin Eriksgata ständigt se färdvägen genom Sanda socken förflyttad inåt socken, enär den gamla färdvägen på sin ställen år efter år naggades av Vätterns vredgade böljor, som under århundradenas lopp dragit ned hundratals tunnland mark i djupet (not 1).

Vad som inte slukades av Vätterns vågor gick sitt öde tillmötes när de fientliga danska härarna århundrade efter århundrade, gång på gång, drog fram mot Jönköping till Holaveden genom Sanda socken, eller senare mot Rumlaborg, där konung Albrekt omkring år 1366 byggt upp en fästning, som skulle försvara övergången av ån och vägarna upp över Holaveden. Den fästningen bidrog inte blott till att hindra fienden i dess framryckning utan även till att hindra Sanda sockens fredliga invånare i deras idoga arbete på de kringliggande gårdarna, som säkerligen under danskarnas alla härjningståg i bygden nedbrändes eller plundrades, liksom vid deras sista anstormning mot Holavägarna under Nordiska sjuårskriget.

Vad socknens omfattning och dess gårdar beträffar, vill jag till att börja med förutskicka, att den gamla historien om Humlarums kvarn, som i riddaren Karl Estridssons testamente av gårdar och penningar till kloster och hospital omtalats som socknens tidigaste historiska minne från en så pass tidig medeltid som den 23 april 1286, tyvärr måste avskrivas, såsom varande en felläsning av registrets till Diplomatarium Svecanum utgivare, den framstående medeltidskännaren, biblioteksmannen och genealogen K H Karlsson, 1910. En senare tids metodiska forskning i riksarkivets regi, har placerat in den fellästa orten på ett helt annat håll, i Uppland, och följaktligen betagit Huskvarna rätten att åberopa sig på denna episod i Karl Estridssons testamente. - Likaså torde uppgiften ur rimkrönikan om att konung Valdemar år 1277 red "till ett hov, det var i Sanda", få betraktas som synnerligen tvivelaktigt i detta sammanhang (not 2). Den har också av en känd forskare i Norrköpings medeltids historia, fil dr Artur Nordén, förlagts till Norrköpings stads närhet, där folkungarna hade sitt stora gårdsinnehav, och anses av denne - säkert med full rätt - vara identiskt med det Sanda ("Sandom") i stadens omedelbara närhet, varifrån konung Valdemar bland annat den 6 mars 1274 utfärdar ett brev (not 3).

Men dessa misstag av tidigare forskare betyder inte, att socknens gårdars framträdande i historiens ljus är mindre intressant ur medeltidshistorisk synpunkt. De kommer lika tidigt till synes i andra urkunder, som av tidigare forskare inte tillräckligt beaktas eller insatts i sitt rätta sammanhang.

Man vill gärna tro, att Sanda sockens gårdar redan under en mycket tidig medeltid spelat en större roll som sätesgårdar för frälset, särskilt i betraktande av socknens centrala läge invid en köpstad och en av rikets viktigaste färdvägar. Så torde likväl inte vara fallet! Frälset har slagit ner sina bopålar på platån ovanför östra Holavägen i Hakarps socken. Där man kände sig säker för fientliga horder. Det var alltför osäkert att bo utmed stora färdvägen mellan Småland - Västergötland och Östergötland. Frälset ägde visserligen gårdar i socknen - många till och med - men de var endast utgårdar och ingenting är känt om någon sätesgård i socknen under medeltiden.

