Visingsö i F län
Socken i Jönköpings län, församling i Växjö stift, Jönköpings kommun, Småland (Jönköpings län), Vista härad; 820 (2000), 764 (2006) invånare. Cirka 860 fornlämningar är bevarade. Två hällkistor och talrika lösfynd finns från neolitikum. Några storhögar av sydskandinavisk typ, skärvstenshögar och märkliga föremålsfynd tillhör bronsåldern. Från järnåldern finns spridda stensättningar och domarringar samt fem gravfält, av vilka två stora har cirka 300 anläggningar vardera. Det mellersta gravfältet har äldre inslag; i övrigt är de av höggravfältstyp från yngre järnåldern och har gett vikingatida fynd. Från äldre medeltiden märks Näs slottsruin, runristade gravhällar i Kumlaby och en kapellruin, som kan ha tillhört en husaby. Ön var en centralort under yngre järnålder och äldre medeltid. Från stormaktstiden finns rika lämningar, bland annat ruiner av Visingsborgs slott och befästningar, en ödekyrkogård för ryska krigsfångar samt flera minnesstenar, resta av Per Brahe den yngre.
Brahekyrkan, ursprungligen Ströja kyrka, härrör troligen från tiden före 1150 och försågs sannolikt cirka 1160 med det ännu bevarade tornet med emporvåning och kolonnettprydda ljudgluggar. Magnus Brahe lät riva allt utom tornet och uppförde den nuv. treskeppiga stenkyrkan med halvrunt kor, vilken i huvudsak stod färdig 1635. Den skulpterade västportalen tillkom 1653. Den mycket rikt dekorerade interiören avspeglar Per Brahe den yngres önskan att göra kyrkan till ättens grav- och minneskyrka. Valvmålningarna är utförda av Johan Werner den yngre 1669. I stort sett härrör all inredning från 1660-talet eller har rekonstruerats vid en restaurering 1930. Predikstolen med intarsia tillkom 1627. Korskranket är delvis utfört av Statius Otto cirka 1610. Av medeltida träskulptur märks två Birgittabilder, en från 1400-talets mitt och en från cirka 1500. Ett emaljerat relikskrin, utfört i Limoges under 1200-talet, har bevarats. Bland kyrkans talrika gravminnen intar det rikt utsmyckade Braheska gravkoret det främsta rummet.
Kumlaby kyrka är en romansk absidkyrka av sten från 1100-talets mitt, något senare försedd med torn och välvd på 1400-talet. Den förvandlades på 1630-talet till skola, varvid tornspiran sågades av och försågs med en altan för astronomiska observationer. Kyrkan restaurerades 1922. Interiören har kalkmålningar från 1400-talets slut och 1600-talet.
Visingsö, ö i södra Vättern; 25 km2. Visingsö är en långsträckt höjdrygg som når 31 meter över Vätterns yta. Berggrunden består huvudsakligen av sandsten. På norra och södra Visingsö dominerar ett öppet jordbrukslandskap, medan mellersta partiet till stora delar upptas av ekskogar. Här finns ett flertal kulturminnesmärken och rikligt med fornlämningar. Visingsö har färjeförbindelse med Gränna och flygplats på norra delen av ön. Tätorten Tunnerstad (300 invånare 1995) ligger mitt på ön. –Namnet (1259 Data Wisighnsø) är dunkelt. Möjligen kan *Vising vara ett äldre namn på den del av Vättern som ligger mellan ön och Gränna, bildat till en ordstam *vis- 'vatten' e.d.
Nationalencyklopedin
Närliggande socknar i väster: Brandstorp och Gustav Adolf i Skarborgs län, i öster: Ölmstad och Gränna, och i norr: Ödeshög i Östergötlands län.