Det har gjorts gällande, att Sanda ett flertal gånger omtalats i medeltida urkunder, som inte beaktats. Om urkundernas identifikation med Sanda i Sana socken vid Jönköping i något avseende pekade på sannolikhetsskäl, skulle jag inte tveka att här intaga desamma. Men jag har tyvärr i intet fall annat än gissningsvis kunnat sätta deras namn i samband med socknens. Å andra sidan har vissa geologers utsago betraktats som belägg för riktigheten av att socknen under en tidig medeltid - redan omkring början av 1200-talet - varit känd som fästning eller "castro" (not 4) vid Rumlaborg. Bland andra har Hjalmar Bjurulf i sitt arbete "Södra Vätterbygden" (not 5) och Erik Granlund i sin artikel "Vättern och landhöjningen" (not 6) hävdat denna åsikt, under det att Anders Lindahl vid de av allt att döma fullt vetenskapligt genomförda utgrävningarna vid Rumlaborg, ställer sig tvivlande till den av Bjurulf och Granlund (not 7) framförda åsikten att en borg eller ett fäste redan i början av 1200-talet funnits i Rumlaborg eller på den plats där detta nu ligger. Den framstående kännaren av bygdens geologi Gösta Weiler i Jönköping ställer sig på den sistnämndes sida och förnekar tillvaron av en borg eller fäste vid Rumlaborg vid den tidpunkt de förstnämnda hävda (not 8).

Till denna osäkerhet vid bedömandet av belägenheten på de orter som kallas Sanda, bidrager i hög grad vissheten om att flera hundra tunnland av Sanda sockens jord utan minsta tvivel rasat i Vätterns djup under de närapå 700 år som förflutit sedan Magnus Ladulås tid. Hela viken utanför Sanda socken har en gång i tiden varit lätt rörlig, bördig jord, när den då ohämmade naturkraften i Huskvarnaån satt vatten- och jordmassorna i rörelse. När man läser om att konung Magnus, kommande från Skara, där han befann sig den 5 januari, stadsfäster hertig Eriks donation till Strängnäs domkyrka i ett brev, som han daterar "Sandum in castro" den 27 januari 1281, blir man onekligen betänksam. Det kan givetvis inte heller förnekas, att han även har kunnat hinna till Sanda vid Norrköping under samma tid. Här stå vi emellertid inför frågans kärnpunkt. När konung Valdemar i "Sandom" stadsfäster fru Margaretas, herr Algots hustrus, försäljning av Gullarp i Norra Solberga socken i Södra Vedbo härad till Linköpings domkyrka, kan man givetvis räkna med både Sanda vid Jönköping och Sanda vid Norrköping. När konung Magnus den 4 maj 1278 bekräftar Kalmar sockens förening med dekanatet, sker det i ett "Sandom", som inte heller med visshet kan identifieras. Det kan vara Sanda vid Jönköping - men det kan också vara Sanda i Östergötland. Det förefaller mig likväl som om detta Sanda i Östergötland inte var så markerat i urkunderna, som det i åtminstone något fall borde ha varit, för att betraktas som en central punkt i folkungarnas hembygd. Sanda vid Jönköping kan lika väl ha haft ett "castro", som sjunkit i Vätterns djup utan att efterlämna några spår! Låt oss inte glömma att Holavägen säkerligen även före historisk tid haft en viktig betydelse för samfärdseln mellan syd och nord (not 9).

Ett är emellertid säkert: socknen har en gång i tiden ägts så gott som helt och hållet av frälset, om man utgår från att Linköpings domkyrkas stora domäner en gång under 1100-talet ägts och donerats av någon förnäm frälsesläkt till domkyrkan. Humlarum med utgårdar (sannolikt Brunnstorp och Högegärdet, Mellan- och Österängarna), som en del av Sanda by, hela Rockö by, 3 hela gårdar i Jära, varav 2 senare donerats till Skänninge kloster, 1 torp Tormenås och ett Lönneberg ha tillhört Vadstena kloster, liksom en "utjord" i Sanda by, alla utgångna från frälset. Idag finns endast en sedan 1600-talet känd sätesgård, nämligen 1 hemman Jära (nu i Ljungarums socken).

Linköpings domkyrkas gårdar här hade tidigt övergått i domkyrkans ägo, tydligen före år 1278. Tidpunkten för Vadstena och Skänninge klosters förvärv av socknens gårdar är okänd. De senare indrogs emellertid vid reduktionen till kronan och förläntes av svågern, konung Gustav Vasa, till landshövdingen, ståthållaren på Jönköpings slott med mera friherre Sten Ericsson Leijonhufvud, senare adlad greve Lewenhaupt.

Vid denna tidpunkt fanns fyra kyrko- och klosterlandbor - fem om Lönebergs medräknas - samt två frälse - och åtta kronolandbor i socknen. Rockö räknades till staden. På Hagstensgärde, Öster- och Mellanängen samt Högegärdet fanns endast torpare. Om Rockö kan man säga, att den var föremål för dragkamp mellan socknen och staden Jönköping. Kronan betraktade - åtminstone formellt sett - Rockögårdarna som sina, men de stod ej upptagna i jordeboken. Staden hade sannolikt fått dem av konung Magnus Ladulås, men inte utnyttjat äganderätten i avsaknad av åtkomsthandlingar, och dessa gårdars bortfall ur socknens gårdsbestånd var säkerligen den första spiken i likkistan för Sanda församling, när de, tillika med Magnus Ladulås övriga förvärv av Liköpings domkyrka, lades till grund för Jönköpings stads ägor, varigenom socknens ägovidd förminskades så pass mycket, att dess existens kom att stå på spel.

Jag vill därför försöka frammana en tidsenlig bild av medeltidssocknen Sanda från slutet av 1200-talet till in på 1500-talet, vasatiden. Efter 1500-talet är socknens historia så pass väl känd, att den här inte behöver rekapituleras. Följaktligen vill jag försöka sätta in gårdarna på sin plats i medeltidssocknen, för att sedan gård för gård redogöra för dess i historia under nyss nämnda tidsperiod.

Socknen som sådan omtalas visserligen inte - men väl dess gårdar - i ett pergamentbrev, som den 21 december 1278 av konung Magnus Ladulås utställdes just i Jönköping, där konungen på sitt så kallade "castro" sammanträffar med biskop Henrik, som representant för Linköpings domkyrka och domkapitel (not 10). Han gör där upp ett bytesavtal varav framgår att Linköpings domkyrka vid denna tid disponerar över tre stora gårdar i Sanda socken, nämligen Rockö, Jära och Sanda, för att inte tala om de gårdar domkyrkan äger i grannskapets socknar. Senare - omkring år 1366 - kommer det fram att Linköpings domkyrka även äger ännu en gård i hjärtat av Sanda socken: Humlarum. Denna gång får dock konungen endast de tre gårdarna utgörande: 1. 7 attungar jord i den numera helt försvunna byn "Rockö" ("rødka"), vilka torde ha utgjort lejonparten av byn. Där fanns nämligen endast en frälsegård kvar av Rockö by, som ej berördes av avtalet med konungen. Till den återkommer vi senare. Om vi räknar med 1 markland = 2 attungar eller respetive 24 och 12 tunnland, skulle markavträdelsen i Rockö omfatta inte mindre än 84 tunnland = 7 attungar. 2. 1 1/2 attung = 18 tunnland i Jära by. 3. 1 1/2 attung = 18 tunnland i Sanda by.

Attungen kan variera något i olika landskap, liksom vid olika tillfällen. 1 attung = 12 tunnland betraktas dock som genomsnittstal. Vid beräkningen av antal attungar i byn röknades i allmänhet endast odlad eller odlingsbar jord. Med hänsyn till kärrmarken på Rockö ägor är det av denna anledning svårt att med visshet beräkna byns verkliga omfattning (not 11).

Sedan får vi genom olika urkunder kännedom om socknens omfattning och struktur och dess gårdar i sin helhet: 1/1 kronohemman Jära, 1542. 2/1 kyrkohemman Jära, 1278 (not 12). 1 frälsehemman Öxnehaga, 1406 (?), 1490. 1 kyrkohemman Sanda, Öxnehaga, 1278 (?). 1 klosterhemman Sanda, Öxnehaga, 1480. 1 kronohemman Sanda, Öxnehaga, 1542. 1 klosterhemman Tormenås, 1447, 1480. 1 skattehemman Vassarp, 1458 (not 13). 1 frälsehemmanVassarp, 1542. 1 kronohemman Huskvarna, Huskvarna Norrgård, 1542. 1 kyrkohemman Humlarum, 1308, 1366 med flera. 1 fräslehemman Stibbarp, 1346. 1 skattetorp Stibbarp, 1543. 1 skattetorp Hulustorp, 1543. 1 skattetorp Brunstorp, 1559. 1 kyrkohemman Lönneberg, 1557. 1 hemman Vissmålen, 1543 (not 14).

Om de förändringar i jordebokshänseende, som dessa hemman under 1500-talet undergick, i det att de ofta bollades mellan krono och skatte, i en del fall mellan kronoskatte och frälse, får vi i det efterföljande närmare kännedom. Möjligt är att ett eller annat av socknens hemman under medeltiden överförts från en socken till en annan, vilket ifråga om exempelvis Tormenås kan ha varit fallet, som enligt Vadstenamunkarnas anteckningar skulle ligga i Rogberga socken 1447, men senare (1480) i Sanda socken (not 15).

Det var emellertid Sanda socken under medeltiden och början av vasatiden!

Socknens ödestimma slog när Gustaf Vasa, i stället för att rida sin eriksgata genom Sanda till Junebäck, den 30 november 1556 (not 16) lät utfärda en skrivelse, vari han befallde att Sanda socken skulle införlivas med grannsocknarna, sedan han den 6 april 1555 (not 17) redan förordnat att Sanda, Ljungarum och Järstorp socknar skulle "ligga i socknelag" under "Jönköpings prästebol och kyrka", med motivering, att det var lättare för sockenborna att komma till Jönköpings stads kyrka än sin egna. Ärendets behandling är visserligen okänd, men av konungens brev av den 30 november 1556 framgår, att Sanda sockenbor tydligen protesterat, vilket haft till följd att konungen lyssnat till klagomålen och framfört ett ändringsförslag som föreligger i sistnämnda skrivelse.

Brev nummer 1 hade följande lydelse: "Wij Gustaff etc. göre wittherligit, att effther vij udi sanningh förnummit Haffve, att sochnebönderna udi thesse effther:ne tre små sochner udi Tveta härredt, nemplige Liungrum, Sanda och Järnstorp, ligge så hart närin til Jeneköpingh, att the ju så väll och lätteligen kunne komme till messe, prädiken och all anner christelig tidegärdh ther holles, som till för:ne theris sochnekyrker, så och effther kirken i Jeneköping är mycket fördärffved och ilde faren, så att hon behöffver stor hielp och undsätningh til att bygges och förbätres, dherfore haffve vij aff synnerliig gunsth och nåde unt och efftherlatid, som vi och nu med thette vårtt öpne breff unne och effterlathe, att för:ne tre kirkesochner Liungerum, Sanda och Järnstorp skole effther thenne dag ligge till sochnelag intil för:ne Jönköpinghz prästeboll och kirke etc. Hvarföre biude vij edher våre undersåther, som ij för:ne tre sochner bygge och bo, att I effther thenne dag göre edher tiende, offer, lijkstol och all anner rättighet, som I eder kirkeprest och sochnekyrke årliige plichtige och skyldige äre ut at göre in til för-ne lirlprest i Jöneköping och bykyrke etc förbiudendis tesigeste att ingen tijdegärdh effther thenne dag vid någon aff for:ne tre kyker holles skall, så frampt kirkeprästenn och sochnebönderna ther sammestadz vele unvijke vår ogunsth; ther våre befalningsmen och fogter vele haffve acht och tilsyn med etc.

Vij haffve och så gunsteligen unt och efftherlatid, at the andre två sochner, nemplige Barnetorp och Månssetorp, skole effther thenne dag bliffve liggiandis under för:te Jeneköpingx pastoria med like vilkor och besked, som the tilförende ther under legat haffve; ther våre befalningsmen och fogter måge och så vethe siig effther rätthe.

Datum Vadstena 6 aprilis anno etc 55" (not 18).

Brev nummer 2 av den 30 november 1556 har följande lydelse: "Vij Gustaff etc göre vetterligit, att effter vij haffve förnummet, thet våre undersåter, som bo udi thesse effter:ne byer udi Tvete häredt, nempligen Rosendall, Hvaszeroep, Stubbetorp och Holvedstorp, som tilförende haffve ledat till Sanda kyrcke till sochnelagh, ähre nu begärandes att ligge till Hakatorpz kyrckie och sochnelagh, effter samme Hakatorp ähr them nemest och belägligest, thesliges haffve våre undersåter, som bo udi Yxnehaga, Tormenåsz och Hvismåle, udi like matte för theris beste lägenheter skuldh begäredt, att the måge ligge till Råberga kyrcke och sochnelagh etc. så haffve vij för:ne våre undersåters begäran udi then måtte icke velet affslå eller förvägre, utan bevilliget och samtycht, att the byer, som för:te ähre till the kyrcker och sochnelagh, som them beqvemligste och lägligest ähr ath besöke, effter som för:vit står, ligge och vare måge, och att the skole göre theris tijende och all annen dell, som the plichtige ähre theris andelige lärefäder till för:ne kyrkies förstondere och ingen annenstedz effther thenne dag etc. Förnbiudendes förthenskuldh her medh alle, som våre skuldh vele och skole göre och lathe, förberörede våre undersåter, som bo i alle för:ne byer, emot vår gunstlige tillatelse något hinder eller förfongh ath göre vedh vår ogunst. Datum Vetserårz 30 novembris anno etc. 56" (not 19).

Härmed var dock inte uppdelningen av Sanda sockens gårdar slutgiltigt avgjord. Som vi ser av förteckningen saknas här Sanda, Jära, Huskvarna, Brunstorp och Löneberg. Vad de förstnämnda beträffar - Jära och Sanda - ha dessa lagts under slottet i Jönköping som ladugårdar (not 20). Att Huskvarna Norrgård utlämnats i konungensbrev, kan även bero på att denna räknades som utgård till Rosendala, vilket även torde varit fallet med Brunstorp.

När dessa gårdar sedermera framkommit i fogderäkenskaperna ligger Tormenås, Yxenhaga och Löneberga i Rogberga socken 1558, Rosendala, Holavedstorp, Stibbarp och Vassarp i Hakarp socken, under det att Jära och Sanda kronohemman hamnat i Ljungarum socken. Gårdarnas fördelning på grannsocknarna överenstämmer såldes inte med kungabrevet och konsekvens saknas ifråga om vissa gårdars hänförande till viss socken. Så uppfördes exempelvis "Huskvarna" (= Norra Huskvarna) först i årliga räntan 1559 under Hakarps socken, som nu även fått hand om 1/4 hemman Brunstorp. I Älvsborgs lösen 1571 har ett kyrkohemman Sanda även hamnat i Hakarp socken. [[1561]9 ligger Rosendala, Vassarp, Stibbarp, Holavedstorp och Huskvarn (= Norra Huskvarna) samt Brunstorp definitivt under Hakarps socken (not 21).

av Jean Silfving i Vår Hembygd 1960

Fotnötter 1. Se Allvin. Beskrivning över Vista härad, Jönköping 1859, sid 20-25 - Jämför Gösta Weiler, Huskvarna. En geografisk monografi, Jönköping 1926. - Samme författare Jönköping. En stadsgeografisk undersökning. Göteborg 1936. - Jämför Duukers kyrka 1647 med J Allvins anförda arbete sid 25, vari omtalas lantmätaren Montelins beräkningar att enbart mellan 1710 och 1788 hade Rosendala förlorat 56 tunnland jord, om avsköljningen varit lika stor under 88 år före tiden 1808, som åren 1799-1808, då man observerade, att 5,75 tunnland jord av Rosendala marker förlorats. - Gösta Weiler har nyligen muntligt meddelat, att i Vätterbygden vid Jönköping uppgår avsköljningen alltjämt till 30 cm per år.

2. Jämför Ragnar Lindstam, Huskvarna krönika, sid 14, 40 med flera, liksom Jönköpings Historia, Jönköping 1917, del I.

3. Artur Nordén, Norrköpings medeltid. Stockholm 1918, sid 12.

4. Jag använder mig här och senare av det latinska citatet "castro", som kan betyda både slott, fäste och kungsgård.

5. Hjalmar Bjurulf, anförda arbete Jönköping 1927.

6. Mäster Gudmunds gilles årsbok, 1933, sid 11 och följande.

7. Erik Granlund, "Några iaktagelser om Rumlaborgs palissadkonstruktioner och Vätterns nivåförändringar" i Meddelanden från Norra Smålands fornminnes- och Jönköpings läns hembygdsförbund, XII, 1939 (MNSFF).

8. Jämför Gösta Weiler, anförda arbete om Huskvarna, Jönköping 1926.

9. Jönköpings Historia, del I, sid 75 ff. Jämför art. "Det forna Jönköping" i MNSFF 1914, del III, sid 89 ff.

10. Diplomatarium Suecanum (Svenskt diplomatarium, utgiven av J G Liljegren, Bror Emil Hildebrand med flera) 654. Original i Riksarkivet, Stockholm.

11. Jag har här följt Folke Dovring, "Attungen och marklandet". Akademisk avhandling, Lund 1957. - Jämför Danmarks vidkommande: S Aakjærr, Konung Valdemars, jordebog. sid 7 ff. Köpenhamn 1943.

12. Den stora frågan är här, om 1 1/2 attungar är jämförbara med 2/1 hemman.

13. Jämför art. Vassarp, sid 98. Kan även röra sig om frälsehemmanet.

14. Kyrkohemmanen är ömsom kloster- och ömsom kyrkohemman i fogderäkenskaperna. Samma är förhållandet med klosterhemmanen. Årtalen återger tidpunkten för gårdarnas första framträdande i medeltida eller i vasatidens urkunder.

15. Anteckningen kan ju även bero på ett misstag av jordeboksskrivaren i Vadstena kloster.

16. Riksregistraturet, Stockholm 1556, f 247, Riksarkivet, Stockholm. Tr i Gustaf I:s registratur i Riksarkivet.

17. Riksregistraturet, Stockholm 1555, f 51, Riksarkivet, Stockholm. Tr i Gustaf I:s registratur i Riksarkivet.

18. Riksregistraturet, Stockholm 1555, f 51, Riksarkivet, Stockholm.

19. Riksregistraturet, Stockholm 1556, f 247, Riksarkivet, Stockholm.

20. Ståthållaren på slottet hafe för övrigt enligt 1558 års länsregister, Jönköpings stad och slott, Sanda, Ryd och Visingsö som ladugårdar. Förläningen omfattade för övrigt även Östbo, Mo, Tveta, Vista, Visingsö, Norra och Södra Vedbo härader. - Jämför Almquist, Lokalavdelninegn, III, sid 235 och 247.

21. Här och i fortsättningen åberopade fogderäkenskaper, Årliga räntan, tiondelängder med flera är att hänföra till Kammararkivet, Stockholm befintliga landskapshandlingar Småland under repektive års signum, där ej annat anges.

Närliggande socknar i väster: Ljungarum, i söder: Rogberga, och i öster: Hakarp.

[redigera] Gårdar